Mitt barn, du är motorn i mitt liv
Mitt barn, ända sedan du kom till den här världen har jag tänkt på vad jag anser vara en universell sanning. Det finns ingen starkare drivkraft än ett barn. Men inte vilken liten som helst, utan en väldigt speciell som är unik för varje förälder. Tro mig, alltsedan jag träffade dig efter din födelse har du blivit motorn i mitt liv.
Du är den där märkliga substansen som kan pressa mig att fortsätta varje dag. Som utan att ens yttra ett ord lyckas ge mig den nödvändiga uppmuntran att fortsätta dag efter dag. Mitt liv, trots din ringa storlek har du kraften jag behöver för att gå vidare.
Min djupa kärlek, tack för att du vägleder mitt varje steg. För att ha markerat vägen att följa och varnat mig varje gång jag tror att jag håller på att gå vilse. Jag tackar livet för möjligheten att ha förvandlat mig till din mamma. För det är du som har lärt mig så mycket om livet.
Du förklarade för mig att det är bättre att hedra livet än att bara gå igenom livet. Du hjälpte mig till och med att resa mig upp efter varje fall och att resa mig upp när jag trodde att jag hade blivit slagen. Du fick smärtan att reflekteras från min hud och materialiserade varje misstag till kunskap och livserfarenhet.
Motorn i mitt liv, varje dag
Mitt barn, jag kan inte sluta beundra dig i alla våra dagar tillsammans och sida vid sida. Du kom definitivt för att förändra mitt liv, för att lära mig så många lektioner. På så sätt tror jag att vi ger näring till varandra.
Från den dagen då varje komplikation blev en bagatell förstod jag allt. Jag såg framför mina ögon en universell sanning. Jag hade framför mina ögon den mäktigaste drivkraften. Inför min bländade blick höll den lilla varelsen mitt hjärta i sina händer, mitt liv och min energi.
Du blev då det mest naturliga, kraftfulla och effektiva bränslet. Ett som kan mobilisera mina djupaste fibrer. Du äger lösenordet för att få mig att tro. Med fullt förtroende för mig, och naturligtvis har jag det för dig.
Det var då jag förstod att det inte finns några omöjligheter när jag har dig i mitt lag. Det finns inget ont som varar för evigt och allt har en lösning. Ännu mer om jag tittar vid min sida och finner anledningen att övervinna alla hinder där.
Du ger mig styrkan att ta mig ur alla hjulspår. Viljan att anlända var du än är, för dig och för mig. För denna familj som jag, utan att ens vara helt medveten om det, med tapperhet och så mycket kärlek, bildade. Och det är du, mitt barn, den där lilla gnistan som får mig att tro dag för dag att vi förtjänar det vi drömmer, och att vi kan få det att hända.
Tack för allt, min eviga bebis!
Jag har så mycket att tacka den söta lilla varelsen för. Din ömhet och oskuld är det som håller mig igång, dag efter dag. I det vackra och oförglömliga leendet finner jag en fristad från mina problem. Den där uppriktiga och genomträngande uppsynen är min fana för att kunna slåss varje dag.
Varje “mamma, jag älskar dig” är det bästa balsamet för mig. En kyss, en kram eller de där fraserna som tänder min själ är det som satte mitt hjärta i rörelse. Det är dessa som får det att gå framåt, sakta men alltid säkert. För grunden är fastare än någonsin: Kärlek.
Efter allt detta spelar inget annat någon roll. Den rena, djupa, villkorslösa och ojämförliga kärleken är nyckeln. Det är ingen tvekan om det. Det är födan som ger min själ näring. Det är så du helt enkelt blir motorn i mitt liv. Stödet utan vilket jag inte kunde fortsätta en sekund.
Må den vackra vanan att vakna bredvid dig aldrig ta slut. Må de magiska och minnesvärda stunderna aldrig försvinna. Må leken dominera varje dag, må friskheten i din barndom fylla min själ. Jag hoppas bara att få ha dig för alltid, mitt kära barn.
Bilder med tillstånd av kmberggren
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Bowlby, J. (1986). Vínculos afectivos: formación, desarrollo y pérdida. Madrid: Morata.
- Bowlby, J. (1995). Teoría del apego. Lebovici, Weil-HalpernF.
- Garrido-Rojas, L. (2006). Apego, emoción y regulación emocional. Implicaciones para la salud. Revista latinoamericana de psicología, 38(3), 493-507. https://www.redalyc.org/pdf/805/80538304.pdf
- Marrone, M., Diamond, N., Juri, L., & Bleichmar, H. (2001). La teoría del apego: un enfoque actual. Madrid: Psimática.
- Moneta, M. (2003). El Apego. Aspectos clínicos y psicobiológicos de la díada madre-hijo. Santiago: Cuatro Vientos