Hur man ger konstruktiv kritik till barn
Hur får man barn att utveckla önskade beteenden? Vad är hemligheten bakom att lära sig? Det här är några av frågorna alla föräldrar ställer sig själva, men vet du hur man ger konstruktiv kritik till barn?
Även om det låter svårt så är det egentligen inte det. Det handlar om att hitta en balans mellan att vara tydlig om det beteende vi vill att de ska utveckla utan att de döljer sin egen stil eller skadar sin självkänsla. Låt oss se hur vi kan uppnå detta och hjälpa dem.
Vad är konstruktiv kritik och vilka är fördelarna med den?
Som namnet antyder är konstruktiv kritik en som fungerar som en kickstart för att främja beteenden eller förändringar samt motivera förbättringar. De är konstruktiva eftersom de är inlärningsorienterade och inte fokuserade på att såra eller nedvärdera personen. Motsatsen är destruktiv kritik, sådan som är laddad med negativitet och aggressivitet. Dessa leder bara till att skada den andra personen.
Bland de viktigaste fördelarna med konstruktiv kritik till barn finner vi följande:
- Stärker självkänslan och utmanar dem att bli bättre.
- Ger dem självförtroende, eftersom barn förstår att vi litar på att de kan bättre och att de kan uppnå mer.
- Främjar en nära relation med barn och stärker ömsesidigt intresse och tillgivenhet.
Du kanske är intresserad av: Kritiskt tänkande: Varför är det viktigt?
Lär dig hur man ger konstruktiv kritik till barn
Tonen vi använder och hur vi pratar med barnen är nyckeln när det gäller att påpeka misstag. Efteråt måste vi förklara det korrekta sättet att göra saker och, om nödvändigt, hjälpa dem att uppnå det. Här följer några tips på hur man ger konstruktiv kritik till barn.
Visa respekt och självsäkerhet
När du gör en observation säkerställer du på så sätt att barnet kan ansluta till det du säger och inte ta det personligt. Om din kommentar verkar aggressiv är det troligt att barnet kommer att försöka försvara sig. I så fall kommer deras hjärna att sluta lyssna på dig och börjar tänka på en strategi för att “attackera tillbaka”. Du måste också titta på ditt tonfall och ditt kroppsspråk.
Gör inte kritiken personlig
När du försöker framföra konstruktiv kritik är det bäst att peka på beteendet eller uppgiften du vill ändra och inte hänvisa till personens egenskaper. Istället för att säga till ditt barn “du är en stökig person”, kan du alltså prata med dem på följande sätt: “Det är viktigt för mig att du samarbetar mer med städningen i ditt rum.”
När vi hänvisar till något personligt löper vi två risker. För det första att barn kommer att ta illa upp för att det verkar som en aggression. För det andra riskerar vi att de håller fast vid etiketten och tror att det är en egenskap hos deras personlighet och inte något de kan förändra.
Gör observationen positiv
Våra sinnen fungerar bäst när de hör positiva budskap. Dessutom lär vi oss rätt riktning att följa när vi får positiva instruktioner. Så istället för att säga: “Lämna inte alla smulor på bordet”, be ditt barn om vad du vill att det ska göra: “Var snäll och städa bordet efter frukost.”
Lyft fram något positivt i deras beteende eller attityd
Att lyfta fram goda avsikter eller att värdera ansträngningar är bra alternativ innan man lyfter fram det misstag som ska rättas till. Till exempel kan du säga till ditt barn: “Det var väldigt bra av dig att plocka upp kläderna från golvet. Men nästa gång, istället för att lämna dem på sängen så bör du ta dem till korgen.”
Var ett gott exempel
Många barn lär sig bäst när de kan se det önskade beteendet, dvs. hur det görs på rätt sätt. Du kan till och med gå ett steg längre och göra det tillsammans med dem. På så sätt kan du vägleda dem i praktiken så att de kan göra det på egen hand en annan gång.
Tala tydligt och var kortfattad
Detta betyder att man ska försöka vara konkret och inte gå omvägar om vad man vill påpeka. Det är också viktigt att du pratar med dina barn och visar dem fördelarna med att göra saker rätt så att de inte tror att det bara är ett infall du har.
Hitta ett lämpligt ögonblick
Även om kritiken är positiv är det viktigt att hitta en tid då ditt barn inte känner sig utsatt inför andra. Du bör också skapa en situation som är gynnsam för att prata om det och som låter er båda uttrycka dina känslor. Så för att få det att fungera är det inte någon bra idé att kommunicera konstruktiv kritik som om det vore en stressad konversation.
Erbjud hjälp
När du påpekat för barnen vad du vill få ut av dem, erbjud din hjälp och fråga dem om de har några tvivel. Om du tillåter detta utrymme för utbyte kan du upptäcka att de inte kunde utföra en viss uppgift av någon extern eller orelaterade anledning. Till exempel ställde de inte undan den rena disken eftersom skåpet är för högt upp.
Du kanske är intresserad av: Kritiska föräldrar och barns utveckling
Lär dig att bygga, inte att förstöra
Att lära sig att undervisa är också en konst som föräldrar måste ägna sig åt. Det handlar om att öva, observera, förbättra och korrigera.
Det är viktigt att hitta de lämpligaste sätten för barnuppfostran. Vi måste veta att grunden för socioemotionell utveckling, självkänsla, relationsmodeller och identitet läggs under barndomen.
De barn som har blivit kritiserade eller som har haft en auktoritär eller stel uppväxt är mer benägna att lida av ångest, depression eller interpersonella svårigheter. Därför är det viktigt för föräldrar att reflektera över om vi gör en observation som hjälper våra barn att förbättras eller om vi bara försöker få dem att göra saker på vårt sätt. I detta avseende måste vi också lära oss att låta dem vara och göra som de vill.
Slutligen, att utbilda med empati och behandla andra som vi vill bli behandlade är nyckeln till att uppfostra lyckligare människor.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Rodríguez-Garcés, Carlos René, Gallegos Fuentes, Marcelo, & Padilla Fuentes, Geraldo. (2021). Autoestima en Niños, Niñas y Adolescentes chilenos: análisis con árboles de clasificación. Revista Reflexiones, 100(1), 19-37. https://dx.doi.org/10.15517/rr.v100i1.43342
- Vargas Rubilar, J. A., & Oros, L. B. (2011). Parentalidad y autoestima de los hijos: una revisión sobre la importancia del fortalecimiento familiar para el desarrollo infantil positivo.
