Åtgärder för att minska risken för plötslig spädbarnsdöd
Något av det svåraste som kan drabba en mamma eller pappa är att förlora sitt barn på grund av plötslig spädbarnsdöd. Diagnosen används när ett barn under ett år plötsligt dör och ingen exakt dödsorsak kan fastställas, trots medicinsk och juridisk utredning, inklusive obduktion.
Statistiken i Vitboken om plötslig död – publicerad av den Spanska Pediatriska Föreningen – säger att det i Spanien dör runt 900 bebisar på grund av denna företeelse. I Sverige är siffran dock under 30.
Det är även den ledande dödsorsaken bland bebisar mellan en månad och ett år gamla i USA. Uppskattningsvis 2300 bebisar dör av plötslig spädbarnsdöd i USA varje år.
Det är oftast barn mellan en och fyra månader gamla som drabbas, och i 90% av fallen är offret yngre än sex månader.
Varför det händer
De flesta experter tror att plötslig spädbarnsdöd kan ske när en bebis har en underliggande sårbarhet (till exempel ett onormalt eller ej moget hjärta eller andningssystem). Man tror även att det kan bero på vissa riskfaktorer (såsom att sova på magen eller med mjukt stoppade sängkläder) under en känslig period i deras utveckling.
Sanningen är dock att det inte finns någon vetenskaplig grund som förklarar varför barnen dör så plötsligt. En sak som är säker är att det inte är en isolerad eller ovanlig företeelse. Därför har en grupp barnläkare kommit fram till vissa åtgärder för att förebygga att barn drabbas.
En är att lägga barnet med ansiktet uppåt när det ska sova. Det motsäger vad många far- och morföräldrar berättar, när de rekommenderar att lägga barn på sidan eller magen. Detta för att förebygga att de drunknar av kräkningar. Det finns till och med barnläkare som rekommenderar det, men vetenskapen håller inte med dem.
Under år 2000 skrev American Academy of Pediatrics (AAP) om sina tidigare rekommendationer för att minska risken för plötslig spädbarnsdöd. Detta just eftersom ny forskning fastslog att det var bättre att lägga bebisar på rygg.
När en bebis sover på magen löper den högre risk att överhettas, få uppehåll i andningen samt andas in luft de precis andats ut. Det sistnämnda kan leda till syrebrist.
“En grupp forskare har upptäckt att bebisar som drabbades av plötslig spädbarnsdöd hade lägre serotoninnivåer än normalt i hjärnstammen. Serotonin reglerar andningen, hjärtrytmen och blodtrycket medan vi sover. Experter fortsätter att studera hjärnan, de autonoma nervsystemen samt genetik i sökandet efter svar.”
-American Medical Association Journal-
AAP rekommenderar att man:
- Sover på rygg
- Använder en hårdare yta (madrass)
- Ammar
- Delar rum med barnet, men inte säng
- Vaccinerar bebisen
Andra rekommendationer för att undvika plötslig spädbarnsdöd
Nappar rekommenderas för att minska risken för plötslig spädbarnsdöd.
Man föreslår även att man undviker mjuka täcken/kuddar/filtar i spjälsängen, eftersom de kan kväva barnet. Undvik även att ha det för varmt i rummet.
Undvik exponering för tobak i alla dess former. Avråd gravida kvinnor att röka och andra att röka i deras närhet. Avråd även från bruk av alkohol och/eller andra droger för båda föräldrarna.
Ytterligare en rekommendation från barnläkare är att dela rum med bebisen i åtminstone 6 månader. Man rekommenderar dock inte att man delar säng, även om det går att diskutera.
Det finns kulturer och experter som förespråkar samsovande, där barnet sover med en vuxen. Detta sker normalt med mamman och i flera timmar i sträck.
Denna sed är djupt rotad i Japan, Hong Kong och immigranter från Bangladesh i London – kulturer där incidenter av tidig spädbarnsdöd är väldigt låga.
Vissa studier säger att sängdelning förbättrar andningsstabiliteten, syresättningen och värmeregleringen. Det sägs även leda till synkroniserat uppvaknande med modern.
Det ökar även självständigheten och förbättrar barnets psykologiska utveckling, och orsakar inte några påstådda beteendemässiga eller personlighetsrelaterade problem.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- SUBITA, G. D. T. E. M. (2000). Nuevas recomendaciones para la disminución del riesgo del síndrome de muerte súbita del lactante. Arch. argent. pediatr, 98(4), 239. https://www.sap.org.ar/docs/publicaciones/archivosarg/2000/00_239_243.pdf
- Jenik, D. A., & Rivarola, M. R. (1995). Muerte súbita del lactante:¿ es posible disminuir el riesgo?. Arch. argent. pediatr, 58-9. https://www.sids.org.ar/m_smsl6.htm
- Martínez Alcazar, M. A. (2019). Muerte súbita del lactante. Qué hacemos y qué debemos hacer para prevenirla. http://189.203.43.34:8180/handle/20.500.12103/1793