Hur man kommer över rädslor som barn
Barn kan ofta känna sig små och sårbara när de märker hur stor världen är. Det är ganska normalt att de känner sig rädda.
Men hur kan man hantera rädslor som barn och hur kan vi hjälpa dem? Vilka är de vanligaste rädslorna bland barn? Och vid vilken ålder uppstår de?
Rädsla är en universell känsla. Oavsett kön eller ålder är det något som alltid finns där. Mörker, ljud, faror; det finns många saker och situationer som kan påverka.
Om vi upplever det som vuxna, tänk på hur mycket barnen upplever det. De kan ofta inte skilja på verklighet och fantasi och de är ofta sårbara för det okända. Barns egenskaper, personligheter, omgivningar och erfarenheter påverkar deras rädslor och hur de bemöter dem.
Rädslor under barndomen brukar uppstå efter 6-12 månaders ålder, och de blir starkare mellan åldrarna 3 och 6. Men vad kan vi göra för att hjälpa dem? Vi måste först och främst behandla dem med kärlek, förståelse och tålamod. Det är bara då som de kan lära sig att bemöta sina rädslor och komma över dem.
Vad är rädslor under barndomen?
Något viktigt att tänka på är att rädslor under barndomen inte vara för evigt. Allteftersom att barnen växer och utvecklas kan de lära sig att komma över dem. Vissa kan påverka deras utveckling, men vanliga rädslor hjälper dem att vara mer vaksamma i livet.
Många barn upplever sina första rädslor när föräldrarna separerar. Kontakt med främlingar kan också vara en utlösande faktor. Det finns dock många fler.
Här är några vanliga rädslor bland barn:
Rädsla för mörkret
Berättelser om spöken, häxor och övernaturliga teman lämpar sig inte för unga barn. Du bör därför vara försiktig med allt som du berättar och visar för dem.
Att flytta till en ny plats, som en ny lägenhet, ett nytt rum eller ett nytt hus kan ge upphov till liknande känslor. Detta kan även leda till andra rädslor, som exempelvis rädslan för att sova ensam. Låt ljuset vara på, trösta barnet och du kommer se att rädslorna försvinner till slut.
Rädsla för djur
Det finns djur överallt omkring oss. Hundar, katter, ormar, spindlar, fiskar etc. och vissa anses även vara medlemmar av familjen. För barnen kan de dock vara konstiga och potentiellt skadliga varelser. Det är inte ovanligt att de börjar gråta när de ser dem till en början. De behöver bekanta sig med dem lite i taget.
Redan då de är små är det bra att visa dem foton och videor på olika djur. Du kan berätta sagor och hjälpa dem att närma sig djuren lite i taget. Uppmuntra dem, men gör det alltid naturligt, utan att tvinga dem. Deras säkerhet är också en prioritet.
Rädsla för regn, åska och blixtar
Dessa naturkrafter är vanligt förekommande så det är viktigt att barnen vänjer sig vid dem. Låt dem uppleva regn och stormar. Se till att alla dörrar och fönster är stängda. Förklara den omkringliggande miljön för dem – de bör se detta som något helt normalt.
Andra rädslor efter barns ålder
Barns rädslor varierar allteftersom att de växer och deras fysiska och kognitiva egenskaper förändras. Det är inte alla barn som hanterar dem på samma sätt, även om de är i samma ålder. En förälders plikt är därför att lära sig att känna igen dem och hjälpa barnet att komma över dem.
Rädslor under barndomen bör inte skapa alltför stor oro, men de bör inte heller användas för att “skydda” eller bestraffa barnen. Att låtsas kontrollera ett sådant beteende kan vara kontraproduktivt. Det bästa är att informeras sig och söka råd om du anser att dessa rädslor har blivit för vanligt förekommande.
Här är en lista på vanliga rädslor bland barn efter ålder:
- Från 6-12 månader. Barnet kan känna ångest p.g.a. brist på balans, folk utanför den närmsta sociala cirkeln, separation från föräldrarna, ljud, starka ljus, fall och besök hos läkaren.
- Från 2 års ålder. Barnet kan bli rädd för mörket, djur, sår, det okända och att vara borta från föräldrarna.
- Mellan 3-4 års ålder. Detta är ett stadie där rädslorna kan öka markant. Barns fantasi gör dem ofta rädda för monster och mörkret. De kan oroa sig över att föräldrarnas hot kommer att bli verklighet. Och de kan börja oroa sig för döden.
- Mellan 5-7 års ålder. De kan bli rädda för att bli bortstötta, göra fel, folk med konstiga utseenden, fysiska skador och övernaturliga varelser. De avskyr fortfarande att vara separerade från föräldrarna.
Några slutliga råd
Vi måste lyssna på våra barn. Närma dig dem med förtroende och kärlek, och hjälp dem att gradvis bemöta sina rädslor. Det kommer att vara till stor hjälp om du kan höja deras självkänsla och få dem att känna sig mer oberoende.
Det fungerar också att föregå med gott exempel, men humor fungerar alltid bäst. Du kan mvandla dessa rädslor till skämt, ritningar och skratt för att minska barnets stress och oro.
Man bör dock aldrig ignorera barns rädslor. Under vissa omständigheter kan de vara indikationer på svåra situationer som de håller på att gå igenom. Du bör aldrig håna dem eller jämföra dem med andras problem.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Ollendick, T. H.; King, N. J.; Frary, R. B. (1989). Fears in children and adolescents: Reliability and generalizability across gender, age and nationality. Behavior Research and Therapy. 27:19-26
- Pelechano, V. (1981). Miedos infantiles y terapia familiar. Valencia: Alfaplus.
- Sandín, B., & Chorot, P. (1998). Dimensiones de los miedos en niños: Estructura factorial del FSSC-R. Psiquis, 19(1), 23-32. https://www.researchgate.net/profile/Bonifacio_Sandin/publication/285732793_Dimensions_of_fears_in_children_Factor_structure_of_the_FSSC-R/links/59ad46e0458515d09ce16c65/Dimensions-of-fears-in-children-Factor-structure-of-the-FSSC-R.pdf
- Sandín, B., Chorot, P., Valiente, R. M., & Germán, M. Á. S. (1998). Frecuencia e intensidad de los miedos en los niños: Datos normativos. Revista de Psicopatología y Psicología Clínica, 3(1), 15-25. http://revistas.uned.es/index.php/RPPC/article/view/3853
- Valiente, R. M., Sandín, B., & Chorot, P. (2002). Miedos comunes en niños y adolescentes: Relación con la sensibilidad a la ansiedad, el rasgo de ansiedad, la afectividad negativa y la depresión. Revista de psicopatología y Psicología clínica, 7(1), 61-70. http://revistas.uned.es/index.php/RPPC/article/view/3922