Strikta föräldrar, upproriska barn

Vår barndom och vår relation med våra föräldrar formar vår personlighet för livet. Trots att de kanske tror att de gör rätt sak kan alltför strikta föräldrar göra sina barn upproriska.

Skriven och verifierad av psykologen Elena Sanz Martín.

Senaste uppdateringen: 22 december, 2022

Man tror ofta att permissivitet leder till en upprorisk tonårstid. Men ju mer auktoritära och restriktiva föräldrarna är, desto mer kommer ungdomarna känna behovet av att göra uppror och motsätta sig sina familjer.

Strikta föräldrar

Det finns olika föräldrastilar som varierar beroende på graden av krav och tillgivenhet. Den auktoritära stilen som krävande föräldrar använder sig av innebär stora krav, stark kontroll och strikt disciplin. Det finns ytterst lite tillgivenhet och känslomässigt stöd.

Dessa föräldrar använder disciplin, straff och hot som uppfostran. De straffar hårt barnens olämpliga beteenden utan att förklara orsaken. De fokuserar på att eliminera dessa felaktiga beteenden och anser att någon dialog inte behövs. Bara lydnad är viktigt.

Dessutom inför de vanligtvis sina regler utan diskussion. De tillåter inte sina barn att uttrycka sig och är inte öppna för förhandlingar. De förtrycker och begränsar sina barns individuella frihet och förminskar deras intressen och behov.

I denna auktoritära uppfostran kräver föräldrarna lydnad och respekt. De utövar överdriven kontroll och försöker tvinga fram gott beteende hos sina barn. Men utan att veta det kan de uppfostra förtryckta ungdomar som kommer tro att uppror är det enda sättet att svara på.

Upproriska barn

Man har alltid trott att permissivitet är den verkliga orsaken till att man får upproriska barn. Det stämmer också, men inverkan av en auktoritär uppfostran har precis lika stor vikt, även om det inte är en populär tanke.

Vi tror ofta att föräldrar som uppfostrar med en fast hand får barn som uppför sig ordentligt. Det är dock vanligt att dessa barn tar en av två olika, men lika osunda, vägar. En del blir blyga unga människor som saknar självkänsla. Andra vänder sig till uppror som en ventil för att försvara sig mot denna orättvisa situation.

Låt oss komma ihåg att alla människor har önskan och behovet att utveckla sin individualitet och uttrycka den. Vi längtar alla tidigt efter att bli hörda och erkända av de äldre i vår familj, och vi tycker om att bestämma små saker som vad vi ska ha på oss varje dag.

Det är varje förälders skyldighet att ge sina barn en trygg miljö där de kan upptäcka och utveckla sin personlighet. En plats där de kan ta fram sitt eget väsen.

När föräldrar är mycket strikta har barn inget utrymme för att göra sin röst hörd. Dessa föräldrar pratar inte med sina barn, lyssnar inte på dem eller tar sig tid att möta dem. De vill bara ha blind lydnad.

Detta skapar en familjemiljö full av stress och bristande ömhet som leder till stora problem. De barn som har tystats hela sitt liv kommer att kämpa i tonåren för att höra sig själva.

Tonåren

Tonåren är den vanligaste tiden för uppror. Alla ungdomar tenderar att utmana myndigheter och bryta mot regler. De gör det inte för att irritera sina föräldrar, de är helt enkelt individer som söker och utvecklar sin egen identitet.

I en familjemiljö med hälsosamma och kärleksfulla band går tonåringar igenom dessa år utan några större svårigheter, i trygg förvissning om att de respekteras och stöttas av sina föräldrar. De kan förhandla, lita på och respektera sina förälders åsikter.

Å andra sidan driver strikta föräldrar som skapar en orättvis miljö sina barn till att utveckla ett behov av att göra uppror för att hålla deras integritet vid liv.

Under tonåren kan det rebelliska utbrottet hos dessa ungdomar och deras hårda motstånd mot sina föräldrar orsaka allvarliga problem. Vissa kan vända sig till tobak, alkohol eller droger som ett personligt uppror. Andra kan överskrida sina egna gränser, förlora kontrollen och uppföra sig helt ansvarslöst och aggressivt när deras föräldrar inte är närvarande.

Respekt och kärlek

Detta innebär att om vi vill undvika uppror måste vi sträva efter att uppfostra våra barn med tydliga och konsekventa gränser, samtidigt som tillgivenhet och stöd också lyser igenom hela tiden. Vi måste kunna lyssna, respektera och ge utrymme till våra barn för att de ska växa till oberoende individer.

Vårt mål måste vara att se till att respekt och lydnad kommer från deras övertygelse om de värderingar som de internaliserat och aldrig av rädsla för deras föräldrar eller straff. Tonåringar vars föräldrar har hittat balansen mellan att sätta gränser och låta dem experimentera känner inte behovet av att göra uppror under sin tonårstid.