Hur man hjälper barn att förstå och bemöta döden
Döden är ett svårt begrepp att förstå även för vuxna. Därför är det viktigt att vi pratar med barn om den tidigt och att vi hjälper dem att förstå och acceptera den.
Studier visar att barn som upplever döden när de är mycket små tillägnar sig en uppfattning om att livet kommer att ta slut någon gång. Som ett resultat av denna upptäckt upplever barnet en känsla av ångest och oro. Därför är det viktigt att föräldrarna hjälper sina barn att internalisera begreppet om döden så tidigt som möjligt.
Om ett barn måste möta döden i sin närhet är bland det viktigaste för barnets utveckling att ta sig igenom den smärtan.
Vuxna måste hjälpa barnet att se dödens objektiva verklighet och påverka erfarenheten för att göra den lättare att bära. Annars kommer barnet att utveckla myter om odödlighet, och hans eller hennes inre verklighet kommer att förändras.
Råd för att prata med ditt barn om en närståendes död
Under hårda tider som dessa är det viktigt att känna till några riktlinjer om hur man bör berätta dylika nyheter för barn:
- Se framförallt till att främja barnets känsla av säkerhet och trygghet. Detta är ännu viktigare om en av stöttepelarna i familjen har gått bort. I det här fallet – särskilt om den avlidne är en av barnets föräldrar – kommer barnet inte bara att känna djup sorg. Barnet kan också börja undra vad som skulle hända om han eller hon förlorade ytterligare en förälder eller närstående.
- Ljug aldrig någonsin för ditt barn. Ett mycket vanligt sätt att förklara frånvaron av en älskad är att använda metaforen om en resa. Men att säga att den älskade är borta på en resa skapar bara den falska förväntan att personen en dag kommer att komma tillbaka. Du bör också vara mycket försiktig med att koppla död till sjukdom. Om du gör det kan barnet börja frukta döden varje gång han eller någon annan blir sjuk.
- Låt barnet uttrycka sina känslor. Under småbarnsåren uttrycker barn sin smärta genom ilska och raseriutbrott. Om ditt barn uttrycker känslor på detta sätt måste du hålla dig lugn. Prata med ditt barn och hjälp honom eller henne att bearbeta det här svåra ögonblicket.
- Svara på ditt barns frågor. Byt inte ämne om barnet ställer en fråga som gör dig obekväm eller ledsen. Detta kommer att ge upphov till idén att vissa ämnen är tabu och inte tillåtna. Dessutom kommer barnet att till slut tro att du inte bryr dig om hans eller hennes obesvarade frågor.
Välj dina ord med omsorg när du pratar om döden
- Ta inte till lögner och försök inte att försköna verkligheten för att skydda barnet. Du behöver helt enkelt vara försiktig med vilka ord du väljer när du pratar med ditt barn.
- Målet är att barnet ska förstå vad döden är och se den som något naturligt. Låt barnet se verkligheten, men utelämna de detaljer som kan vara skadliga och alltför upprivande. Och gör inte misstaget att tro att barn inte är beredda att möta vissa situationer.
Ett barns sorg: Ett steg före döden
Hur ett barn sörjer beror på en mängd olika faktorer. Till exempel barnets ålder såväl som hans eller hennes anknytning och relation till den avlidne personen. Dödsorsaken är också en faktor och, i sjukdomsfall, hur lång tid personen var sjuk.
När barn har nått en viss ålder och mognad är det en god idé för föräldrarna att ta med dem till sjukhuset så att de kan ta sitt sista farväl. Naturligtvis måste föräldrarna veta hur de ska förbereda barnet för vad han eller hon kommer att stöta på och se. De måste också vara förberedda på hur barnet kan komma att reagera.
“Den första fasen av sorg, enligt Worden, är att acceptera förlusten som verklighet”
När det gäller en älskads död är det viktigt att prata med barnet så snart som möjligt. Även om det är svårt och smärtsamt är det bäst att berätta nyheterna för barn inom några timmar. Hitta rätt tid och plats för att förklara för ditt barn vad som hänt. Berätta sanningen på ett enkelt och uppriktigt sätt.
Överväg även att låta barnet delta och vara med vid begravningen. Detta kan hjälpa barnet att förstå och acceptera personens död och möta sorgearbetet på bästa möjliga sätt.
Om föräldrarna är för överväldigade av situationen måste en annan familjemedlem eller närstående som har en relation passa barnet under begravningen.
Återigen vill vi betona vikten av att vara där för barnet, både fysiskt och emotionellt. Hjälp barnet att uttrycka sig, dela sina känslor och komma ihåg goda tider som han eller hon upplevde med den avlidne.
Vetenskapliga studier om barn och döden
Studier om barn och döden är ofta ganska vaga. Dessutom finns mest forskning i äldre publikationer från en tid som hade en annan syn på barnpsykologi.
Ur utvecklingspsykologins perspektiv framhäver Jean Piaget det faktum att barn saknar ett tillräckligt rikt ordförråd och förmåga till abstrakt tänkande. Detta skapar ett hinder för hur väl vuxna kan förstå vad ett barn upplever.
“Förståelsen av döden förändras med åldern”
-Piaget-
Från Sigmund Freuds perspektiv förstår inte barn de sanna konsekvenserna av döden. Denna psykoanalysens grundare skrev att döden inte har någon betydelse i barns psykologiska utveckling.
John Bowlby, pionjär inom anknytningsteorin, tar också upp frågan om döden. Han hävdar att barn under 10 år inte är rädda för döden. Snarare uppkommer denna rädsla senare, när de har blivit äldre. Början av denna känsla är relaterad till begreppet separation, enligt denna teoretiker.
Slutligen verkar olika studier och forskare alla vara överens om en sak i allmänhet. De är överens om att det finns en viss försummelse av döden i vårt samhälle. För Irvin D. Yalom är anledningen till detta att det finns ett förtryck av hela konceptet döden som härrör sig från mänsklighetens universella tendens att förneka att den alls finns.
Döden är bara en fas i våra liv, och det finns ingen anledning att frukta den. Vi måste arbeta för att göra döden neutral från en tidig ålder för att införa konceptet om vad döden är. Döden är det sista, ofrånkomliga steget i våra liv.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- García, M. F. C. (2013). La educación para la muerte. Un reto formativo para la sociedad actual. Psicogente, 16(30), 424-438. https://www.redalyc.org/pdf/4975/497552364014.pdf
- Gónzalez, I. & Herrán, A. (2010). Introducción meto- dológica a la muerte y los miedos en educación infantil. Tendencias Pedagógicas, 15, 124-149.
- Herrán, A. & Cortina, M. (2008b). La muerte y su di- dáctica. Manual para educación infantil, primaria y secundaria. Madrid: Universitas.
- Neimeyer, R. A., & Ramírez, Y. G. (2007). Aprender de la pérdida: una guía para afrontar el duelo. Paidós.