7 tips för att undvika att förlita sig på straff och belöning

Barn behöver exakta instruktioner när de är väldigt unga. Specialister rekommenderar att man undviker att förlita sig på straff och belöning.

Barn svarar bättre på andra metoder som utvecklar deras kognitiva förmågor. Det är alltför vanligt att skälla på barn när de gör något fel; vi vänder oss ofta till bestraffning för att avskräcka beteenden vi inte gillar.

När våra små istället gör något bra så är det naturligt att vilja belöna dem. Och det är så vi uppfostrar våra barn. Det funkar i viss utsträckning, men det finns bättre sätt. Nedan ska vi utforska några alternativ till den klassiska metoden med straff och belöning.

Hur man undviker att förlita sig på straff och belöning

Inga föräldrar ämnar att uppfostra sina barn med straff och belöning, men många gör det i slutänden ändå. Detta är normalt, vanligt och förståeligt. Barn kommer trots allt inte med en instruktionsmanual.

Beroende på typen av bestraffning kan barnet drabbas av långsiktiga och negativa effekter. Men hur kan belöningar vara skadligt för dem? Vissa psykologiska teorier förklarar faktiskt att för stor användning av dessa tekniker kan uppmuntra just det beteende vi vill undvika.

Positiv uppmuntran är i sig självt inget dåligt och kan tvärtom vara mycket effektivt. Vad som kan gå fel är dock sättet vi belönar våra barn. Om en belöning alltid finns tillgänglig så kommer barnen börja förvänta sig den.

Bestraffning beror också till stor del på hur den delas ut. Disciplin kan vara kontraproduktiv om den är för hård eller inkonsekvent. Med detta i åtanke rekommenderar experter att vi går bortom straff och belöning för att istället hjälpa barn att utveckla sin kognitiva process.

För att uppmuntra denna utveckling finns det vissa saker vi kan göra:

• Undvik överraskningar, drastiska förändringar eller improvisation. Ditt barns handlingar bör alltid leda till samma resultat.
• Sätt dina barn på prov: försök att få dem att associera olika idéer genom att applicera ett koncept de känner till på en ny situation.
• Lär dem att reflektera över sina handlingar. Ge dem utrymme att göra detta utan press.
• Dra nytta av varje ögonblick för att ställa frågor till dem. Lyssna på deras svar och ge positiv återkoppling.
• Om du ska introducera små förändringar ska du göra det gradvis.
• Anpassa ditt tankesätt till deras. Försök inte få barnen att matcha ditt mer avancerade tänkande.
• Uppmuntra experimentering, försök, misstag och utforskning.

Att utveckla gott uppförande i enlighet med deras förmågor

Om vi kan förstå att varje barn är annorlunda och lär sig i sin egen takt, kan vi undvika mycket huvudvärk. Ibland är det vi anser vara dåligt uppförande bara en del av barnens personlighetsutveckling. I dessa fall är det inte alltid bra att bestraffa dem.

Att korrigera dåligt uppförande och dela ut belöningar för gott uppförande kan båda vara kontraproduktiva. Experter ser på barns beteende som relativt stabilt. De beter sig med andra ord i enlighet med sin ålder och sina förmågor.

Att göra “ingripanden”, vare sig positiva eller negativa, kan därför vara onödigt. Ur denna synvinkel är det bästa vi kan göra att få våra barns hjärnor att jobba. Många psykologer anser att barn är kapabla att anpassa sig till sin omgivning.

Barn kan absorbera vanor från sin omgivning och andra personer. Det innebär att om föräldrar skapar en miljö som möter deras kriterier, kommer barnen kunna anpassa sig till dem.

Balanserat beteende hos barn kommer alltid bero på minst två faktorer.

Den första av dessa är utvecklingen av deras kognitiva processer. Den andra hur de anpassar sig till sina omgivningar.

Med detta i åtanke bör föräldrars ingripanden primärt fokusera på kognitiv utveckling och senare på att skapa en lämplig miljö för att uppmuntra positiva beteenden.