Har du ett blygt barn? Här är kännetecknen!

Har du ett blygt barn? Här är kännetecknen!
María Alejandra Castro Arbeláez

Granskad och godkänd av psykologen María Alejandra Castro Arbeláez.

Senaste uppdateringen: 22 december, 2022

För att veta om du har ett blygt barn måste du skilja på introvert personlighet och svårighet att socialisera.

Introverta barn kallas barn som är inne i sina egna tankar och känslor. De tycker om och väljer medvetet att vara ensamma men inte på grund av osäkerhet eller brist på sociala förmågor.

Detta beteende kan vara normalt i vissa skeden av barndomen. Ett blygt barn däremot känner sig obekvämt i sociala situationer och känner framförallt osäkerhet när dess föräldrar inte är i närheten.

Det finns två drivande faktorer bakom ett barns blyghet. Den första är att en av barnets föräldrar är blyg och därmed lär sig barnet det beteendet genom att imitera föräldern. Den andra är att ha föräldrar som är väldigt sociala men samtidigt överbeskyddande.

Dessa drivande faktorer är de främsta orsakerna bakom ett blygt barn enligt de senaste teorierna i psykologin.

Den ideala lösningen är att hjälpa barnet utveckla andra delar av sitt liv och lära sig att uttrycka sig på eget sätt. Utvecklingen av dessa barn bör främjas utan påtryckningar och föräldrarna bör också undvika att vara överbeskyddande, vilket vi vet är en av orsakerna till blygheten.

Det är inget brott att vara ett blygt barn
Blyg flicka

Samhället har sålt oss idealet att extroverta personer är framgångsrika. De blyga däremot, även om de är begåvade, borde jobba med sig själva för att kunna interagera mer med omvärlden.

Att vara introvert behöver inte nödvändigtvis vara negativt. Det finns många exempel som bevisar det, t.ex: Albert Einstein, JK Rowling och Dr. Seuss för att nämna några. Trots få sociala färdigheter står de ut i andra aspekter som innovation, kreativitet och känslighet. Och deras arbete förändrade utan tvekan världen.

Introverta människor njuter av tystnad. De är analytiska, försiktiga och mycket koncentrerade på saker som de gillar, och därför gillar de fridfulla platser. Att vara ensamma gör att de kan koncentrera sig. Det är raka motsatsen till extroverta personer som tenderar att tänka högt och som älskar att vara i sociala miljöer.

Som vi kan se finns det två olika personligheter och båda skiljer sig väldigt mycket från att vara blygsam. Vi kan tänka på blyghet när barn slutar göra framsteg i någon form av aktivitet av rädsla för social interaktion.

När de gråter mycket i situationer som inte borde leda till tårar och när de regelbundet isolerar sig så är det tecken på social ångest som bör utvärderas av en specialist.

Det finns också fall där barn visar social fobi på ett försvagat och ihärdigt sätt från en mycket tidig ålder. Det här är en situation där psykoterapi kan tillämpas och framförallt är grundläggande stöd från skolan nödvändigt.

Vissa föräldrar bidrar till barns blyghet

Mamma och son

Enligt en rapport som utgivits av kanadensiska tidningen Today’s Parent, som specialiserar sig på familj och barns hälsa, bidrar ibland föräldrar oavsiktligt till barns blyghet.

I rapporten finns uttalanden om barn från den berömda amerikanska författaren och professorn Michael Reist. Han säger: “När föräldrar eller andra vuxna gör ett försök att korrigera barns blyghet så uppfattar de vanligtvis inte korrigeringen. Vi måste visa barnen att det är okej att inte uppträda på samma sätt som andra.”

Det är också viktigt för föräldrar att veta att en av de främsta orsakerna till blyghet är överbeskyddande föräldrar. Att vara överbeskyddande kan orsaka många problem för barn, bland annat osäkerhet och låg självkänsla, vilket bidrar till att de blir blyga.

En studie publicerad av The New York Times baserad på undersökningar utförda av mer än 100 000 studenter från University of Pennsylvania bekräftar att ångest är ett mycket vanligt hälsoproblem som studenterna kämpar med. Studien fann också att 1 av 6 studenter lider av depression, stress eller ångest.

Rapporten stöder också att en av huvudorsakerna till dessa problem var överbeskyddande föräldrar.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Cano Vindel, A., Pellejero, M., Ferrer, M. A., Iruarrizgada, I., & Zauzo, A. (2001). Aspectos Cognitivos, Emocionales, Genéticos Y Diferenciales De La Timidez. Revista Electrónica de Motivación y Emoción
  • Ito, L. M., Roso, M. C., Tiwari, S., Kendall, P. C., & Asbahr, F. R. (2008). Terapia cognitivo-comportamental da fobia social. Revista Brasileira de Psiquiatria. https://doi.org/10.1590/S1516-44462008000600007
  • Olivares, J., Rosa, A. I., Piqueras, J. A., Sánchez-Meca, J., Méndez, X., & García-López, L. J. (2002). Timidez y fobia social en niños y adolescentes: Un campo emrgente. Psicologia Conductual. https://doi.org/10.1016/S0975-3575(11)80026-X

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.