Gosedjur: Vad vi bör göra om de blir för viktiga
Det är ganska vanligt att se barn i åldern mellan sex månader och fem år knyter an till vissa föremål. Det kan röra sig om en filt eller en liten kudde eller en leksak. Av denna anledning blir många föräldrar oroliga när deras barn blir oskiljaktiga från sina gosedjur.
Detta fenomen härrör från det faktum att barn behöver känna sig trygga och säkra. När de är i kontakt med ett visst objekt kan de associera det med kärleken och samhörigheten med sina föräldrar.
Om du upplever denna situation med ditt barn kan den här artikeln vara till hjälp. Vi tittar vad som händer när ett barns gosedjur blir för viktigt och erbjuder några förslag.
Vad är tröstleksaker?
Tröstleksaker är vanliga objekt för barn som de hittar i sin omgivning. Vanligtvis är de mjuka och sköna att ta på och har harmoniska färger och egenskaper. Dessutom har de ofta formen av en baby, som en docka, eller ett icke-hotande djur med stora ögon, som nallar.
Denna typ av leksak är vanligtvis en källa till trygghet och tröst för små barn. De kan hjälpa dem somna och inte vara rädda på natten, ge en känsla av trygghet.
Dessutom bedöms det att tröstleksaker som trasdockor och nallebjörnar kan ge känslor av kärlek och skydd hos barn och hjälpa dem att utveckla en känsla av tillhörighet.
Gosedjur och anknytning
Medan ett barn tidigt kan utveckla en preferens för ett föremål som en kudde eller en filt, är det fall där barnet uttrycker en stark önskan att vara i ständig kontakt med ett föremål då man talar om att tröstleksaken har blivit för viktig för barnet.
Detta beror på att föräldrar vanligtvis lägger ner dessa gosedjur och dockor i barnets spjälsäng eller säng. Där gör barnet inte bara har ögonkontakt med leksaken, utan tillbringar mycket tid med det, vilket ger en känsla av trygghet vid sänggåendet.
Bortsett från att barnet blir visuellt förtrogen med föremålet, är en annan viktig faktor för att ett barn ska bli väldigt anknuten till föremålet beröring. Det kan faktiskt vara ännu viktigare.
Många gånger kan ett barn visa kärlek till ett gammalt, troget gosedjur. Även om det saknar ett öga eller faller i sär i sömmarna, så kommer mjukheten och tryggheten fortfarande att tilltala barnet.
Fördelar och nackdelar med att låta barn ha gosedjur
Även om vissa föräldrar kan tycka att det är överdrivet att låta barnet lägga för mycket tid med gosedjur, är sanningen att ett känslomässigt band med ett leksak har sina egna fördelar. Dessa inkluderar tröst, säkerhet, trygghet och en trevlig känsla vid kontakt. Vissa andra inkluderar:
Uttrycka och kanalisera vissa känslor
Barn använder också sina gosedjur som ett sätt att uttrycka sina känslor. Dessa kan sträcka sig från deras önskan att älska, hålla eller skydda sin älskade nalle till att hantera situationer som de finner stressande eller smärtsamma.
Det är så vettigt att när en förälder skäller på ett barn för dåligt beteende, så leker han med sin älskade nalle och upprepar förälderns ord till den. På så sätt lär sig unga barn att assimilera negativa erfarenheter genom att återskapa dem från en annan synvinkel. Denna aktivitet hjälper också dem att förstå sitt eget beteende.
“Teddybjörnar kan väcka känslor av kärlek och skydd i ett barn, hjälpa honom eller henne att utveckla en känsla av djupt rotad tillhörighet.”
När blir leksaken för viktig?
Det finns några mycket goda skäl att barns affektiva anknytning med sina gosedjur kan ses som tröstande och bra för deras känslomässiga utveckling.
Det bör dock noteras att om ett barn som är fem år eller äldre och är helt beroende av sitt gosedjur så till den grad att han eller hon inte vill göra något utan det, så rekommenderar vi att du söker en psykologs expertis.
Dessa tröstleksaker ska fungera som övergångspunkter i hanteringen av känslor och situationer. Ändå bör barnet kunna hantera anknytningen på ett hälsosamt sätt.
Slutligen kom ihåg att hålla dina barns leksaker hygieniska för det är också mycket viktigt, särskilt de som är gjorda av tyg. Därför bör du tvätta dem regelbundet för att undvika allergiska reaktioner och smittspridning.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Murillo, M. (1996). La metodología lúdico creativa: una alternativa de educación no formal. In Congreso de Cartagena de Indias.
- Reina, M. del C. M., & Cea, M. V. (2009). Actitud en niños y adultos sobre los estereotipos de género en juguetes infantiles. CIENCIA Ergo-Sum.
- Damián Díaz, M. (2007). LA IMPORTANCIA DEL JUEGO EN EL DESARROLLO PSICOLÓGICO INFANTIL. Psicología Educativa.
