Vad som händer med mig när du ler

14 augusti, 2018

Mitt barn, du har ingen aning om vad som händer i mig när du ler. Varje gång du visar tänderna ler och skrattar hela världen med dig.

Du kan inte föreställa dig vad den vackra och behagliga gesten skapar. Den har närt min själ sedan du föddes.

När du ler ger du mig den bästa introduktionen till din personlighet, och du börjar sudda ut de djupast rotade sorgerna från mitt livs historia.

Min smärta och mitt lidande lindras, suddas ut av den friska värme du utstrålar.

Även om det är svårt för dig att tro och acceptera, när du ler så ger du mig hopp. Du blir min vägledande stjärna och anledningen till att jag lever.

Du fyller min själ med lycka, lisar mitt hjärta och när mina drömmar. Ditt leende är min verkliga frälsning.

Vad som händer med mig när du ler

vad som händer när du ler

När du ler ersätts min trötthet av energi. Det finns inget mer tillfredsställande än att se det där leendet, det bästa av det mänskliga varandet, kröna ditt ansikte.

Ett leende från dig är som en present till mig.

Gråa moln blir blå himmel och natten blir till dag med denna enkla uppvisning av din glädje. Jag överväldigas av stolthet och tillfredsställelse av att jag måste ha gjort någonting rätt.

Jag förstår värdet av fred. Varje ögonblick med dig omdefinierar glädje.

När du ler känner jag personligt förverkligande, som om jag exploderar av kärlek. Jag blir ännu mer förälskad i din essens och omfamnar din glädje.

Ditt leende är så dyrbart och unikt. Det är kapabelt av att lysa upp dagen och inspirera en dikt.

Varje gång du skrattar stannar hela världen till och ser på, uppskattande miraklet och skönheten.

Uttrycket i dina ögon är kapabel till att ge värme åt hela mänskligheten. Din busighet visar sig i de små rynkorna runt näsan.

När du ler känns det som om du är förmögen att återuppbygga vad vi än tror har blivit förstört.

En sådan enkel akt kan ge liv åt sådant som vi sedan länge trott gått förlorat. Mer än allt kan vi faktiskt förstå att livet är vackert och perfekt i sin ofullkomlighet.

Ditt leende är helande

Varje gång jag ser dig spricker jag upp i ett spontant och naturligt leende som jag känner helar mig. Du helar min smärta, motar bort mitt lidande och lättar allt mitt obehag.

Du berövar mig på min ledsenhet och tvekan. Mitt sinne klarnar och du blir dess vackra kärna.

När du ler kan du lysa upp vägen framför oss. Du översvämmar varje ögonblick och minne av dig med ljus.

Du planterar glädjens frön och skördar lycka från dem. Du gör inget annat än att ge mig kärlek och i gengäld mottar du min villkorslösa och eviga tillgivenhet.

Varje gång ditt vackra och änglalika ansikte lockas till ett leende ger du liv åt hopp och föder nya drömmar. Du utmanar ödet och för mina drömmar närmare sitt mål.

Du när min själ med ovärderlig styrka och tapperhet. Du berikar min ande och lyfter min själ. Du fyller mitt hjärta och lyser upp mitt liv.

vad som händer när du ler

När du ler har jag ingen annan förnimmelse än att tro och lita på dig, mig själv och på livet. På miraklet av att få ha träffat dig och ha dig som barn. För att ha fått dig som del av mitt liv och få lära mig med dig vid min sida.

När du ler förstår jag att jag har välsignats med en ängel som läker mina sår.

Min lilla kärlek, varje gång jag ser dig le förstår jag att jag har en ny möjlighet tillhands. Kanske den vackraste och värdefullaste möjligheten av alla.

Att få växa upp, mogna, lära mig och gå vidare med det vackra leendet och ditt arv som jag lovar att inte låta gå till spillo.

  • Bowlby, J. (1986). Vínculos afectivos: formación, desarrollo y pérdida. Madrid: Morata.
  • Bowlby, J. (1995). Teoría del apego. Lebovici, Weil-HalpernF.
  • Garrido-Rojas, L. (2006). Apego, emoción y regulación emocional. Implicaciones para la salud. Revista latinoamericana de psicología, 38(3), 493-507. https://www.redalyc.org/pdf/805/80538304.pdf
  • Marrone, M., Diamond, N., Juri, L., & Bleichmar, H. (2001). La teoría del apego: un enfoque actual. Madrid: Psimática.
  • Moneta, M. (2003). El Apego. Aspectos clínicos y psicobiológicos de la díada madre-hijo. Santiago: Cuatro Vientos