Vad ska jag göra om mitt barn biter sina kamrater?
Är du orolig för att ditt barn biter sina kamrater? Det kan vara svårt att tro, men det är väldigt vanligt att barn biter andra. Deras offer kan vara kamrater, syskon, föräldrar eller andra vuxna.
För vissa barn varar den här dåliga vanan längre än hos andra. Men sanningen är att på ett eller annat sätt bits alla barn.
Med det sagt kan vi som föräldrar inte låta det passera obemärkt bara för att det är normalt att bita. Om ett barn biter är det mycket viktigt att korrigera och inte uppmuntra detta beteende.
Specialister hävdar att bitas är en del av ett barns utveckling och ett sätt att upptäcka sig själv. Det är också en slags “avancerad” försvarsmekanism. Med andra ord, vad barnet inte kan förklara med ord uttrycker han genom att bita.
Frustrerade barn bits
Normalt biter barn av frustration snarare än aggression. I de flesta fall har barnet ingen avsikt att skada den andra personen. Att barn biter sina kamrater är mest en reaktion på att de delar samma vardag och situation.
De kan till exempel vilja att personen ska flytta på sig, eller så kan han försöka uttrycka irritation. Spädbarnstiden är inte bara en svår period för föräldrarna. Det är svårt för barnen också.
Så vad kan du göra om ditt barn biter sina kamrater eller vänner? Hur tar du ta upp det med föräldrarna? Bör du straffa ditt barn eller kräva att hon säger förlåt och ber om ursäkt?
Vad ska jag göra om mitt barn biter sina kamrater?
Kom ihåg att barn har svårt att förstå och tolka vuxnas attityder. Många handlingar av normativ, moralistisk eller diplomatisk karaktär passar inte in i barnets resonemang.
Att vara artig, föra en dialog och lösa problem är exempel på saker som tar tid att lära sig. Därför kan sättet du korrigerar ditt barn på inte vara för “vuxet”. Om det är det kommer ditt barn inte att kunna förstå.
Hitta källan till beteendet
Bett kan härröra sig från en mängd olika motiv. Ibland kan det helt enkelt vara ett inlärt beteende – något ditt barn såg ett annat barn göra.
Det är dock främst ett försök att kommunicera. Men även när vi förstår vad som händer måste vi inse att det är ett beteende som måste sluta, även om det kan vara en utmaning.
Föräldrar och pedagoger är de främsta personerna som ansvarar för att korrigera och förebygga att barn biter sina kamrater. Det är mycket vanligt för föräldrar att klaga på förskolan när deras barn får ett bett av en annan klasskamrat.
Barn som bara bits i skolan
Det är också möjligt att ett barn bara bits i skolan och inte hemma. Därför är pedagogerna ibland de som i första hand måste stoppa detta beteende.
Om ditt barns lärare ringer för att berätta att ditt barn har bitit ett annat barn kan du känna dig generad och orolig.
Det är normalt att du vill förneka eller försöka förklara ditt barns beteende. Men vad du behöver göra är att korrigera ditt barn. Prata med ditt barn och försök att upptäcka orsaken bakom det.
Ditt barn kan också skämmas mycket själv. Och hur visar barn skam? De kan bryta ihop och börja gråta, ha ett raseriutbrott eller försöka skada dig fysiskt, och som ett resultat kan korrigeringen bli ännu svårare.
Varför bits mitt barn?
Som sagt varierar anledningarna mycket till att barn biter sina kamrater. Några av de främsta anledningarna är följande:
- Barn kan bita för att de försöker uttrycka sina känslor. Något gör dem obekväma, eller något händer som de inte gillar. Eller så kanske de vill ha något desperat mycket.
- De är obekanta med sin omgivning och människorna omkring dem.
- Barn bits också för att försvara sig från andra barns aggressioner.
- Om den som biter är en bebis kan det ha att göra med tandsprickningen.
- När barn blir självständiga blir de också frustrerade av sina begränsningar. Denna frustration kan leda till att de biter.
Mitt barn biter sina kamrater – vad kan jag göra?
Om ditt barn redan har haft flera episoder där han har bitit andra kanske du redan har en uppfattning om anledningen. Så kom ihåg att du kan förhindra att beteendet uppträder i framtiden genom god kommunikation.
Kom också ihåg att barn kan bitas utan att vara medvetna om konsekvenserna. Men de kanske inte bryr sig heller. Vad som än är fallet måste du ingripa och fortsätta att göra det tills ditt barn ändrar sitt beteende.
Följande åtgärder kan vara till hjälp:
- Tala med ditt barn – förklara att beteendet inte är acceptabelt. Kom ihåg att tänka på ditt barns ålder och mognadsnivå när du väljer dina ord. Förklara dina känslor och det skadade barnets känslor. Berätta för ditt barn att hon kommer att få konsekvenser av beteendet.
- Undvik att skrika på och skälla ut ditt barn, men visa din auktoritet. Korrigeringen bör vara omedelbar. Du kan välja att ta bort något som ditt barn tycker om. Du kan till exempel begränsa speltid eller skärmtid.
- Observera ditt barns beteende. Du kommer sannolikt se tecken på att ditt barn är obekvämt eller att hon upplever känslor som får henne att bitas. Om du kan hantera detta obehag eller dessa negativa känslor kommer du förmodligen att kunna förhindra betten helt och hållet.
- Se till att ditt barn undviker hämnd och att ge igen i alla lägen. Ibland bits barn för att någon biter dem först, eller för att försvara sig från aggression. Det är självklart att du bör försöka skydda ditt barn mot skador. Men lär också ditt barn att skydda sig på ett bättre sätt.
- Ha en öppen och effektiv kommunikation med lärare och pedagoger. Detta gör att du kan utöka försiktighetsåtgärder och dela med dig av disciplinåtgärder.
Korrigera med kärlek
Det behöver inte vara komplicerat att förhindra ditt barn att bita sina kamrater. När barn inser att något är fel börjar de modifiera och ändra sina dåliga beteenden.
Ibland är allt som krävs att förklara skadan de orsakar. Men även om det inte räcker, se till att du korrigerar ditt barn kärleksfullt. Det hjälper ditt barn att känna sig älskad och förstådd, och undviker ytterligare negativa känslor.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Maza, B. (2016). Donde nace la palabra. Revista de la Asociación Peruana de Psicoterapia Psicoanalítica de Niños y Adolescentes, 43. https://apppna.org/wp-content/uploads/2016/11/Transiciones-20-digital-actualizada.pdf#page=43
- Tremblay, R. E. (2003). Los orígenes de la violencia de los jóvenes. http://e-spacio.uned.es/fez/view/bibliuned:AccionPsicologica2003-numero1-0006
- Peñafiel-Balmaseda, J. (2013). Mordedores en pañales. Análisis de las causas y propuesta educativa (Bachelor’s thesis). https://reunir.unir.net/handle/123456789/1621