Varför man inte ska lämna barn ensamma hemma
Det finns många föräldrar som av olika anledningar väljer att lämna barn ensamma hemma. Eftersom ingen väntar på dem hemma är de ansvariga för att släppa in sig själva efter skolan.
Det tycks bli allt vanligare, och nu har vi en hel generation av unga vuxna som har växt upp på detta sätt.
Det är väldigt viktigt för barn att spendera tid med sina föräldrar, både för den psykologiska och fysiska utvecklingen, så det är inte konstigt att många oroar sig över fenomenet.
En generation av ensamma barn
I ett försök att balansera familje- och arbetslivet har många föräldrar ibland inte lika mycket tid att spendera med sina barn som de kanske skulle vilja. Och det blir allt vanligare, speciellt i storstäder.
Att lämna barn ensamma hemma kan leda till beteendestörningar, fetma, depression och svårigheter att uttrycka känslor, bland annat.
Barnen kan dessutom få fysiska symptom, som ändrade sömnmönster, aptitbrist, viktnedgång och gastrointestinala åkommor.
Som ett resultat kan beteendet och prestationsförmågan i skolan också försämras.
Skäl till att föräldrar väljer att lämna barn ensamma hemma
Det finns vissa anledningar som har lett till att fler och fler barn lämnas ensamma hemma:
- Tidigare fanns ofta mor- och farföräldrar närvarande för att erbjuda omvårdnad och vägledning, men det är inte alltid fallet längre.
- Kvinnors bemyndigande har lett till att många familjer har två arbetande föräldrar.
- Växande levnadskostnader har gjort långa arbetsdagar till en prioritet och nödvändighet, speciellt om man har barn som behöver mat och utbildning.
- Stor konkurrens på arbetsmarknaden är en annan sak som pushar föräldrar till att stanna längre på kontoret.
Konsekvenser av det
Nu ska vi ta en titt på konsekvenserna av att lämna barn ensamma hemma till sent på kvällen.
Det är värst för barn som är under tolv år gamla, då det är ett väldigt viktigt skede i barnets utveckling.
1. Ångest
Barnen blir lätt isolerade och undviker sociala situationer, stress och konflikter.
2. Panikattacker
Symptom kan inkludera visuella förändringar, såsom milda hallucinationer eller deformering av verkliga föremål.
3. Anpassningsstörning
En annan konsekvens är att barnen tvingas in i en roll som inte är lämplig för deras ålder. Som svar kan barnet utveckla vad som kallas för anpassningsstörning.
4. Självständighet
Eftersom barnen har mindre kontakt med sina föräldrar lär de sig att klara sig helt ensamma på dagen. Det innebär att de har mer frihet och blir mer självständiga.
5. Utmattade föräldrar
Föräldrarna kommer ofta hem utmattade vid arbetsdagens slut, utan energi att ens prata med sina barn. Mammor och pappor kan till och med komma hem sent på kvällen när barnen redan sover.
“Vad som görs mot barn kommer de att göra mot samhället.”
-Karl A. Meninger-
6. Bristande auktoritet
Otillräcklig kvalitetstid tillsammans som familj leda till att barnen förlorar respekten för föräldrarnas auktoritet.
7. Aggression
Barnen ifråga kan bli aggressiva och arroganta mot sina föräldrar eller visa upp rebelliskt beteende eftersom de inte fått uppleva vardagliga gränser.
8. Vänskaper
För vissa barn uppfyller vänner familjerollen. Barn som är ensamma hemma varje dag kan få mycket stöd från sina vänner. Problem uppstår när barnen omger sig med vänner som inte är bra förebilder.
9. Matvanor
Barn som lämnas ensamma måste utfodra sig själva. Det innebär att de inte håller sig till måltidsschemat och kan äta dåliga saker.
På egen hand är risken stor att de vänder sig till skräpmat.
10. Brist på aktivering
Sist men inte minst får barnen inte chansen att känna sig älskade och omhändertagna av sina föräldrar. Det gör det svårare för dem att älska eller lita på andra.
Det kan vara nödvändigt för båda föräldrar att jobba långa arbetsdagar, men vi kan ta till åtgärder för att undvika konsekvenserna av att lämna våra barn ensamma hemma.
För att bygga ett nära band med dem ska ni kommunicera och utbyta idéer. Visa ett aktivt intresse i deras liv för att försäkra att de inte känner sig ignorerade.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- González, E. U. G. E. N. I. O. (2002). Educar en la afectividad. Madrid, Universidad Complutense de Madrid, 2. http://www.surgam.org/articulos/504/12%20EDUCAR%20EN%20LA%20AFECTIVIDAD.pdf
- PALMA HERRERA, A. L. (2017). LA DEPRIVACIÓN AFECTIVA PATERNA Y SU INCIDENCIA EN EL DESARROLLO EMOCIONAL DE LOS NIÑOS Y NIÑAS DEL 1° AÑO DE EDUCACIÓN GENERAL BÁSICA DE LA UNIDAD EDUCATIVA” ALIDA ZAMBRANO GARCÍA” DEL CANTÓN EL CARMEN, PROVINCIA DE MANABÍ, PERIODO LECTIVO 2016-2017(Doctoral dissertation). https://repositorio.uleam.edu.ec/handle/123456789/162
- Bielsa, A. (2010). Carencia afectiva. Centre Londres, 94, 1-19. http://www.centrelondres94.com/files/carencia_afectiva_1.pdf