Neuroeducation i klassrummet: Vad du behöver veta

"Neuroeducation" är ett relativt nytt begrepp med målet att förstå interaktionen mellan hjärnan och utbildning för att optimera inlärningen i klassrummet.

Granskad och godkänd av psykologen María Alejandra Castro Arbeláez.

Skriven av Elena Sanz Martín

Senaste uppdateringen: 22 december, 2022

Idag ska vi prata om det relativt nya begreppet neuroeducation, eller neuroutbildning. Det inleder en ny våg av forskning som kan revolutionera undervisningen. Frågan är, hur kan vi tillämpa neuroeducation i klassrummet?

På senare år har utbildningssystemet revolutionerats, och de tidigare använda metoderna har tydligt föråldrats. Det finns idag ett uppenbart behov av förändring i hur vi undervisar och överför kunskap i klassrummet.

Vad är neuroeducation?

Neuroutbildning, efter engelskans neuroeducation, är ett ämne som innefattar hjärnforskning och lärande med målet att optimera inlärningsprocessen.

Denna disciplin syftar till att förstå hjärnan (hur den assimilerar, avkodar eller kommer ihåg information) och tillämpa detta i undervisningen. Följaktligen hjälper det lärare att utveckla bättre pedagogiska metoder.

Människor använder en integrerad process när de lär sig något där tanke, känsla och handling är oskiljaktiga i inlärningsprocessen.

Neuroeducation handlar därför om att hitta sätt att fördjupa lärandet genom att förstå hur hjärnan lär sig och anpassa tekniker i klassrummet för att uppnå detta.

Grundläggande begrepp inom neuroeducation

• Hjärnplasticitet. Sättet på vilket vi absorberar kunskap är inte statiskt. Våra hjärnor har en plasticitet som möjliggör för oss att forma och modifiera neurala kopplingar genom kontinuerligt lärande.
• Spegelneuroner. Dessa hjärnceller möjliggör för oss lära oss inte bara av vår egen erfarenhet utan också genom att observera andra. Dessutom är det tack vare dessa celler vi utvecklar empati och förvärvar kunskap.

  

• Samspelet mellan genetik och miljö. Våra förmågor och talanger bestäms av epigenetik. Detta är kombinationen av vår genetiska uppsättning, vår miljö och våra erfarenheter. Det innebär att det ligger till grund för vilken typ av arbete eller kunskap som lockar oss och vad vi är bäst på att göra. Dessutom formar och förändrar våra erfarenheter den epigenetiska bakgrunden.
• Emotionell inlärning. För en god internalisering av information behöver elever få mer än bara teoretisk exponering av en idé. Då lär man sig innehåll som framkallar känslor hos personen, vilket gör det lättare att lära sig och kunskapen stannar kvar längre.
• Lärande med mening. För att verkligen förstå något behöver man överföra det till den “riktiga världen” och experimentera med det. Man upptäcker då vad informationen verkligen används till så att man kan engagera sig på en praktiska nivå.

Hur tillämpar man neuroeducation i klassrummet?

Det är mycket viktigt att lärare lär sig mer om hjärnan och hur man optimerar akademiska prestationer trots elevernas olika sätt att lära sig på.

Några av de viktigaste principerna som karakteriserar detta tillvägagångssätt är följande:

• Nyfikenhet är väsentlig för lärande. Det är viktigt att ingjuta entusiasm och en vilja att lära sig hos eleverna, att utmana dem och få med sig dem på äventyret att lära sig när de tar till sig information.
• Lärandet ska vara aktivt. Eleverna ska inte bara få ta emot information på ett passivt sätt. De ska kunna använda informationen och delta aktivt i inlärningsprocessen.
• Det är mycket viktigt att lärandet också har en känslomässig och meningsfull nivå.
• Det är särskilt relevant att undervisa via olika kanaler, på ett sätt som ger mycket ny information (i kommunikationskanalerna) och viss upprepning av innehåll. Detta hjälper eleven att assimilera kunskapen.

Hur ska miljön i klassrummet se ut?

Klassrummets fysiska utrymme måste vara behagligt, välorganiserat och varierat så att barnen bättre kan hänga med i undervisningen.

Klassrummet bör också inredas för att vara anpassningsbart till varje enskild inlärningsenhet. Naturlig belysning ska användas i så stor utsträckning som möjligt.

Avslappnande bakgrundsmusik är också lämplig under vissa aktiviteter eftersom det kan lugna oroliga barn.

Hur ska pedagogerna uppträda?

Lärare måste anstränga sig för att främja en positivt miljö i klassrummet, och bör vara empatiska och tillgängliga för eleverna.

Det är mycket viktigt att hjälpa barn att identifiera sina känslor och hantera dem. Det är viktigt att de lär sig att inte reagera impulsivt, utan på ett modifierat sätt som är lämpligt även när de är upprörda eller arga.

Eleverna behöver få konstruktiv feedback. Det betyder att det inte räcker att bara tilldela ett nummer eller ett bokstavsbetyg till ett barn. Barn behöver mer specifik kritik och måste få veta hur de kan förbättra sig och lära sig av sina misstag. Dessutom måste läraren motivera eleven genom att påpeka de saker som han eller hon gjorde rätt.

Hjälp dina elever att skapa en god och sund självkänsla så att de känner sig bekräftade och validerade. Undvik till varje pris att jämföra dem med andra elever.