Bör ni hålla ihop för era barns skull?

När ett förhållande inte fungerar längre och båda parter funderar på att skilja sig hör man ofta frasen: "Vi kommer inte skilja oss på grund av våra barn." Men bör ni verkligen hålla ihop för era barns skull?

Skriven och verifierad av psykologen Elena Sanz Martín.

Senaste uppdateringen: 22 december, 2022

Bör man hålla ihop för barnens skull? Svaret är ett ringande nej, era barn bör inte användas som en ursäkt för att stanna i ett olyckligt äktenskap. Ett hem med spänningar och dålig stämning orsakar mer skada än en separation.

Beslutet att avsluta ett äktenskap bör inte tas lätt. Efter många försök att fortsätta eller börja om drar de inblandade ofta slutsatsen att det inte finns någon mening att fortsätta med relationen. Men separationer och skilsmässor är alltid svåra och obehagliga att gå igenom.

I den här situationen använder många föräldrar, nästan omedvetet, sina barn som en ursäkt för att inte behöva möta det personliga misslyckandet som en skilsmässa skulle innebära för dem.

Inte alla föräldrar tar hänsyn till barnens välfärd när de gör det här och det kan faktiskt ha motsatt effekt än vad de strävar efter.

Hur påverkar det barnen att hålla ihop?

Föräldrarna är barns viktigaste förebilder. De lär sig hur man beter sig och hur man tolkar världen genom att iaktta dem. Det de bevittnar under de första åren hjälper dem att definiera sina begrepp om familj, kärlek, samexistens, tillgivenhet och konfliktlösning.

Om barn lever i ett hem där det finns konflikter, eller helt enkelt bara likgiltighet, är det mycket skadligt för deras sinnesbildning.

Hem fulla av konflikter och bråk

Vissa par väljer att hålla ihop trots att de har kommit fram till att de inte är nöjda i sin relation. Det leder till en vardag av konflikter, argument, bråk och förolämpningar.

Även om de försöker att inte bråka så att barnen ser det vet i slutändan alltid barnen vad som händer och kommer att bevittna det i större eller mindre utsträckning.

Barnen känner sig oskyddade och otrygga och det får dem att leva med en ständig stress. Hela situationen skapar ilska och rädsla, men de kan inte vända sig till sina föräldrar för råd och tröst. Varför? Helt enkelt för att deras föräldrar är utom kontroll och inte tänker rationellt. De är huvudaktörerna i just den situation som är ett problem för barnet.

Barnen försöker ofta avhjälpa situationen genom att inte berätta för sina föräldrar om sina egna problem. De gör det för att försöka undvika nya konflikter. Eller alternativt kan de försöka få deras uppmärksamhet genom dåligt beteende så att deras föräldrar istället fokuserar på dem.

De börjar ofta anta att skrika och förolämpa varandra är giltiga sätt att kommunicera. De får för sig att det är omöjligt att komma överens och samexistera på ett respektfullt sätt.

De kan börja tro att livet handlar om lidande och att relationer är en ständig strid. Därför kan det vara mycket svårt för dem att bilda hälsosamma och kärleksfulla relationer när de själva är vuxna.

Hem utan kärlek

Bråkiga hem är en sak och likgiltiga hem är en annan. Det här är hem där föräldrarna ignorerar varandra fullständigt och leder separata liv. Du kanske tror att det inte skulle vara lika skadligt för barnet, men i så fall har du fel.

Vissa föräldrar kanske tror att om de inte bråkar lider deras barn inte av det. Men allt de gör är att kedja sina barn i en besvärlig miljö som är helt utan kärlek och tillgivenhet mellan föräldrarna.

Trots att de bor med båda sina föräldrar upplever dessa barn inte något riktigt familjeliv. Inga planer görs för att göra saker tillsammans. Ofta kan de se hur deras föräldrar sover i separata rum och knappt säger ett ord till varandra. De ser sorg och nederlag etsade i deras ansikten, när de behandlar varandra som fullständiga främlingar.

De flesta barn känner sorg och skuldkänslor i den här typen av situation. De försöker skapa stunder tillsammans som en familj och blir frustrerade när de misslyckas eller när det skapar ytterligare spänningar. De känner bördan av att försöka göra sina föräldrar lyckliga, eftersom föräldrarna själva inte gör några ansträngningar i det området.

Allt de lär sig är att det är acceptabelt att behandla sin partner med likgiltighet. De kan börja tro att det enda man kan göra är att stå ut med situationer som dessa. Det finns inget alternativ att söka sin egen lycka. Dessutom har de ingen referens till vad det är att leva tillsammans handlar om, och det kan göra dem mycket ensamma i framtiden.

Att veta när det är bättre att separera

När ni har försökt allt för att rädda förhållandet men utan framgång är det att föredra att separera och gå skilda vägar. Detta måste naturligtvis alltid göras med respekt och på rätt sätt. Ingen kan ge sina barn vad de inte har. Vi kan inte lära dem om mod, kärlek och lycka om vi inte har dessa egenskaper själva.

En separation kommer vara svår och frustrerande för alla. Men mitt i all smärta kan vi försöka hjälpa våra barn att förstå att vi ibland måste ta svåra beslut och ta en annan riktning i våra liv.

Det viktigaste är att ta hand om vårt eget och våra barns välbefinnande på lång sikt.