När bebisar skrattar – tecken på emotionell utveckling
När bebisar skrattar och ler är det ett tecken på deras emotionella utveckling. Läs vidare för att lära dig mer om ämnet, med start från det första leendet till skrattet de delar med oss när de är äldre.
En bebis första leende
När en bebis är en månad gammal är den inte lika berövad på känslor som vissa tror. I den åldern är barnet kapabelt att känna ett starkt band, vilket är viktigt för dess överlevnad. För att försäkra sin överlevnad utvecklar de starka band med vuxna, vanligtvis modern.
Utöver att gråta, som är det huvudsakliga sättet för en bebis att uttrycka vad den känner, finns det andra känslor ett barn kan uttrycka: välmående, avslappning, tillfredsställelse. Dessa känslor reflekteras när du ser dem vara tysta – de lyssnar och observerar medan de lär sig om världen.
En nyfödd kan också le, men tvärtemot vad många tror är det inte en produkt av välmående eller lycka; det beror på aktivitet i det centrala nervsystemet. Det är en reflex som vanligtvis dyker upp när de sover.
Leenden efter den första månaden
Leendena en bebis visar upp när den vaknar efter den första eller andra månaden kallas, beroende på omständigheterna, sociala leenden. Det är ett resultat av interaktionen med världen och svaret på olika stimuli.
Bebisar börjar förstå att när mamman pratar med dem ler hon för att hon är lycklig. De märker även att andra vuxna ler när de ser dem, leker med dem eller bär dem. Det är så de börjar le själva.
Därför ler bebisar när de mår bra, talas till, får vad de vill ha eller när de ser eller hör något som fångar deras uppmärksamhet på ett positivt sätt.
Vid den här åldern börjar de förstå att man utöver att gråta även kan fånga vuxnas uppmärksamhet genom att le.
Vissa bebisar skrattar för första gången när de är fyra månader gamla. Vissa börjar lite innan och andra lite efter. I den åldern börjar bebisar skratta när de stimuleras, precis som vuxna. De gör det när de finner något roligt: en docka som rör sig, när vi kittlar dem…
Efter fyra månaders ålder kommer barnet inte skratta eller le mot alla. De kommer bara visa dessa känslor för folk de känner eller ibland främlingar de känner sig trygga med.
De börjar förstå att leenden är kopplade till känslomässiga band och att de kan le mot de människor de vill le mot. Det kan kallas för den särskiljande leendefasen.
När bebisar skrattar och ler: ett genombrott i den känslomässiga utvecklingen
I takt med att barnet börjar förstå världen börjar det imitera personerna det lever med. Barn lär sig att svara på stimuli och gå framåt i sin affektiva och psykosociala utveckling.
En 1-månaders bebis lär sig att tillgivenhet och social kontakt förstärks med leenden. De lär sig att leenden är värda mer än att få vredesutbrott och skrika. När de växer börjar de förstå att de för att få vad de vill ha – materialistiskt eller känslomässigt – får större framgång med skratt och leenden.
Leendena hos personerna omkring dem förstärker även deras känslor. Om någon i deras närhet ler kommer de känna sig säkrare. Om en hund till exempel går förbi på trottoaren kan de känna sig rädda, men mammans leende tröstar och indikerar att det inte finns någon fara.
Skratt för en 2-åring är inte längre bara en reflex eller uppvisning av lycka. Det är ett kraftfullt verktyg som de använder för att nå sina mål och få vuxna att ge vika för deras önskningar (emotionell utpressning).
I den åldern kan vi se intelligensen hos de små. De testar folk omkring dem och agerar för att se hur andra reagerar. När ett bus inte går vägen vet de att ett leende kan få dem att slippa eventuell bestraffning.
Skratt kan också vara stimuli för deras känslomässiga och kognitiva utveckling. De börjar skratta åt absurda situationer: när de ser andra barn ramla eller till och med när de ser sig själva på en video.
Skratt och leenden hjälper dem att växa och stärker deras välmående och beteende som människor. Det hjälper dem att bli vänligare, få fler vänner och känna sig lyckliga.
När bebisar skrattar och ler kan du glädjas åt att de utvecklas emotionellt.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Jeta, P. M. P. A. (1998). El desarrollo emocional infantil (0-6 años): Pautas de educación. In Ponencia presentada en el congreso de Madrid. España. http://www.waece.org/biblioteca/pdfs/d069.pdf
- Choca, F. (2007). VÍNCULO EN EL BEBÉ PREMATURO. Revista de APPIA-Octubre, (16), 56. https://www.bvspsi.org.uy/local/TextosCompletos/appia/079737212007001605.pdf
- Villanueva Suárez, C., & Sanz Rodríguez, L. J. (2009). Ansiedad de separación: delimitación conceptual, manifestaciones clínicas y estrategias de intervención. Pediatría Atención Primaria, 11(43), 457-469. http://scielo.isciii.es/scielo.php?script=sci_arttext&pid=s1139-76322009000400008
- Huerta, R. (2011). El juego simbólico. PULSO. Revista de Educación, (34), 227-230. https://revistas.cardenalcisneros.es/index.php/PULSO/article/view/122/98