Fem saker som barn lär sig av sina föräldrar
Det finns fem grundläggande saker som barn lär sig av sina föräldrar från en ung ålder som kommer att spela en roll i deras identitet för resten av livet. Dessa saker lär de sig genom att imitera, följa exempel och kopiera deras hjältars och förebilders attityder, och det är exakt vad vi är för våra barn.
Denna imitation sker omedvetet. Det är viktigt att tydligt förstå att om vi till exempel vill att våra barn ska vara organiserade kan vi inte ha kaos hemma.
Låt oss titta på några av de attityder som barn sig lär av sina föräldrar. Dessa kommer i allmänhet, oavsett hur mycket de förändras som vuxna, att vara närvarande under hela deras liv.
Fem saker som barn lär sig av sina föräldrar
1. Ordning och organisation
Att vara organiserad och ha ordning är en av de första saker som barn lär sig från en ung ålder. Denna aspekt är så viktig att de flesta djurarter lär sina unga hur de ska uppträda organiserade genom att vara ett exempel och en förebild. Det har för dem instinktivt att göra med överlevnad.
Samma sak gäller med oss människor. En ren och organiserad miljö förmedlar hälsa och säkerhet. Barn som bor i mycket hygieniska och städade hem visar själva en tendens att hålla saker i ordning. Detta utan att de behöver beordras att göra det.
På samma sätt brukar de utveckla en uppskattning för sina personliga tillhörigheter, vänner och syskon.
2. Våldsamma attityder
Oavsett vilka sociala och religiösa värderingar du ger dina barn hävdar specialister att en betydande del av individer som reagerar aggressivt hade negativa upplevelser under barndomen, då de bevittnade fysiskt eller verbalt våld.
Låt oss komma ihåg att våld kan ta sig uttryck på olika sätt. Barn som bevittnar skrik och bråk i sitt hem hör förolämpningar, klagomål, hatfulla idéer eller rasism, etc. Dessa barn kommer alla att vara mer benägna att svara utan eftertanke och med aggressivitet i stressiga situationer.
Tyvärr har många kvinnor som utsatts för våld i hemmet sagt att de känner att deras partners fysiska eller verbala övergrepp är “normalt” eftersom de hävdar att de såg män behandla deras mammor på samma sätt. Som ett resultat tror de också att kärlek manifesterar sig genom denna dualitet.
3. Att vara positiv eller negativ
Många små barn, särskilt barn i åldern 4 till 7 år, har sagt att de känner sig olyckliga eller lider av depression.
Utan att gå in på psykologi och att det finns specifika patologier som spelar in har det visat sig att barn innan analys av en specialist brukar upprepa deras föräldrars uttalanden och beteenden.
Alla rekommendationer för god psykisk hälsa indikerar att vi bör vara positiva. Det är viktigt att vi låter våra barn höra och se oss uttryckta meningar om självacceptans. Uttalanden som: “Vi är olyckliga”, “vi mår inte bra”, “vi har det dåligt” eller “vi kommer aldrig att få det bättre” gör att barn växer upp till osäkra vuxna. De har låg självkänsla och depressiva tendenser.
4. Tycke för arbete och studier
Att tycka om studier och arbete är nyckeln till framgång i livet. Och naturligtvis är lathet deras antites. När barn hör sina föräldrar prata om hur kul det är att tjäna snabba pengar, fuska eller ser dem vara lata när det kommer till saker som måste göras i huset blir det svårare för dem att själva uppfylla dessa ansvarsområdena i vuxen ålder.
Detsamma gäller för läxor och läsning. När barn ser sina föräldrar läsa tidningen och böcker känner de behovet att ta efter dem. De börjar då be om högläsning eller något att läsa själva.
Men i hushåll där TV:n är på hela dagen brukar barn anta passiva attityder till lärande. Deras betyg är vanligtvis även sämre.
5. Olika rädslor
Att vara orolig och överbeskyddande mot barn kan ofta överföra en viss osäkerhet och rädsla till dem. Om vi alltid varnar dem för faror eller möjliga problem känner sig våra barn sårbara i de flesta situationer under hela livet.
En annan variant av rädsla är att vara rädd för mörkret eller för något som kommer på natten. Genom att prata om dessa saker kan vi lämna permanenta spår hos våra barn.
Vår inställning kan ha de bästa avsikterna. Vi kan göra allt för att dölja våra känslor för att våra barn inte ska ta efter dem, men detta är ofta inte helt framgångsrikt.
Därför måste vi vara försiktiga. Det gäller att komma ihåg att många av våra barns attityder kommer att basera sig på vad de ser hemma eftersom det har visat sig att barn lär sig dem av sina föräldrar.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Bowlby, J. (1986). Vínculos afectivos: formación, desarrollo y pérdida. Madrid: Morata.
- Bowlby, J. (1995). Teoría del apego. Lebovici, Weil-HalpernF.
- Garrido-Rojas, L. (2006). Apego, emoción y regulación emocional. Implicaciones para la salud. Revista latinoamericana de psicología, 38(3), 493-507. https://www.redalyc.org/pdf/805/80538304.pdf
- Marrone, M., Diamond, N., Juri, L., & Bleichmar, H. (2001). La teoría del apego: un enfoque actual. Madrid: Psimática.
- Moneta, M. (2003). El Apego. Aspectos clínicos y psicobiológicos de la díada madre-hijo. Santiago: Cuatro Vientos.
