Stimulansbrist och försenad utveckling
Det är inte alla barn som stimuleras på rätt sätt eller i tillräcklig utsträckning mentalt. Brist på stimulans kan faktiskt leda till försenad utveckling. Idag vill vi därför berätta hur du kan identifiera stimulansbrist och hur du löser det.
Bebisar behöver omvårdnad, kärlek och uppmärksamhet, huvudsakligen från sina föräldrar och syskon (om de har några). Att inte erbjuda tillräckligt med interaktioner som motiverar och exalterar dem kan leda till försenad utveckling.
Brist på stimulans kan ha psykologiska, känslomässiga och sociala konsekvenser under uppväxten. Det kan ses i t.ex. bristfälliga sociala förmågor, svårigheter att integrera i samhället, dålig känslohantering samt bristande självkontroll.
Aggressivitet bland yngre barn demonstrerar tillkortakommanden under de första månaderna av livet. Det är vanligtvis konsekvenser av frustration från brist på uppmärksamhet, motivation och tidig stimulans.
Vad är tidig stimulans och varför hindrar det försenad utveckling bland bebisar?
“Stimulans eller tidig uppmärksamhet ger barn de bästa möjligheterna för fysisk, intellektuell och social utveckling, så att deras förmågor och färdigheter gör dem bättre än de skulle ha varit utan en omgivning med intellektuell och högkvalitativ, fysisk stimuli.”
-Wikipedia-
Stimulans är något alla mödrar måste lära sig att utveckla under sitt barns tillväxt för att undvika försenad utveckling. Det tjänar till att främja personlighet, självkänsla och social integrering.
Det är viktigt att barn är väl stimulerade från livmodern till runt sju års ålder, eftersom deras hjärnor är väldigt formbara under denna period.
Kärlek är den bästa stimulansen för en bebis. Brist på kärlek kan negativt påverka ett barns integrering i samhället och leda till koncentrationssvårigheter.
Hur identifierar man stimulansbrist bland bebisar?
Mödrar känner instinktivt sina bebisar, men ibland inser vi inte att vissa saker kanske inte fungerar helt som det borde.
Några sätt att uppmärksamma ett barns behov av ytterligare stimulans inkluderar:
- Långsamma framsteg för motoriken
- Dålig hantering av finmotorik för åldern
- Svårigheter med grundläggande aktiviteter, såsom krypande
- Extrem blyghet
- Språkproblem eller att det tar lång tid att börja prata
- Låg självkänsla (frekvent bruk av ord såsom ‘kan inte’, ‘vet inte’, etc.)
- Få relationer med andra
Vad man gör vid stimulansbrist
När vi väl upptäckt beteenden som skvallrar om att det kan finnas stimulansbrist kan vi, beroende på deras komplexitet, ta vissa åtgärder för att fixa problemet hemma och/eller kombinera med råd från en expert efter undersökning av barnet.
- Vid alla skeden av barnets tillväxt är det möjligt att presentera stimuli eller aktiviteter som är utvecklingsmässigt lämpliga för deras ålder. Det kan till exempel röra sig om dans, att sjunga barnsånger eller att leka kurragömma.
- Kramar, pussar, beröring, massage, leenden och prat är stimulanser som representerar kärlek, tålamod och fridfullhet. Det hjälper dig att stärka bandet du har med din bebis.
- Din bebis humör kan förändras enbart på grund av att den känner att den inte får tillräckligt med uppmärksamhet. Den kommer inte under några omständigheter lära sig att ignoreras. Vi kan hjälpa genom att specificera, upprepa och demonstrera.
- Det lättaste sättet att förändra ett barns beteende är genom att krama och spendera tid med det. Ju mer tid det vill förbli i dina armar, desto mer positiva och tillfredsställande resultat.
- Professionell hjälp är ett utmärkt alternativ för mer komplexa fall. Barnet kan få hjälp inom de psykomotoriska, kognitiva och känslomässiga områdena.
- Gruppterapi möjliggör socialisering med andra barn med samma svårigheter. Där integrerar man musik, former, färger och specifika övningar för inlärning som kan användas hemma senare.
Efter en bebis födelse har den behovet att lära sig om och upptäcka världen omkring den. Stöd och god stimulans (full av kärlek) kommer ha en positiv påverkan på många aspekter i livet och kretsen av människor runt den.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Choca, F. (2007). VÍNCULO EN EL BEBÉ PREMATURO. Revista de APPIA-Octubre, (16), 56. https://www.bvspsi.org.uy/local/TextosCompletos/appia/079737212007001605.pdf
- Espina, A., & Ortego, A. (2005). Guía práctica para los trastornos de déficit atencional con/sin hiperactividad. Ed. Janssen Cilag.
- Fajardo, E., Pazmiño, M. I. A., & Dávalos, Á. (2018). La estimulación temprana como factor fundamental en el desarrollo infantil. Espirales revista multidisciplinaria de investigación, 2(14), 25-36. https://scholar.archive.org/work/mc2wbvnq2rbp5ovgaej7revhca/access/wayback/http://www.revistaespirales.com:80/index.php/es/article/download/229/178
- Huerta, R. (2011). El juego simbólico. PULSO. Revista de Educación, (34), 227-230. https://revistas.cardenalcisneros.es/index.php/PULSO/article/view/122/98
- Jeta, P. M. P. A. (1998). El desarrollo emocional infantil (0-6 años): Pautas de educación. In Ponencia presentada en el congreso de Madrid. España. http://www.waece.org/biblioteca/pdfs/d069.pdf
- Muñoz Silva, A. (2005). La familia como contexto de desarrollo infantil: dimensiones de análisis relevantes para la intervención educativa y social.
- Vernengo, M. P., Zucchi, A., Silver, R., Felberg, L., Mindez, S., Mrahad, M. C., … & Raznoszczyk de Schejtman, C. (2008). Dimensiones del juego madre-bebé en el primer año de vida: Escala de Interacción Lúdica. In XV Jornadas de Investigación y Cuarto Encuentro de Investigadores en Psicología del Mercosur. Facultad de Psicología-Universidad de Buenos Aires. https://www.aacademica.org/000-032/242
- Villanueva Suárez, C., & Sanz Rodríguez, L. J. (2009). Ansiedad de separación: delimitación conceptual, manifestaciones clínicas y estrategias de intervención. Pediatría Atención Primaria, 11(43), 457-469. http://scielo.isciii.es/scielo.php?script=sci_arttext&pid=s1139-76322009000400008
- Silberg, J., & Castillo, L. S. (1998). Juegos para desarrollar la inteligencia del bebé. Oniro.