Hur påverkar din position i syskonskaran din personlighet?
Syskon tar på sig olika roller beroende på om de är äldre eller yngre. Det är faktiskt ett fenomen som händer i alla familjer. I den här artikeln pratar vi om hur din position i syskonskaran påverkar dig.
Din position i syskonskaran kan ha stor effekt på din personlighet och ditt beteende. Det här är sant vare sig du är ett ensambarn, det äldsta syskonet, någonstans i mitten eller det yngsta.
Vi vet också att mammans prenatala miljö förändras med varje graviditet. Efter den första förlossningen brukar förstfödda få mer uppmärksamhet och investering från sina föräldrar.
Med ankomsten av nya bröder och systrar formas en hierarki. Barnen väljer vissa roller eller nischer inom familjen för att särskilja sig.
Faktum är att en ny studie uppskattar att förstfödda barn får ungefär 3000 fler timmar med sina föräldrar mellan 4 och 13 års ålder än sina yngre syskon under samma period.
Många tror att den uppmärksamheten gör dem mer ansvariga, med större press på sig att lyckas och göra saker rätt. Sedan brukar föräldrar vara mer avslappnade med senare barn.
Hur påverkar din position i syskonskaran dig?
Det har visat sig att ens position i syskonskaran påverkar ens personlighet. Även om man delar samma pappa och mamma blir inte alla barn lika.
Det är fascinerande att ens position i syskonskaran har en omedelbar inverkan på hur ens personlighet utvecklas. Det är självklart svårt att generalisera, men du kan identifiera gemensamma egenskaper och dra vissa slutsatser från dem.
Det första barnet
I de flesta hem är det första barnet ett slags experiment för de nya föräldrarna. De flesta använder en blandning av instinkt och inlästa kunskaper för att uppfostra barnet.
Som ett resultat blir föräldrarna ofta mycket uppmärksamma vårdgivare med mycket strikta regler. I sin tur leder det till att det första barnet ofta blir perfektionist, som alltid strävar efter att behaga föräldrarna.
Det andra barnet
Med ankomsten av det andra barnet har föräldrarna en tendens att bli mer tillåtande. Det beror på deras erfarenheter med den första.
Det är möjligt att det andra barnet, som är van vid att dela uppmärksamheten med det första, blir mycket mer oberoende och självständigt. Det här barnet behöver inte heller ropa på hjälp lika många gånger som äldre syskon.
Yngre syskon har ofta inte lika många ansvarsområden och dessutom mer frihet. De försöker sig ofta på och gör saker på egen hand.
Mellanbarn
Barn födda i mitten har en tendens att vara mindre definierade i sina personligheter än sina yngre eller äldre syskon. Faktum är att de kan visa upp beteenden som man ser hos både äldre och yngre syskon, eller så kan de visa upp någon kombination av de två.
Dessutom har de vanligtvis förmågan att se saker ur andra människors perspektiv. Det beror på att de alltid har utmaningen att vara del i en gemenskap och navigera andra människors reaktioner och känslor.
“Med ankomsten av nya bröder och systrar formas en hierarki. Barnen väljer vissa roller eller nischer inom familjen för att särskilja sig.”
Ensambarn
Ensambarn behöver inte konkurrera med andra syskon. Det gör att de monopoliserar all uppmärksamhet och alla resurser från sina föräldrar.
De gör inte detta under en kort, begränsad tid, utan snarare kontinuerligt under hela uppväxten. Det ger dem privilegiet att få fullt stöd från sina föräldrar hela tiden.
Många ensambarn uppvisar egenskaper som de har snappat upp från de vuxna, men med mindre intensitet. De skjuts inte undan vid ankomsten av ett nytt syskon. De har inte påtryckningar för att förlora sin privilegierade ställning.
Det är samtidigt viktigt att ta hänsyn till det faktum att föräldrar behandlar sina barn olika. Det bidrar givetvis också till att forma deras attityder och beteenden.
Födelseordningen är långt ifrån det som förseglar ett barns öde. Barns personligheter är fortfarande en slumpmässig blandning av deras egen genetik och de erfarenheter de har i barndomen.
Om ett barns position i syskonskaran påverkar honom eller henne i en viss riktning är det därför bara en liten del av ett stort pussel. Föräldrarna är givetvis nyckelaktörer i det hela.
