Vad innebär det att ha barn med 7-årskris?

4 minuter

Har du hört talas om 7-årskrisen? Detta är en helt normal fas i utvecklingen av ett barns personlighet. Idag berättar vi vad du behöver veta om denna period i barnets liv.

Vad innebär det att ha barn med 7-årskris?

Skriven och verifierad av psykologen Ana Couñago.

Senaste uppdateringen: 22 december, 2022

Barn med så kallad 7-årskris är är helt enkelt barn som går igenom en utvecklingsfas där de börjar bygga en egen personlighet och identitet. I denna ålder genomgår barnens hjärnor stora förändringar som påverkar deras beteende.

Vad innebär detta? Vilken typ av beteenden är karakteristiska för denna 7-årskris? Hur hanterar vi det på bästa sätt?

Vi ska besvara dessa frågor i följande artikel. Om du har ett barn som är på väg in i denna ålder så är du säkert nyfiken på vad vi har att säga, Så läs vidare!

Barn med 7-årskris

Ett barns hjärna är under ständig tillväxt och mognad. Faktum är att den vid 7 års ålder har nått nästan samma storlek som en vuxens hjärna. Detta visar en studie publicerad i Centre Londres 94.

Vid denna ålder blir dessutom myeliniseringen färdigställd. Samtidigt sker viktiga förändringar på en fysisk, psykologisk och social nivå. Det är närmare bestämt vid 7 års ålder som de små börjar bli stora, och det är nu de påbörjar sin långa och intensiva väg mot puberteten.

Därför kan vi förvänta oss vissa förändringar i våra barns beteende. Men det finns dock inget att oroa sig för. Kom ihåg att den så kallade den 7-åriga krisen hos barn är en normal del av deras utveckling.

När de fyller 7 år börjar barn att uppleva världen på egen hand. Som ett resultat utvecklar de en större grad av autonomi och oberoende. De börjar dessutom att bli medvetna om sitt eget jag, särskilt:

Den verkliga jaget Dessa är de egenskaper som man tillskriver sig själv. Det är svaret på frågan “Vem är jag?” eller “Hur är jag?”
Det idealiska jaget: Dessa är de egenskaper man vill ha. Det är svaret på frågan “Vem skulle jag vilja vara?” eller “Hur tycker jag att jag borde vara?”

Detta gör att de vill stärka sin egen personlighet och identitet för att skilja sig från andra människor. Det innebär en mycket komplex process av internt sökande och reflektion. Denna process i kombination med brist på mognad och impulskontroll är ofta orsaken till upproriska och trotsiga beteenden hos barn.

Kännetecken för barn med 7-årskris

Som vi har konstaterat så håller barn med 7-årskris på att gå igenom en fas av personlighetsbekräftelse. Under denna invecklade fas är det vanligt att observera följande beteenden, som kan förekomma i mer eller mindre grad hos dessa barn:

Förnekelse eller trots mot föräldrar, lärare och andra vuxna
De lyder inte reglerna
En attityd av dominans
Plötsliga humörförändringar, från skratt till gråt, och vice versa
De kan vilja tvinga sin vilja på andra
Frekventa utbrott av ilska
Nyckfullt beteende
En upprorisk attityd när saker inte går som de vill
Automatiskt negativt svar på allt som föreslås för dem
Rastlösa och även hyperaktiva beteenden

Det verkar hopplöst, eller hur? Lyckligtvis, i de flesta fall, avtar alla dessa olämpliga beteenden med tiden. Snart blir de små så pass mogna att de får bättre kontroll över sina funktioner.

Dessutom kan du själv begränsa och modifiera denna sorts attityder och beteenden genom att implementera några lärorika pedagogiska riktlinjer.

Hur möter man 7-årskrisen?

Har du ett barn som befinner sig mitt i en 7-årskris eller närmar sig den? Det första du bör veta är att du måste beväpna dig med tålamod – det här kommer att bli ett svårt stadium för er båda.

Nedan följer några rekommendationer som hjälper dig att ta itu med denna fas i barndomen på bästa möjliga sätt:

Sätt upp några regler som måste följas hemma och försök att förklara dem tydligt.
Undvik ständiga och oproportionerliga straff, eftersom de endast gör lite nytta, om ens någon. De gör bara att du och ditt barn blir mer arga och tappar kontrollen.
Förstärk ditt barns positiva beteende på ett positivt sätt (med smicker, gester, kramar osv.).
Försök att ignorera ditt barns raserianfall eller aggressiva beteende. Vänta hellre tills de lugnat ner sig då du kan prata med dem och hjälpa dem att reflektera över sina handlingar.
Uppmuntra ditt barn att träna någon sport som gör att de kan bränna bort sin energi.
Sätt av kvalitetstid tillsammans med ditt barn.

Och framför allt, kom ihåg: ”Det finns inga svåra barn; det som är svårt är att vara barn i en värld av trötta, upptagna människor utan tålamod och som har bråttom.”