10 tecken på att ditt barn är beroende av TV-spel
Barn gillar tv-spel, och de är en garanterad metod för underhållning utan att man rent fysiskt behöver motionera. Men föräldrarna bör fråga sig själva om deras barn har en normal och hälsosam relation till fenomenet, eller om de faktiskt är beroende av tv-spel.
Det är viktigt att veta att mellan 3 och 10 % av de som spelar under någon period blir beroende av tv-spel. När du spelar verkar det som om ingenting händer, men verkligheten är att dator- och TV-spelsberoende kan vara ett problem. Om du inte är säker på om ditt barn bara gillar att spela, eller om det lider av ett beroende, fortsätt då att informera dig angående följande symtom.
Symtom som avslöjar att dina barn är beroende av tv-spel
1. Ovanligt beteende
En dator- eller TV-spelsmissbrukare är ofta mycket bekymrad över att kunna upprätthålla en korrekt fasad för att bli belönad med tillåten speltid. Om de inte tillåts spela kan de uppvisa trotsiga eller på annat sätt oroväckande beteenden. Även under tiden som de koncentrerar sig på att spela kan de verka likgiltiga, distraherade eller irriterade.
2. Isolering från familj och vänner
På samma sätt kan en tv-spelsmissbrukare tillbringa långa timmar framför skärmen, eller en hel helg. De kan till och med förlora timvis med behövlig sömn, eller glömma att de måste äta. Den sociala interaktionen blir knapp och barnets beteende är så avlägset att det väcker oro.
3. Brist på självkontroll
Om dina barn inte kan kontrollera hur mycket tid de tillbringar med att spela tv-spel, eller inte kan kontrollera sitt känslomässiga tillstånd när det är dags att stänga av, då är det dags att ingripa. Ibland kan de också tappa kontrollen då regler sätts upp angående användningen av tv-spel.
4. Impulsiva vanor
Dina barn kan uppleva ett akut behov av att spela. Om de har sparade pengar kan de spendera överdrivna belopp eller be dig om att köpa fler konsoler, spel, tillbehör eller något annat som har att göra med frågan. De bryr sig inte om hur mycket pengar som spenderas, de vill bara få mer och mer.
5. Att slösa bort sin tid
Ett annat symptom, när barn är beroende av tv-spel, är att de tappar koll på tiden helt. De sätter sig ner för att spela “i bara 15 minuter”, men sitter kvar på exakt samma plats 8 timmar senare utan att ens märka hur mycket tid som har gått. Eller så kanske de inte ens bryr sig eftersom de prioriterar att spela framför allt annat.
6. De verkar leva i en fantasivärld
Det verkar som att barnet som är beroende av TV-spel helst vill fly till fantasins rike. Barn som spenderar mycket tid på att spela kan få problem med att hantera verkligheten. I många fall är tv-spel ett sätt att fly från det som händer runt dem, eller att de inte accepterar verkligheten för vad den är.
7. Det får negativa effekter på andra områden i livet
Andra områden i livet kan påverkas negativt. Dator- och TV-spelsmissbrukare kan glida bort från vänner och familj samt visa motvilja till att göra läxor eller studera, allt för att spendera mer tid på att spela tv-spel. Därmed kan spelandet också påverka deras hälsa negativt, särskilt då ett överdrivet spelande leder till ett stillasittande liv.
8. Döljer negativa eller obekväma känslor
Det finns pojkar och flickor som använder tv-spel för att självmedicinera sig känslomässigt. Barn kan spela ett spel för att undvika svåra situationer så att de inte behöver möta sina verkliga känslor, de som får dem att må dåligt och bli obekväma.
9. Uppvisar en defensiv attityd och förnekande det uppenbara
När dessa barn ställs inför attityden hos en annan person som försöker få dem att inse sitt beroende, då kan de känna sig konfronterade och bli defensiva genom att förneka det uppenbara. Om de direkt förnekar problematiken eller till och med blir aggressiva, då är det ett tydligt varningstecken på att något är fel.
10. Pengar hanteras inte väl
TV-spelmissbrukare kan spendera mycket pengar på nya spel, prylar och tillbehör som de tror att de inte kan vara utan. Om det rör sig om ett barn utan pengar så kommer de att be sina föräldrar att köpa prylarna och spelen åt dem, och de blir väldigt irriterade om de inte kan få vad de vill ha.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Carbonell, X. (2014). La adicción a los videojuegos en el DSM-5. Adicciones, vol. 26, núm. 2, abril-junio, 2014, pp. 91-95. Disponible en: https://www.redalyc.org/pdf/2891/289131590001.pdf
- Griffiths, M. D. (2005). Adicción a los videojuegos: una revisión de la literatura. Psicología conductual, 13(3), 445-462. https://www.behavioralpsycho.com/wp-content/uploads/2020/04/08.Griffiths_13-3oa.pdf
- Maldonado, M. J. L., Mancilla, M. A. A., & Buitrago, L. A. B. (2014). Videojuegos y adiccion en niños-adolescentes: Una revisión sistemática. Revista electrónica de terapia ocupacional Galicia, TOG, (20), 12. https://dialnet.unirioja.es/servlet/articulo?codigo=4892405
- Sáinz, Ó. B. (2021). El controvertido diagnóstico del trastorno de adicción a los videojuegos y la evolución del mismo durante la pandemia COVID-19: a propósito de un caso clínico. Psiquiatría Biológica, 28(3), 100335. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1134593421000440
- Vallejos, M., & Capa, W. (2010). Video juegos: Adicción y factores predictivos. Avances en Psicología, 18(1), 103-110. http://revistas.unife.edu.pe/index.php/avancesenpsicologia/article/view/1924
