Jag hjälper inte min fru, vi har delat ansvar

17 december, 2018

Min fru och jag har delat ansvar. Jag “hjälper” inte henne hemma och jag tänker aldrig göra det. Jag kommer inte att bete mig som en gäst och vänta på att betjänas.

Jag kommer inte vara en åskådare och kolla på medan min fru springer från ena sidan av huset till den andra hela dagen. Jag tänker inte sitta och titta på medan hon bär hela bördan. Från dag ett förstod jag innebörden av att vara i ett förhållande och av att vara pappa.

Jag förstod från första början att jag är min frus partner. Jag älskar henne och vi valde den underbara vägen att skaffa en familj tillsammans. Att ha en familj innebär att man njuter av de goda delarna och accepterar de dåliga.

Jag visste från början att det var viktigt med delat ansvar. Som pappa är jag en del av hemmet och det betyder att jag också deltar i hushållsarbetet. Jag diskar, stryker, byter blöjor och lagar mat. Jag skäms inte över det och det får mig inte att önska att jag vore singel.

För mig betyder det att vara en riktig man. Tyvärr är detta inte en självklarhet idag. Det är ofta kvinnor som tar hand om allting. Män är helt enkelt åskådare som gör andra saker.

Men om vi tänker på våra barn så är det bästa exemplet som vi kan ge dem en enad familj som delar upp hushållsarbetet.

Jag hjälper inte min fru. Vi har delat ansvar.

Denna debatt går aldrig ur tiden. Vad är värt mer – jobbet inom eller utanför huset? Frågan jag ställer till mig själv när jag är med mina vänner är – “värderar vi våra fruars arbete både inom och utanför hemmet?”.

Familj

“Häromdagen diskade jag och min fru tackade mig inte”, är en fras som alla har hört då och då.

Tänk på det, varför ska min fru tacka mig för något som bidrar till vårt hemliv?

Varför tacka mig för något hon själv gjort många gånger utan att någon sett eller tackat henne?

Det är därför jag inte anser att jag “hjälper” min fru. Hon behöver inte någon hjälp. Hon är oberoende och helt i stånd att ta hand om allt i hemmet och i sitt arbete.

Vad vi båda behöver är en vän. Vi bör stödja varandra trots att hon kan göra det själv när det behövs.

Jag “hjälper” inte min fru att städa huset. Jag försöker bara göra det trivsamt där vi bor tillsammans. Jag desinficerar och städar av den enkla anledningen att jag också bor här under samma tak.

Jag “hjälper” inte till när vi lagar mat. Jag delar ansvaret för att jag också äter. Vi smutsar båda ner tallrikar och bestick, vilket innebär att vi också ska ha delat ansvar för att diska och plocka undan efteråt.

Jag hjälper inte min fru med barnen. Jag tar hand om dem eftersom de är mina barn också. Våra barn.

Jag “hjälper” inte till hemma. Jag bidrar.

Att tvätta, hänga tvätt, vika hela familjens kläder. Att plocka undan leksaker. Att lära barnen matte. Att utföra trädgårdsarbete.

Vad det än är som måste göras, vet jag att jag inte hjälper till hemma, utan jag är en del av familjen. Jag bidrar.

Pappa delar ansvar

Aldrig mer kommer jag tycka att hushållsarbete är bara fruars ansvar. Oavsett könsrollerna jag växte upp med, vad mina föräldrar har lärt mig eller vad jag har lärt mig i skolan. Jag känner mig lyckligt lottad för familjen jag har. Jag vill vara en bra förebild för mina barn.

Jag vill behandla min fru som en partner och inte bete mig som en gäst. Jag vill göra det eftersom jag uppskattar min fru och allt hon gör för vår familj. Jag respekterar henne för den hon är. Precis på samma sätt som jag vill att hon ska behandla mig.