Trotssyndrom - allt du behöver veta
Trotssyndrom involverar antisocialt beteende som leder till fientlighet och olydnad. Som namnet antyder är barn med trotssyndrom motsträviga och trotsiga och har svårt för att exempelvis samarbeta med myndighetspersoner. Barn utvecklar vanligtvis trotssyndrom omkring åtta år.
Om barn har en trotsig attityd i sex månader eller mer kan de ha trotssyndrom. Det är viktigt att då uppsöka och konsultera en barnpsykolog för att få en korrekt diagnos.
En utmanande eller trotsig störning kan vara allvarligt och skadligt för barnets utveckling. Det gör det mycket svårt för barnet att komma överens med familjemedlemmar hemma, kamrater i skolan eller i någon annan social miljö.
Det är viktigt att nämna att det finns vissa faktorer som ökar risken för barn att utveckla detta syndrom. Till exempel får många fler pojkar än flickor diagnosen.
Riskfaktorer för att utveckla trotssyndrom
- Pojkar löper större risk.
- Missbrukshistoria i familjen eller andra störningar, såsom ADHD.
- Historik av vårdslöshet eller misshandel.
- Våldsamt beteende, oförmögenhet att upprätthålla disciplin.
- Att växa upp omgiven av konflikt och stress.
Biologiska faktorer
Många barn med trotssyndrom har minst en familjemedlem med någon form av humörspåverkande problematik.
En obalans i vissa kemiska ämnen i hjärnan kan påverka beteendet. Följaktligen tror forskare att förändringar i serotoninnivåer kan utlösa denna form av störning.
Oförmågan att hantera känslor och kontrollera impulser kan också bidra till våldsamt och fientligt beteende gentemot andra människor.
Miljömässiga faktorer
Miljön där barn tillbringar större delen av sin tid är en nyckelfaktor i utvecklingen av alla slags störningar. Barn, precis som alla andra, påverkas direkt av det sammanhang de befinner sig i. Problem i barnets omedelbara omgivning kan leda till störningar i barnets beteende.
De miljömässiga faktorer som är mest relevanta är:
- Att barnet ofta tvingas byta skola.
- Regelbundna förändringar i vem som är barnets vårdnadshavare.
- Föräldrarnas skilsmässa.
- Instabilitet hemma.
Symptom på trotssyndrom
Det är inte alltid lätt att se skillnaden mellan ett barn med en stark personlighet och ett barn med trotssyndrom. Ändå finns det några symptom som kan hjälpa dig att identifiera störningen.
Barn med trotssyndrom agerar alltid ut i hemmet, men de kanske inte visar några tecken på störningen i skolan. Varje barn har sitt eget sätt att agera.
Här är några av de vanligaste symptomen:
- Dåligt självförtroende.
- Koncentrationsproblem.
- Allmän aggressivitet.
- Stör medvetet andra människor.
- Ingen impulskontroll.
- Hämndlystet beteende och bittra känslor.
- Motstånd mot att följa regler eller ordningsfrågor.
- Barn med trotssyndrom tycker inte om att arbeta i grupp, så de tenderar att isolera sig.
- Upproriskhet, vägrar lyda myndighetspersoner, ingen respekt för normer.
- Anklagar andra för sina egna misstag eller sitt dåliga beteende.
- Alltid irriterade eller på dåligt humör, lättfrustrerade.
- Medvetet och konstant användande av fult språk. Använder ett ordförråd fullt av dåliga ord, är inte heller rädd för att säga dem till andra trots att det kan uppröra.
Konsekvenser av trotssyndrom
Om trotssyndrom inte behandlas i tid kommer dessa problem att följa barnet till vuxen ålder. I extrema fall kan individen med trotssyndrom hamna i en omöjlig livssituation och bli helt oförmögen att klara sig i sociala situationer.
Vuxna med obehandlat trotssyndrom är också mer benägna att bli beroende av droger, vilket gör problemet ännu värre.
I skolan misslyckas ofta barn med obehandlat trotssyndrom. Dessutom har de svårt att skapa relationer till de andra barnen, så de söker sig till andra mindre hälsosamma relationer i andra sammanhang.
Trotssyndrom har också en djup inverkan på relationer och familjeliv. I längden gör det karakteristiska antisociala och fientliga beteendet det nästan omöjligt för personer med denna störning att upprätthålla relationer.
Sammanfattningsvis är det viktigt att diagnostisera och behandla trotssyndrom hos barn så snart som möjligt. Ju tidigare problemet identifieras, desto bättre. Med rätt behandling och stöd kan barn med trotssyndrom lära sig att klara sig och fortsätta att leva fullständiga och lyckliga liv.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Cárdenas Constante, D. N. (2019). Relación entre las comorbilidades de trastorno oposicionista desafiante, ansiedad o depresión con la calidad de vida en los pacientes de 8 a 12 años con diagnóstico de Trastorno por Déficit de Atención e Hiperactividad, en el Hospital General San Francisco del IESS, entre enero 2017 a septiembre 2018. http://201.159.222.35/bitstream/handle/22000/16756/TESIS%20TDAH%20DANIELA%20CARDENAS.pdf?sequence=1&isAllowed=y
- Díaz-Sibaja, M. Á. (2016). Trastorno Negativista Desafiante y Trastorno de Conducta. In Manual de Terapia de Conducta en la Infancia.
- Giraldo, B. O., Giraldo, C. A. G., & Ortiz, J. D. P. (2008). Trastorno oposicional desafiante: enfoques diagnóstico y terapéutico y trastornos asociados. Iatreia, 21(1), 54-62. http://aprendeenlinea.udea.edu.co/revistas/index.php/iatreia/article/view/4435
- López-Villalobos, J. A., Andrés-De Llano, J. M., Rodríguez-Molinero, L., Garrido-Redondo, M., Sacristán-Martín, A. M., Martínez-Rivera, M. T., … & Sánchez-Azón, M. I. (2014). Prevalencia del trastorno negativista desafiante en España. Revista de Psiquiatría y Salud Mental, 7(2), 80-87. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S1888989113000815
- Pedreira-Massa, J. L. (2011). Trastorno negativista (oposicionista)-desafiante en la infancia. Anales de Pediatria Continuada. https://doi.org/10.1016/S1696-2818(11)70001-4