Jag är din förälder, inte din passopp

Upplever du att du är mer passopp än förälder till dina barn? Läs vidare för att få bukt med problemet!

Alla barn har raseriutbrott ibland. Sparkar, skrik och gnäll är vanligt förekommande hos småbarn.

Många föräldrar svarar på den här typen av uppträdande genom bli en passopp – de ger sina barn vad de vill ha. Mammor och pappor verkar tro att på det här sättet lugnar de ner sina barn.

Tyvärr, i det långa loppet, är resultatet det motsatta. Och det kan dessutom få barnet att betrakta sin förälder som just en passopp, som finns till för att tillfredsställa dess minsta infall.

Samhället ställer allt större krav på föräldrar och barn idag. Vi blir sålda en falsk idé om det perfekta jobbet, ett stabilt bankonto och, naturligtvis, det perfekta familjelivet. 

I våra försök att leva upp till detta, driver vi föräldrar på våra barn att börja med en oändlig rad olika aktiviteter från det att de är riktigt små. Detta gör att barn får aldrig tid till att bli uttråkade, eller helt enkelt upptäcka sig själva.

Konkurrenstänkandet som får föräldrar att driva sig hårt för att överglänsa sina jämnåriga, har ofta inverkan också på barnen. Föräldrar fokuserar mer på barnens skolresultat än på att ge dem en god uppfostran som är baserad på balans, respekt och tid för lek.

“Jag är inte din passopp”

Med detta i åtanke är det viktigt att förstå varför barn har behov av tid utan att göra någonting. De behöver bli uttråkade, tänka och leka. De behöver lära sig att ramla och att dra upp sig själva på fötter igen.

Barn behöver inte sina föräldrars uppmärksamhet hela tiden. Faktum är att ha oplanerad tid är fundamentalt för deras känslomässiga och kognitiva utveckling, och det hjälper dem att bemöta olika situationer i livet också för framtiden.

I dessa tider styrda av teknologi och stark konkurrens vill föräldrar försöka att göra allting så lätt som möjligt för sina barn.

Rädslan att skapa trauma leder till att dessa mammor och pappor gör saker som de egentligen inte vill göra. De gör sina barns läxor, eller låter dem få allt de vill.  

De ger inte sina barn ansvar av någon sort.

Genom att behandla våra barn på detta sätt, kan vi få dem att tro att det är så här världen där ute fungerar. Vi lär dem att om man sparkar och skriker så får man som man vill.

Detta riskerar att de blir skadliga människor, som stöter bort dem som står dem nära.

De riskerar att inte kunna skapa nära och hälsosamma relationer, för att de inte vet hur man känner igen sådana.  

Vad kan vi göra för att undvika detta?

Det finns olika sätt på vilket du kan tala om för ditt barn: “Jag är inte din passopp.” I början kan det vara svårt.

Många föräldrar skräms av idén att deras barn faktiskt växer upp. Att se dem utveckla sin självständighet och börja göra saker på egen hand kan framkalla nostalgi och saknad, en känsla av att inte vara behövd.

Trots detta måste vi tänka på vad som är bäst för barnet.

Tala med ditt barn

Men försök inte att göra det under ett raseriutbrott. Barn kommer inte att lyssna på förnuft medan de skriker och gråter. Vänta tills de lugnar ner sig, och prata sedan med dem.

Säg till ditt barn, vänligt men bestämt, att du inte tolererar ett sådant här otrevligt uppträdande. Och att om det fortsätter så här kommer ingen att vilja leka med det.

Fokusera på beteende, inte på person

Vid ett utbrott anklagar många föräldrar barn för att “vara dumma”. Det är väldigt negativt, och om du fortsätter att upprepa det kan det leda till problem.

Istället för att säga till din son eller dotter att denne är dum, säg: “Det du gjorde var dumt.” Det är deras beteende som är oacceptabelt, inte dem.

Ge dem ansvar

Lär dina barn att ta ansvar för uppgifter i hemmet. Beroende på deras ålder, finns det många saker de kan lära sig att göra. Detta hjälper dem att bli självständiga, och att känna sig  nyttiga.

Ju tidigare de lär sig att medverka, desto bättre blir de på det. Att hjälpa till hemma har alltid positiva resultat.

Begär inte för mycket

Kom ihåg att din son eller dotter fortfarande är barn. Det är ännu inte deras tur att behöva ta itu med alla vuxenvärldens problem.

Låt dem istället få tid att leka och slappna av. Annars är det en större risk för att de kommer att lida av stress och oro.

Låt dem uttrycka sina känslor

Känslor är ingenting negativt. Att lära sig att handskas med känslor är en viktig del av ett barns uppfostran. Lär dem hur man uttrycker sorg, lycka och missnöje.

Men glöm inte att visa ditt barn hur man gör det på ett respektfullt sätt, utan att skrika och förolämpa.