Mamma, håll mig nära din hud, nära din själ... Fri från rädsla

Mamma, låt mig växa upp nära dig, hud mot hud, andetag mot andetag, själ mot själ. Låt mig vara nära dig åtminstone under de tre första åren av mitt liv. På det sättet ger du världen ett starkt och modigt barn. En person som är fri från rädsla.

Idag kommer vi att dela med oss av den otroliga vikten av att låta ditt barn växa upp i en miljö som favoriserar fysisk kontakt.

Fysiskt kontakt är den bästa stimulansen; det gynnar barnets utveckling, tilldelar barnet säkerhet och välmående. Det gynnar också skapandet av neuronkopplingar mot taktil, vokal, smak- och känselstimulering.

I den här artikeln vill vi tala om barns primära instinkter och vikten av att uppfostra ett barn som är “fritt från rädsla”. Idag använder vi ofta ordet  “anknytning”, men innan vi fortsätter behöver vi förklara några termer.

Inom området personlig utveckling är “anknytning” bundet till vår fixering vid eller förvärvande av vissa saker eller förmågan att kunna släppa taget om dem, eller kopplingar som verkar hindrande på vår frihet eller identitet.

Å andra sidan, i kontexten av barnuppfostran, finner vi anknytning i den klassiska Bowlby-teorin. Den påminner oss om vikten av att skapa en stark och fast anknytning med barnet för att gynna tillväxt och självkänsla, vilket så småningom tillåter barnen att utvecklas självständigt.

Vi vill i den här artikeln slå fast följande: att erbjuda nära uppmärksamhet och hudkontakt skapar en positiv anknytning mellan dig och ditt barn, och hjälper dig att uppfostra ditt barn utan rädsla, osäkerheter och låg självkänsla.

Rädsla är den relevantaste instinkten i en nyfödds hjärna

Det finns ingen plats som är mer säker, perfekt eller bekväm än livmodern. Inget dåligt kan hända där, allt är lugnt, allt är varmt, tillfredsställande och förutsägbart. Födseln utsätter dock barnet för en ny märklig värld.

• Det första de känner är att de slits ur moderns inre och att en främling håller dem, badar dem, väger dem och hanterar dem.

Senare, när de får lära känna sin mamma för första gången, märker de hur de då och då tas till vaggan som är ensam och mörk. Rädsla svävar över dem och de känner skräcken av övergivande och känslan av att de inte kan gå vidare…

Jag föddes precis, allt skrämmer mig

Bebisar föds med omogna hjärnor. De styrs av instinkter och behov och det enda de vill är att känna sig säkra, älskade och matade.

• Under de första månaderna är det som skrämmer bebisen mest av allt separationen från mamma. I den åldern är de oförmögna att förstå att bara för att de läggs i vaggan är de inte övergivna. De förstår fortfarande inte att bara för att de inte känner moderns värme så kommer inget illa att hända dem.

Instinkten av rädsla är en naturlig reaktion med ett unikt syfte: att hjälpa dem anpassa sig. Låt oss därför inte intensifiera det i onödan.

Att lösgöra sig från rädsla, en viktig daglig investering

Experter inom förälder- och barnpsykologi säger att nära 35 procent av bebisar utvecklar osäkra anknytningar. 

Det kan bero på att man växer upp i miljöer som inte gynnar känslomässig uppmärksamhet från tidig ålder. En plats där föräldrarna inte uppmärksammar sina barn när de gråter eller där barnen inser att de inte kan räkna med sina vårdnadshavare när de behöver dem.

Denna avsaknad av anknytning har en allvarlig effekt på deras sinnen.

En osäker anknytning skapar beroende hos barnet. De är alltid “knutna” till sina osäkerheter och bekymmer. Knutna till ilska som de inte kan få utlopp för än och sakta men säkert börjar olydighet, förbittring och andra utmanande beteenden dyka upp.

Hur man uppmuntrar barn till att “frigöra” sig från sina rädslor

Du måste förstå att din bebis har oändliga behov som måste förstås och tas hand om.

• Tänk på att varje barn är unikt. Ibland finns det barn som är mer krävande och behövande än andra.
• Uppmärksamma när de gråter.
• Håll dem alltid nära dig. Om du jobbar eller spenderar mycket tid hemifrån, se till att när du kommer hem använda en klassisk bärsele för att hålla barnet nära din hud och ditt bröst.
• Förstå alla dina barns känslor, sanktionera eller intensifiera dem inte. Det handlar om att ha tålamod och alltid vara nära, förstående och konsekvent med dina regler.
• Känn till deras rädslor.
• Sakta men säkert höjer du deras tolerans för frustration.

Slutligen, glöm inte att uppmuntra dem och bygga upp deras självförtroende. Visa dem att du litar på dem. Låt dem se dig som den underbara och livsnödvändiga figuren du är i deras liv. Den som alltid kommer att ombesörja dem med säkerhet, uppmuntran, affektion och närhet…