5 konsekvenser av att vara för tillåtande
När man är för tillåtande mot sina barn kan det få dem att känna sig vilse och osedda. Denna eftergivenhet, som idag tyvärr är väldigt vanlig, får barn att växa upp utan tydliga regler och de blir förvirrade och olyckliga.
En av konsekvenserna av det är att vi får vad som kallas “bortskämda” barn. Det är barn som är vana vid att manipulera folk omkring dem. Framförallt är den värsta konsekvensen av att vara för tillåtande att det på lång sikt får barn att känna sig vilse och osedda.
Barn har ett behov av att deras föräldrar ska vägleda och lära dem. När föräldrarna är för tillåtande känner barnen att de inte får uppmärksamhet, och det leder till låg självkänsla.
Konsekvenser av att vara för tillåtande
När föräldrar inte kan sätta tydliga gränser har det vanligtvis att göra med att de saknar rätt verktyg för att upprätthålla disciplin.
Carlos Gonzales, författaren till Besame Mucho, exemplifierar denna eftergivenhet på följande sätt:
“Vad som är tillåtet idag provocerar ett oöverträffat svar imorgon, och det resulterar i att barnet till slut blir förvirrat och olyckligt.”
Här är några konsekvenser av att vara för tillåtande:
Beteendeproblem
En av de allvarligaste konsekvenserna är att det kan få barn att utveckla beteendemässiga problem eftersom de inte får regler och gränser från en tidig ålder.
Dåligt självförtroende
Frihetsmissbruk, en brist på regler och avsaknad av en respektfull relation till föräldrarna kan ha negativa konsekvenser för barn, t.ex. låg självkänsla.
“Föräldrar som är för tillåtande eller passiva kan få sina barn att utveckla en låg självkänsla.”
Lättja
Bristen på tydliga regler och rutiner kan göra det svårt för barn att utveckla en ordentlig ansvarskänsla. Det leder i sin tur till att de utvecklar dåliga vanor och att de gärna skjuter upp saker.
Att inte kunna lösa sina egna problem
När föräldrarna är för tillåtande kan det hindra barnen från att utveckla de sociala och känslomässiga färdigheter som krävs för att självständigt kunna lösa problem.
Några av dessa färdigheter kan endast utvecklas genom att uppmuntra känslomässig intelligens, och det går bara med föräldrarnas hjälp.
Impulsivitet
Som du kan se kan eftergivenhet ha många negativa konsekvenser. Det kan också få barn att utveckla en omogen och impulsiv personlighet.
Balansen mellan att vara auktoritär och tillåtande
Så vad kan föräldrar göra för att vara mindre medgörliga? Det innebär inte att man ska vara auktoritär, långt ifrån.
För att få ett barn att växa upp på ett hälsosamt sätt måste föräldrar respektera dem. De behöver behandlas som barn (inte som korta vuxna). De måste också lära sig att klara sig i världen.
För att ha ett hälsosamt förhållande med ditt barn måste du kommunicera och kompromissa. Barn bör lära sig att följa och respektera regler på ett medvetet sätt, inte av rädsla för konsekvenser.
Kom ihåg att reglerna hemma inte bör förhandlas fram för att ett barn säger det. Det är föräldrarna som bestämmer. Det är viktigt att vara konsekvent och stå på sig.
Några tips för att upprätthålla en god balans
Inga föräldrar vill skada sina barn medvetet. Vissa föräldrar blandar ihop kärlek med att ge efter för alla sina barns infall.
Idealt sett bör föräldrar vara rättvisa när de bestämmer vad som är bra för sina barn och vad som inte är det. På det här sättet lär sig barnen att reglera sitt beteende.
Att ha föräldrar som vet hur de ska disciplinera sina barn hjälper dem också att utveckla ett hälsosamt förhållande till auktoriteter samt sunda värderingar.De flesta experter är överens om att regler och disciplin är nödvändiga. De hjälper barn att förstå att deras handlingar har konsekvenser.
Därför är det viktigt för föräldrar att sätta tydliga regler för sina barn. Husets regler bör diskuteras med föräldrarna som en enad front för att förmedla ett tydligt budskap till barnen.
Som förälder är det viktigt att se till att varken du eller din partner ger efter för alla era barns önskningar och infall. Om du upplever det här problemet måste du ta itu med det.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Robinson, C. C., Mandleco, B., Olsen, S. F., & Hart, C. H. (1995). Authoritative, authoritarian, and permissive parenting practices: Development of a new measure. Psychological reports, 77(3), 819-830. https://journals.sagepub.com/doi/abs/10.2466/pr0.1995.77.3.819
- Neal, J., & Frick-Horbury, D. (2001). The effects of parenting styles and childhood attachment patterns on intimate relationships. Journal of Instructional Psychology, 28(3), 178-178. https://go.gale.com/ps/anonymous?id=GALE%7CA79370572&sid=googleScholar&v=2.1&it=r&linkaccess=abs&issn=00941956&p=HRCA&sw=w
- Hinnant, J. B., Erath, S. A., Tu, K. M., & El-Sheikh, M. (2016). Permissive parenting, deviant peer affiliations, and delinquent behavior in adolescence: The moderating role of sympathetic nervous system reactivity. Journal of abnormal child psychology, 44(6), 1071-1081. https://link.springer.com/article/10.1007/s10802-015-0114-8
- Ang, R. P. (2006). Effects of parenting style on personal and social variables for Asian adolescents. American Journal of Orthopsychiatry, 76(4), 503-511. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1037/0002-9432.76.4.503