5 karaktärsdrag hos barn med psykopati

I den här artikeln skulle vi vilja prata om några tidiga varningssignaler hos barn med psykopati, vilket inkluderar olika attityder och beteenden.

De främsta konsekvenserna uppstår då barnet relaterar till sin omkringliggande miljö. Barnet blir också svårt att hantera.

Psykopati definieras som beteendeförändringar som orsakas av psykologiska åkommor.

Det innebär att en person som lider av psykopati, i detta fallet ett barn, har fulla mentala och fysiska förmågor, men att personen inte har anpassat sig till sin miljö p.g.a. felaktigheter i hjärnan.

Ordet “psykopat” låter chockande och är associerat med vuxna, men det uppstår även hos barn. Faktum är att de flesta vuxna med psykopati har uppvisat symtom på detta sedan barndomen.

Det är dock viktigt att påpeka att en psykopat inte alltid är galen, våldsam eller kriminell som man ser i filmerna.

Det kan helt enkelt handla om en person som saknar empati eller känslighet, som vi kommer ta upp nedan.

5 egenskaper hos barn med psykopati

Hur kan man känna igen ett barn med psykopatiska tendenser? Barn som lider av någon form av psykopati uppvisar oftast en eller flera av dessa beteendeproblem:

• De är självcentrerade, kan inte dela med sig, och de är väldigt krävande och oflexibla med sina föräldrar.
• De är ofta olydiga. Om de lyssnar så är det för det mesta under hot och de försöker ändå komma undan.
• De uttrycker sällan känslor. Hos barn är känslorna väldigt uppenbara. Om ett barn nästan aldrig uppvisar känslor så kan detta vara ett tecken på psykopati.
• De känner väldigt lite empati. De har svårt att tolka andras känslor. Det är även svårt för dem att ha en emotionell relation med en annan person.
• De är okänsliga. De känner inte skuldkänslor eller ånger, och de ber inte om ursäkt för sitt beteende, som ofta används för att dominera, vilket de gör antingen med fysisk eller verbal aggression.

Under tonåren är tendensen att bryta mot regler ofta indikatorer på psykopati.

De kan även börja använda sig av skadliga substanser, som alkohol, tobak eller droger.

Dessa attityder och handlingar kan dock förekomma utan att det har att göra med psykopatiska tendenser.

Diagnos av psykopati hos barn

Som vi tidigare har nämnt kan vissa av dessa beteenden vara en del av barnets personlighet. Men psykopatiska beteenden fortsätter över tid.

De uppstår för det mesta runt 5 års ålder, då barnet börjar expandera sin sociala cirkel.

Hos barn som inte är psykopatiska kommer dessa beteenden och attityder försvinna efter att de har lärt sig normer och värderingar.

Specialisterna anser inte att man bör bestraffa barnen för att uppnå detta.

Deras inneboende aggression gör att de inte kan känna en annan persons smärta eller visa omtanke; inte ens för de närmsta vännerna och familjen.

Kom ihåg: våld är inte alltid fysiskt. Det existerar också psykologiskt och verbalt våld.

Den moderna tekniken gör att vi kan mäta hjärnans svar på vissa stimuli och kan därmed hjälpa oss att identifiera psykopatiska egenskaper.

Vad är orsaken till psykopati hos barn?

Liksom alla mentala åkommor har psykopati inte en unik och speciell orsak. Vi pratar istället om en kombination av faktorer.

Det finns för det mesta tre typer av orsaker:

• Genetiska faktorer: barn vars föräldrar, far- och morföräldrar och andra släktingar har haft psykopatiska tendenser. Samma relation gäller mellan tvillingar.
• Biologiska faktorer: hjärnskador kan orsaka psykopati. En dålig anslutning mellan amygdalan och den prefrontala hjärnbarken kan också ge upphov till detta tillstånd.
• Psykologiska faktorer: en psykologisk sårbarhet, som aktiveras av exempelvis våld och övergrepp, kan leda till psykopatiskt beteende.

Råd för att behandla barn med psykopati

Psykologisk terapi är ett väldigt komplext alternativ för de fall som, enligt psykologerna vid University College London, uppstår hos ett av hundra barn.

Anledningen till detta är att patienterna inte kan ha en ärlig och öppen kommunikation med andra, speciellt inte med någon som de inte känner, som en terapeut.

Det kan dock fungera om man lägger upp en intensiv och långvarig psykologisk behandling vid en institution som har de rätta resurserna.