Undersökningar visar att bebisar är altruistiska
Altruism är en förunderlig, vacker och önskvärd egenskap hos de människor som uppvisar den. Vi tycker alla om att vara omgivna av hänsynsfulla, omtänksamma och hjälpsamma människor. Och även om den uppfostran och de värderingar vi ingjuter i våra barn onekligen spelar en roll, så har undersökningar visat att bebisar kan uppvisa vad som ter sig som altruistiska beteenden redan från start.
När vi pratar om äldre barn eller vuxna så förmedlas altruism ofta genom socialiseringsprocessen. Som ett resultat av detta har en debatt uppstått där de inblandade ifrågasätter huruvida individens goda och fria vilja är tongivande, eller om vi hjälper till för att få erkännande eller bygga upp ett positivt rykte, vilket i sin tur skulle innebära att det inte rör sig om någon äkta altruism. Debatten om den fria viljans inflytande är en filosofisk sådan, och förblir alltjämt utan någon vetenskaplig lösning.
Men för spädbarn finns sådana resonemang ännu inte på plats. När det kommer till bebisar skulle det, på grund av utvecklingsnivån hos de inblandade, röra sig om en biologisk, naturlig altruism där osjälviska beteendemönster hjälper genuppsättningens eller artens överlevnad på bekostnad av individens. Flertalet experiment har visat att spädbarn ibland hjälper utan att förvänta sig något i gengäld, även när det kommer till en viss personlig kostnad.
Vetenskapen visar att bebisar är altruistiska
Två psykologer, Michael Tomasello och Felix Warneken, satte upp ett experiment för att testa om människor är hjälpsamma av naturen.
De valde ett urval av barn i åldrarna 14 till 18 månader som på grund av sin ålder ännu inte hade blivit formellt socialiserade. De placerade dem i ett rum med inspelningskameror installerade och utsatte dem för olika situationer för att testa deras reaktioner.
Bebisar samarbetar
Flera situationer skapades där den vuxne behövde barnets samarbete för att nå sitt mål. Till exempel visas ett rör med ett handtag i varje ände; den vuxne tar tag i en av sidorna och försöker dra. Barnet, som inser att det behövs någon för att göra samma sak på andra sidan, kommer snabbt att göra sin del.
Bebisar hjälper till utan att förvänta sig något tillbaka
Barnens vilja att samarbeta för att nå ett gemensamt mål var tydlig. Men kommer de också att hjälpa när det är någon annans individuella mål? För att testa detta skapades olika scenarier där en vuxen visade sig vara i trubbel. Till exempel:
- En man bär några böcker i sina händer och går till en garderob för att lägga undan dem. Han visar sin avsikt att lägga böckerna i garderoben, men lyckas inte, eftersom dörrarna är stängda. Inför den här scenen reste sig de flesta av de små spontant och öppnade garderobsdörrarna för mannen.
- En person hänger ett plagg i ett rep och en av klädnypor ramlar av. Han låtsas sträcka sig efter det men lyckas inte. Bebisarna kommer snabbt till hans hjälp genom att ta upp klädnypan från golvet och erbjuda honom den.
- Samma sak händer när en kvinna försöker skriva i en anteckningsbok, men inte når pennan. Och när en man tappar skeden som han rör om sin drink med. Barn kommer utan att tveka till deras hjälp och sträcker sig efter de föremål de behöver.
Det är viktigt att betona att under dessa experiment råder tystnad. De inblandade använder inga ord och gör bara grimaser och gester för att uttrycka vad som händer med dem. Med andra ord, barnen får inte någon form av order eller instruktioner att agera; de gör det av egen vilja.
De får inte heller något beröm, något erkännande eller någon belöning för sina handlingar. Det visade sig till och med att användning av externa belöningar var kontraproduktivt och undergrävde spädbarnens naturliga tendens att hjälpa.
Bebisar är altruistiska även när det kostar
En annan studie gick längre och testade om spädbarn skulle vara villiga att hjälpa till även när det skulle innebära en personlig kostnad. För att göra det testade de etthundra 19 månader gamla barn som fick se hur en vuxen som skulle äta frukt av misstag tappade den utom räckhåll.
Barnen, som uppfattade personens försök att nå frukten, gav den till dem. Det vill säga att de gav ifrån sig maten (de kunde ha ätit den själva) till den som visade att den ville ha den. Detta hände även vid vissa tillfällen när experimentet genomfördes under de timmarna då barnen var som mest hungriga.
I det senare fallet valde färre barn att ge frukten till försöksledaren. Men trots det uppvisade en betydande grupp av dem detta altruistiska beteende.
Kort sagt så visar studierna att bebisar är naturligt villiga att samarbeta och hjälpa till, utan uppenbart vinstintresse, och till och med till sin egen nackdel.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Warneken, F., & Tomasello, M. (2009). The roots of human altruism. British Journal of Psychology, 100(3), 455-471.
- Cortés, R., Brooks, R., & Meltzoff, A. N. (2020). Altruistic food sharing behavior by human infants after a hunger manipulation. Scientific reports, 10(1), 1-9.
