Hängande ögonlock hos barn: Orsaker och behandlingar
Hängande ögonlock kallas också ptos. Det innebär att ögonlocket hänger längre ner över ögat än det borde och det kan påverka synen delvis eller helt.
Tillståndet kan påverka det ena eller båda ögonen och kan bero på både medfödda och andra faktorer. I den här artikeln berättar vi allt du behöver veta om hängande ögonlock hos barn.
Vilka är orsakerna?
Det finns flera orsaker som kan förknippas med hängande ögonlock. Några av de viktigaste omfattar:
- Medfött: När ögonlockets lyftarmuskel inte utvecklas fullt ut under fosterstadiet.
- Födseln: Spädbarnets ögonlocksmuskel kan skadas av förlossningstång, ett instrument som används för att förlösa barnet.
- Ögonproblem: Dessa orsaker hänvisas till problem med muskler som påverkar ögonens rörelse.
- Problem med hjärnan och nervsystemet: Ibland kan ptos orsakas av störningar i hjärnfunktionen eller en nervmuskelsjukdom som påverkar ögonen.
- Inflammation: Det finns också orsaker som inte förknippas med defekt i ögonlocksmusklerna, såsom växande tumörer i ögonlocket, allergier, olyckor och konjunktivit.
De vanligaste symptomen
Hängande ögonlock upptäcks vanligtvis vid sex månaders ålder, vilket beror på att barnet då är mer vaket och uttrycker sig mer med ansiktet.
Om barnet lider av ptos brukar följande symptom visa sig:
- Böjer huvudet bakåt för att se: När det händer kan det innebära att spädbarnet också lider av kronisk nackspärr.
- Lyfter på ögonbrynet: För att kunna lyfta det hängande ögonlocket.
- Rinnande ögon: Överproduktion av tårvätska.
- Nedsatt syn: Delvis eller total blindhet.
Konsekvenser av hängande ögonlock hos barn och spädbarn
Ptos är inget allvarligt, men om ögonlocket täcker mer än halva pupillen kan det påverka barnets syn och skapa följande problem:
- Amblyopi eller latöga: Skapar en suddig bild på barnets ena eller båda ögon.
- Strabism eller skelning: Det är när ögonen inte pekar åt samma hall. Vid skelning korsas ögonen eftersom barnet inte kan kontrollera sina ögonmuskler.
“Om föräldrarna märker att deras barn har ett hängande ögonlock, eller ett ögonlock som plötsligt hänger eller stänger sig, bör de omedelbart kontakta en barnläkare.”
Behandling
Kirurgiskt ingrepp är den enda effektiva metoden för att behandla hängande ögonlock. Det finns inga metoder eller läkemedel som stärker ögonlocksmuskeln.
Enligt Institute of Ocular Microsurgery bör ett barn med medfödd ptos gå på regelbundna kontroller från födseln. En ögonläkare bör utvärdera tillståndet och överväga vilken behandling som bör tillsättas.
- Regelbundna kontroller: Kontroller är viktiga vid medfödd ptos (från födseln) för att tidigt upptäcka om tillståndet orsakas av en sjukdom.
- Täcka för det friska ögat: I de fall där tillståndet kräver korrigerande linser på grund av amblyopi (försvagad syn) kan läkaren täcka över det friska ögat för att belasta det sjuka ögat.
- Kirurgiskt ingrepp: Specialister föreslår att man bör vänta med detta tills dess att barnet fyllt tre, fyra eller till och med fem år, då de hävdar att barn blir mer samarbetsvilliga ju äldre de blir. Vid fall där synen har förlorats utförs kirurgi omedelbart, oavsett ålder.
Råd
Om ditt barn har hängande ögonlock bör du omgående ta det till en barnläkare. Enligt American Academy of Ophthalmology måste föräldrarna ta itu med problemet omgående. Det är det bästa sättet att undvika komplikationer som kan leda till blindhet på ett eller båda ögonen.
Läkaren kommer att skicka remiss till en specialistläkare som sedan kommer fortsätta med relevant tester och ställa diagnoser för att avgöra vilka behandlingar som behövs. Föräldrarna måste följa specialistläkarens råd för bästa möjliga resultat.
Det bästa vore om den korrigerande behandlingen sker under tidig barndom, innan barnet börjar skolan. Om behandlingen sker innan skolstart finns det mindre risk att den påverkar ditt barns skolgång och sociala utveckling.
När föräldrar upptäcker någon form av avvikelse eller något onormalt på sitt barn är det viktigt att de konsulterar en specialistläkare. Åtgärden kan vara mycket viktig och förhindra bestående hälsoproblem.
