Vad kan man göra när ens barn vägrar att tugga?

Har du märkt att ditt barn vägrar att tugga? Om så är fallet bör ett antal åtgärder vidtas för att motverka situationen.

Skriven och verifierad av nutritionisten Saúl Sánchez Arias.

Senaste uppdateringen: 23 december, 2022

Att tugga är en färdighet som förvärvas under de tidiga stadierna av livet. Bebisar kan vanligtvis börja äta riktig mat vid 8 till 9 månaders ålder, även om deras tänder ännu inte är helt utvecklade. Samtidigt är det inte någon bra idé att skjuta upp införandet av fasta ämnen i kosten alltför länge, det kan förlänga inlärningsprocessen för att tugga. Men vad händer om ditt barn vägrar att tugga?

Det är viktigt att barn tidigt tar för vana att sitta vid bordet med de andra familjemedlemmarna. Lite i sänder kommer det att bli bekant med maten och dess organoleptiska egenskaper, vilket hjälper till att förhindra avstötning i framtiden. Detta säkerställer att dess kost blir så varierad och balanserad som möjligt.

Hur bör man agera om barnet vägrar att tugga?

Det kan vara så att ett barn under sitt andra år i livet alltjämt vägrar att tugga. I det här fallet är det bästa man kan göra att gradvis öka konsistensen på puréerna, så att barnet gradvis hittar bitar, som till en början är lätta att bearbeta. Lite i sänder bör dessa fasta ämnen lämnas mindre och mindre mosade, vilket får barnet att öka ansträngningen det gör.

Samtidigt kan du ta med små matbitar som lätt faller isär i munnen. Nudlar som är överkokta, ugnsbakad frukt eller kakor indränkta i mjölk är bra alternativ. Men dessa livsmedel bör inte vara alltför närvarande i kosten heller. Många av dem har rikligt med enkla sockerarter i sig, ämnen som har visat sig vara skadliga för hälsan på medellång sikt.

Nästa steg är att börja erbjuda mat som mosas med en gaffel, till exempel kokt potatis, och sedan öka storleken på bitarna. Exempel på livsmedel som skulle kunna introduceras vid denna tidpunkt är ris med sås, köttfärs, köttbullar och grytor. Alla dessa preparat är lätta att tugga.

Vissa äldre barn vägrar alltjämt att tugga

Det kan vara så att barn äldre än två år också har problem med att tugga och vägrar att utföra denna handling. Det kan också finnas en neurologisk svårighet som förhindrar korrekt utfodring, det är viktigt att utesluta förändringar relaterade till det centrala nervsystemet.

I det här fallet är det bäst att förbereda olika typer av mjuka och kokta grönsaker, såväl som bitar av frukt eller ost. Franska omeletter kan också vara ett bra alternativ att erbjuda. Alla dessa livsmedel är lätta att mosa i munnen utan att behöva tugga intensivt. Dessutom har de oftast gott om näringsämnen i sig.

Denna svårighet kan orsaka ett underskott av vissa viktiga näringsämnen som påverkar tillväxten. Det är viktigt att försöka täcka ditt barns proteinbehov. Dessa kan överstiga ett gram protein per kilo kroppsvikt per dag under de tidiga stadierna av livet, vilket anges i forskning publicerad i Annals of Nutrition & Metabolism .

På samma sätt är det viktigt att uppnå ett tillräckligt intag av fetter och kolhydrater. Detta kan dock vara lättare, eftersom maten som innehåller dem tenderar att ha en mjukare konsistens och är lättare att bearbeta. Införandet av pasta, ris eller hälsosamma oljor i kosten bör täcka de dagliga behoven.

Optimera kosten när barn inte vill tugga

Barn som vägrar att tugga är ett relativt vanligt problem. Ibland händer detta på grund av smärtan som orsakas av utbrottet av de första tänderna. Det finns dock tillstånd som har att göra med det centrala nervsystemet som kan göra att inlärningen av att tugga försenas. I vilket fall som helst bör ett optimalt näringsintag säkerställas för att undvika utvecklingsproblem.

Tänk på att om barnet efter två års ålder alltjämt vägrar att tugga, då kan det vara nödvändigt att konsultera en specialist för att hitta den lämpligaste lösningen. Specialisten kommer att utföra en serie tester för att fastställa förekomsten av ett psykologiskt problem som kan vara orsaken till detta beteende. Om så är fallet kommer en lösning på medellång sikt att föreslås med hjälp av farmakologi- eller beteendeexperter.