Uppfostran ur ett barns perspektiv
Uppfostran ur ett barns perspektiv innebär att man tar hänsyn till varje barns evolutionära process och anpassar sig efter den. Det är viktigt för oss att följa våra barn i deras utveckling. Men om vi vill ha en bra anknytning till dem måste vi göra det ur deras synvinkel och inte från vårt vuxna perspektiv.
Det är viktigt att skapa starka band med våra barn för att hjälpa dem att växa upp på ett sunt sätt. Vi kan göra detta genom att respektera deras individuella mognadstakt och genom att använda kärlek och empati.
Barndomen är en av livets stora skatter. Förhållandet mellan ett barn och hans eller hennes föräldrar kan antingen underlätta eller hindra den mentala utvecklingen.
Uppfostran ur ett barns perspektiv: Stark och sund anknytning
Vi måste bygga broar för att ansluta vår vuxna värld till barnens värld. Vi måste ersätta den klassiska bilden av en vuxen (“Jag vet, du vet inte”) med en hälsosam och extraordinär övning i empati.
Nyckeln till en bra uppfostran är vårt perspektiv. Hur och från vilken position vi förhåller oss till våra barn. Det finns två olika synsätt: ett vertikalt och ett horisontellt.
Det vertikala perspektivet
Det här är när vuxna leder barnets utveckling “ovanifrån”. Tanken här är att man måste “lära barnet eftersom han eller hon inte kan eller vet”.
Till exempel måste de somna på egen hand även om de gråter efter sin mamma. De måste äta upp allt även om de inte är redo för det. De måste prata om något även om de inte är redo att göra det.
Med detta perspektiv “lär” föräldrarna barnet allt. Det gäller även barnets naturliga funktioner, som kroppen tar hand om på sitt eget sätt. Det här visar att föräldrarna inte förstår barnets mognadstakt och kapacitet för självreglering.
Det horisontella perspektivet
Det här synsättet uppfostrar ett barn genom att respektera och ha empati med barnets egen utvecklingstakt. Den vuxna tittar på saker från barnets perspektiv och följer barnet i hans eller hennes utveckling.
“Att titta på saker genom barns ögon är att förstå dem och veta vad de känner.”
– Francesco Tonucci, italiensk pedagog och illustratör –
Om man uppfostrar ur ett barns perspektiv kan man lättare se när han eller hon är redo att ta varje steg i sin utveckling. Man frestas heller inte att tvinga barnet att uppnå mål som han eller hon inte är redo för.
Ett barns behov kontra de vuxnas behov
Barn under 3 år förstår inte motiverade förklaringar. Fram till dess väntar de helt enkelt på att vi ska svara på deras behov för att känna sig trygga vid vår sida.
I och med det är den väsentliga nyckeln till att förstå deras känslomässiga behov att göra det med det tålamod, den respekt och det känslomässiga stöd som de behöver under deras första sex år av livet.
Barnets perspektiv: Skillnaderna mellan barns och vuxnas behov
Vuxna och barn har helt olika behov av en enkel anledning: deras mognad. Barn har fortfarande inte uppnått en vuxens mognad.
- Barn är beroende av oss för att kunna växa och utvecklas, medan vi verkar vilja att de ska växa upp så snart som möjligt så att de kan bli oberoende.
- De behöver mamma eller pappa för att sova och känna sig trygga, medan vi vill att de ska lära sig att sova i sina egna sängar.
- Barn måste leka utan uppehåll, för det är deras sätt att lära sig, medan vi måste vila oss när vi är färdiga med vårt jobb.
- Våra barn måste prata med en gång och de vill att vi ska lyssna på deras tankar, medan vi ofta behöver lite tystnad efter en hård dags arbete.
Vi skulle lätt kunna fortsätta lista alla skillnader i behov mellan barn och vuxna. Våra behov är ofta helt motsatta och ibland även oförenliga. Eftersom de har ett synsätt som fokuserar på nöje måste de kunna känna att de mår bra och att de får tillgodose sina behov, medan vi har ett synsätt som fokuserar mer på plikt.
Barns känslomässiga behov
Men vi får inte glömma att barn måste få sina känslomässiga behov uppfyllda för att kunna växa upp på ett sunt och tryggt sätt. När de gråter måste deras föräldrar ta hand om dem och trösta dem. Vi måste erbjuda fysisk kontakt och närhet och respektera deras utvecklingstakt.
“Ett barns styrka eller svaghet är resultatet av vårdgivarens förmåga att reagera lämpligt på barnets absoluta beroende i livets tidiga skeden.”
– Donald Woods Winnicott –
Vi kan se till att våra barn blir rationella och välanpassade vuxna i framtiden genom att uppfostra dem ur ett barns perspektiv. Vi kan uppnå detta genom att se på livet med deras ögon och respektera deras utvecklingstakt. Det kommer hjälpa dem att växa upp som sunda och lyckliga barn.
