Strategier för att vinna dina barns tillit och respekt
Redan från början vill vi som föräldrar såklart ha en bra relation med våra barn. Vår avsikt är att skapa sinnesfrid, stödja varandra i motgångar, utvecklas tillsammans och dela en gemensam tillit och respekt.
På grund av detta bör vi som föräldrar sträva efter att erbjuda villkorslös kärlek. Detta beror på att från start är det vi som är ansvariga för att garantera säkerheten och välbefinnandet för de små varelserna som har kommit till världen och förgyller vår tillvaro.
Dessutom är det viktigt att allteftersom barnen växer till sig så får vi behålla samma positiva anknytning. Detta är den idealiska formeln genom vilken vi kan ge dem vårt ovillkorliga stöd.
Detta är viktigt eftersom föräldrarna, för att få bästa möjliga relation till sina barn, måste arbeta för både tillit och respekt. Annars kommer en part ta avstånd från den andra, dölja sina känslor och förneka sig själv möjligheten att ha en förtrogen i sitt liv.
Föräldrarna bör vara medvetna om att tillit och respekt är två värdesaker som måste vårdas dagligen. Här följer några nyckelaspekter för att lyckas med den prestationen.
Fortsätt läsa: Sluta förhöra din tonåring – för en dialog
Rekommendationer för att främja tillit och respekt
Först och främst är det viktigt att föräldrarna tilltalar sina barn med lugn och tålamod. Annars kommer deras små att känna sig attackerade, men även vänja sig vid att se dem arga och de kan börja hysa en förbittring som förstör respekten.
Förutom en sund dialog är det viktigt att uppmärksamt lyssna på barnen. Endast på detta sätt kommer de att kunna tolka att deras föräldrar är intresserade av vad som händer dem, och de uppmuntras att öppna upp och ventilera sina bekymmer.
En annan grundläggande aspekt är att veta hur man rättar till dem med anständighet och med goda ord så att barn förstår att deras föräldrar vill det bästa för dem och att de alltid kommer att vara villiga att hjälpa dem.
Samtidigt är det tillrådligt att undvika för hård bestraffning, samt att aktivt försöka förstå orsakerna till barnens handlingar.
På så sätt är det tydligt för barnet att, trots misstagen de gör, så är deras föräldrar villiga att vägleda dem på bästa sätt, och att de försöker överföra de mest berikande lärdomarna.
Det är också nödvändigt för föräldrar att tillhandahålla ett utrymme för barn att få delta i några av besluten i hemmet. Det är på detta sätt som de känner att deras synpunkter värderas och att de kan uttryckas utan begränsningar.
Slutligen bör man inte blint tro på externa vittnesmål utan att först lyssna på barnens synpunkter. Det leder i så fall till att barnen omedelbart inser att föräldrarna inte litar på dem och därmed förlorar de anledningarna till att öppna sina hjärtan med uppriktighet.
Du kanske är intresserad av: Mitt barn respekterar inte mig: Vad ska jag göra
Nyckeln är att föräldrarna erbjuder trygghet
Om föräldrarna blir den fristad som barn kan vända sig till oavsett omständighet, då kommer de att uppnå en relation som bygger på tillit och respekt. För båda parter kommer tydligt förstå att deras enda avsikt är att agera med kärlek för att säkerställa den andras fördel.
På samma sätt kommer föräldrarna att uppnå det förväntade resultatet genom att uppmuntra barnen att avlasta sig själva när de behöver. Och med den handlingen förstår barn att de kan lita på sina föräldrar eftersom de inte kommer att döma dem och kommer att ta hand om deras känslomässiga utveckling.
Slutligen, en stor fördel är också om föräldrarna berättar för sina barn om sina egna liv. På så sätt kommer de att visa dem att tilliten är ömsesidigt och att hemligheter inte är en del av deras magnifika relation.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Henao López, Gloria Cecilia, García Vesga, María Cristina, Interacción familiar y desarrollo emocional en niños y niñas. Revista Latinoamericana de Ciencias Sociales, Niñez y Juventud [Internet]. 2009;7(2):785-802.