Tvinga inte barn att kramas och pussas

Granskad och godkänd av psykologen María Alejandra Castro Arbeláez.

Skriven av Macarena Esperanza Marina

Senaste uppdateringen: 22 december, 2022

“Ge din faster en puss”, “ge mormor en kram”, etc. Man hör det ofta vid familjesammankomster och släktträffar. Många barn ryggar dock tillbaka när deras föräldrar kräver att de ska kramas och pussas.

Är det verkligen okej att tvinga ditt barn att etablera fysisk kontakt när det inte vill? Vilket budskap skickar vi till barnet om fysiska gränser när man gör så? Påtvingade kramar och pussar – bra eller dåligt?

Skickar vi fel budskap till våra barn?

Många motsätter sig tvångskramar och pussar eftersom de anser att det lär barn att dölja sina sanna känslor. Andra ser det som manipulativt. Men det finns fler aspekter än så.

När vi tvingar våra barn att vara tillgivna mot deras vilja säger vi till dem att de inte äger sina egna kroppar. Vi lär dem att alla vuxna kan tvinga dem att göra saker med deras kroppar även om de inte vill.

Författaren Katia Hetter adresserar problemet i sin CNN-artikel “I Don’t Own My Child’s Body” (Jag äger inte mitt barns kropp). Hon säger att det gör barn sårbara för övergrepp att tvinga dem att vidröra någon när de inte vill.

Även om det kan låta som en överdrift finns det även invändningar från barnpsykologin som stödjer Hetters tes. Nichole M. påpekar att när man tvingar barn att kramas och pussas “inkräktar du på deras komfortzon, och barnen lär sig att acceptera alla i dessa obehagliga utrymmen.”

CNN-specialisten bekräftar även att tvångskramar och pussar mot barnens vilja kan påverka deras relationer under ungdomsåren också. “Att beordra barn att pussa eller krama en vuxen de inte vill vidröra lär dem att använda sina kroppar för att tillfredsställa dig eller någon annan i auktoritetsställning, eller vem som helst egentligen,” skriver Hetter.

Hur man hanterar det

Vad är bättre än att föregå med gott exempel för sitt barn? Skäms inte över att be vuxna att lämna ditt barn ifred och inte försöka övertala det. I dessa sammanhang ska du alltid respektera och prioritera ditt barns önskningar över vuxnas.

En förälders förmåga att etablera hälsosamma gränser är nyckeln. Du vill givetvis sätta gränser som främjar ditt barns relationer med andra, men du måste även tänka på tiden ditt barn behöver för att anpassa sig. Det är aldrig acceptabelt att förolämpa eller håna ditt barn, varken för dig eller någon annan.

Lär barn att respektera sina egna kroppar

Att lära barn att respektera sina egna kroppar är av yttersta vikt. För att göra det måste de lära sig om gränser mot andra som invaderar deras personliga utrymme.

Barn måste förstå att ingen får röra dem om det gör dem obekväma. Barn måste förstå att endast de har rätt att ta beslut angående deras kroppar. De bestämmer vem som tillåts komma in i deras personliga utrymme.

Det är viktigt att våra barn känner att de har rätten att välja. Vi måste förklara för dem att de har makten att besluta om de vill kramas och pussas.

Ett barn ska aldrig känna som om dessa handlingar är obligatoriska. Istället måste vi lära våra barn att lyssna på sina känslor och instinkter. Det är en viktig startpunkt.

Att hantera sårade släktingar

Kategorisera aldrig en vägran att visa tillgivenhet som dåligt uppförande. Se det heller inte som brist på respekt eller hyfs.

Katia Hetter förtydligar att barn kan visa gott uppförande och vara respektfulla samtidigt som de upprätthåller personliga gränser. “Gott uppförande – att behandla folk med respekt och vänlighet – skiljer sig från att kräva fysiskt uppvisande.”

Det första steget är att förklara din policy för andra. De måste i sin tur vara villiga att acceptera den. Det kommer troligen kräva lite arbete, men det kommer hjälpa andra att verkligen uppskatta den tillgivenhet som ditt barn uppvisar.

Du kan ge barnen alternativet att hälsa på sina närstående på ett mindre intimt sätt. De kan till exempel byta ut kramar och pussar mot handslag, high fives eller liknande hälsningar. Om ditt barn är blygt är dessa utmärkta sätt att få henne att behandla andra med respekt.

Som du kan se finns det ingen anledning att bli frustrerad eller irriterad om ditt barn inte vill kramas och pussas. Du behöver bara prata med personerna ifråga och lära ditt barn mer bekväma sätt att hälsa på folk.

Det handlar inte om att pressa barnet, utan att jobba mot en positiv lösning tillsammans.

Hur ser du på frågan? Vad anser du om informationen du precis har läst och har du hittat några bra lösningar för dagliga, obekväma möten?