Hur våld i hemmet påverkar barn
I den här artikeln pratar vi om vilken påverkan våld i hemmet har på barn. Oavsett om det är mellan föräldrarna, mot barnen eller till och med mot husdjur är det ett allvarligt problem som påverkar barnens emotionella hälsa.
Hur påverkas barn av våld i hemmet?
Våld i hemmet sätter barnens fysiska, emotionella och psykiska hälsa i riskzonen genom slag och hot.
Barn som endast bevittnar slagsmål mellan föräldrarna är också offer, för de lever i ett hem som styrs av våld. Och det handlar inte bara om fysisk aggression utan även emotionell och psykisk, vilket kan vara ännu mer farligt och skadligt.
Det påverkar fler hushåll än man kanske tror. I de flesta fall handlar det om att en förälder slår den andra och ibland även att barnen försöker gå emellan för att försvara offret.
Effekten på barnen är fullständig, absolut och väldigt svår att vända tillbaka, då det påverkar deras utveckling på både kort och lång sikt.
Det kan även försvåra deras inlärningsprocess, och de kan komma att kissa i sängen, sluta prata eller få svårigheter i skolan.
Hur man identifierar konsekvenserna av våld i hemmet
Lärare, familjemedlemmar och vänner kan märka när något är fel i och med barnens attityd och beteende.
Utöver de tecken som tagits upp ovan finns det även andra: insomnia, aptitbrist, ångest, stress, depression, mardrömmar och såklart aggressivitet.
Det är vanligt att barn imiterar det de ser dagligen. Så när ett problem uppstår med en skolkamrat eller en granne kommer barnet vilja “lösa” detta genom skrik och slag.
Varför? För att det är vad barnet tror är korrekt beteende.
Barn som lever i hushåll där våld är vanligt förekommande är mer sårbara för trauma och emotionella och psykiska problem än de som bor i ett fridfullt hem.
Barnen är de “osynliga offren” av våld i hemmet
Små barn tar in allt de ser, hör och känner i sina liv. Föräldrarna måste inte nödvändigtvis slå dem eller skrika på dem för att de ska bli offer för det som händer. Även när våldet förekommer mellan de vuxna och barnen inte ser det drabbas de ändå av konsekvenserna.
De håller sina intensiva ångestkänslor inom sig och kan bygga upp dem under många år om det inte behandlas i tid.
Effekten av våld i hemmet kan variera i enlighet med barnets ålder:
Upp till 3 års ålder
Barnet visar utvecklingsproblem, äter inte tillräckligt, skriker eller blir lätt irriterat. Det upplever dessutom ångest, ledsamhet och isolering.
Våld i hemmet riskerar barnens fysiska, emotionella eller psykiska hälsa genom slag och hot.
Mellan 3 till 7 års ålder
Barnet känner sig skyldigt över situationen, vilket får det att bete sig annorlunda än vanligt.
Barnet kan börja suga på fingrarna, kissa i sängen eller tappa förmågan att prata ordentligt. Det kan också bli aggressivt, upproriskt, destruktivt, fientligt och bångstyrigt.
Mellan 7 och 13 års ålder
Ett lågt självförtroende kan visas mer tydligt, och även känslor av “hat” mot den våldsamma vuxna personen.
Barnet kan också bli irriterat och slå eller skrika på yngre syskon, skolkamrater, kusiner eller grannar. Det känner skuldkänslor för vad det får bevittna hemma och om det blir tillfrågat nekar det till allt.
Mellan 13 och 18 års ålder
Under tonåren kopplas den främsta konsekvensen av våld i hemmet till barnets känslor och personlighet. Det kan utveckla kriminella beteenden, som att stjäla eller slåss på gatan, och kan också börja använda droger eller dricka för mycket alkohol.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Patró. (2005). Víctimas de violencia familiar: Consecuencias psicológicas en hijos de mujeres maltratadas. Anales de Psicología. https://revistas.um.es/analesps/article/view/27071
- Sala Musach, I., Hernandez Alonso, A. R., Ros Guitart, R., Lorenz Castañe, G., & Parellada Esquius, N. (2010). Violencia doméstica: Preguntar para detectar. Atencion Primaria. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0212656709002984
- Amar Amar, J. J., Kotliarenko, M. A., & Abello Llanos, R. (2010). Factores psicosociales asociados con la resiliencia en niños colombianos víctimas de violencia intrafamiliar. Investigación & desarrollo, 11(1). http://rcientificas.uninorte.edu.co/index.php/investigacion/article/viewFile/1134/710
- Amar Amar, J., & Berdugo de Gómez, M. (2011). Vínculos de apego en niños víctimas de la violencia intrafamiliar. Psicología desde el Caribe, 1-22. http://rcientificas.uninorte.edu.co/index.php/psicologia/article/view/2076
- Muñiz Ferrer, M. C., Jiménez García, Y., Ferrer Marrero, D., González Pérez, J., & Rondón García, I. (1996). Sobre la percepción de la violencia intrafamiliar por los niños. Revista Cubana de Medicina General Integral, 12(2), 126-131. http://scielo.sld.cu/scielo.php?pid=S0864-21251996000200003&script=sci_arttext&tlng=pt
- Almenares Aleaga, M., Louro Bernal, I., & Ortiz Gómez, M. T. (1999). Comportamiento de la violencia intrafamiliar. Revista cubana de Medicina general Integral, 15, 285-292. http://scielo.sld.cu/scielo.php?script=sci_arttext&pid=S0864-21251999000300011