Vilken är den svåraste åldern enligt mödrar?

Föräldraskapet är svårt från början till slut, men vilken är egentligen den svåraste åldern enligt mammor? Fortsätt läsa för att ta reda på det.

Föräldraskap är svårt redan från början, men det finns tillfällen då det blir än mer utmattande. Många mammor är överens om att det tidiga skedet mellan två och tre års ålder kan vara oerhört energikrävande. Detta är det stadium då småbarn börjar visa verkliga tecken på självständighet. Med det i åtanke vill vi titta närmare på vad som ofta presenteras som den svåraste åldern enligt mammor.

Barn som precis har lärt sig att gå kallar vi i den här artikeln för ”små barn”. Små barn betecknar här alltså ett barn som är mellan 2 till 3 år gammalt. Småbarnsåldern är ett mycket viktigt skede i livet eftersom det är här som barn lär sig och växer på en mängd olika sätt. I varje ögonblick kan något hända som är av stor betydelse för alla inblandade.

I varje skede kommer barnet att lära sig att bemästra olika färdigheter. För dem innebär det början på ett annat liv vad gäller perspektiv och förnimmelser. Dessutom har många barn en helt unik stil.

I det här fallet kommer vi att prata om tiden då barn vidareutvecklar sin förmåga att gå, prata och lösa problem. Det är under den här tiden som de utvecklar förmågan att relatera till andra i sin omgivning.

Varför finns det svårare åldrar?

När självständigheten börjar bli lockande så gör barn vad de vill. Detta resulterar i att de utforskar mer och provar saker på egen hand. Från och med nu kommer mammor att tillbringa dagen med att hålla ett öga på dem, springa efter dem och ta saker ur händerna på dem.

Detta stadium kännetecknas av förändringar i ett barns tillväxt. Humöret kan vara mycket varierande och du kommer att notera en hel del negativitet. Dessa barn kännetecknas av att de är ivriga och ambitiösa, men med få färdigheter, så de kan känna sig frustrerade. Av denna anledning beter sig vissa barn illa i ren frustration.

Små barn har mycket energi som måste tas tillvara i deras närmiljö. De behöver ett utrymme som är säkert så att de kan få känna sig oberoende, utan att det innebär någon fara för dem.

De bryr sig om sina egna behov, så föräldrar kan inte förvänta sig att de delar med sig av sina saker. De är ännu inte tillräckligt skickliga i kommunikation för att kunna uttrycka sina känslor.

Efter 2 års ålder blir de intresserade av att bli undervisade. Vid 3 års ålder börjar de kunna dra ordentlig nytta av förskoleutbildningen. I den åldern är de toalettränade, har en mer utvecklad kommunikationsförmåga men är fortfarande i startskedet då det kommer till att utveckla sin självständighet. Deras önskan att lära sig om sin miljö och interagera med den växer fortfarande.

Huvudegenskaper enligt barnets ålder

Två års ålder

• Socialt sett är det vanligt att barn i den här åldern är rebelliska och har svårt att dela sina leksaker med andra. De är possessiva, vill göra saker självständigt och glömmer lätt de regler som är etablerade.
• Känslomässigt ökar rädslan. Humörsvängningar är frekventa och kommer plötsligt. Känslorna är väldigt intensiva men korta. För dessa små är det mycket viktigt att uppleva rutiner.

De tycker om sitt eget sätt att leka, ofta ensamma utan något annat barn vid sin sida. Det är vanligt att de känner att de själva står i världens centrum. De frågar efter sina föräldrar och uttrycker nya känslor som svartsjuka, stolthet, tillgivenhet eller förlägenhet.

• Intellektuellt kan de redan namnge bekanta saker som pappa, mamma, far- och morföräldrar. Dessa barn har kort uppmärksamhet, de är väldigt nyfikna, de pekar på föremål, de kan identifiera sina kroppsdelar, etc. Om de har blivit lärda det så uttalar de gärna onomatopoeier, det vill säga språkliga imitationer av ljud från djur eller saker. De kan redan använda pronomen som jag, mig, du. Dessutom kan de hålla i en penna och skapa enkla klottringar.

Tre år gammal

• Socialt kan de försöka klara sig själva och fatta beslut. De kanske redan tycker att det är roligt att imitera de vuxnas beteende. De vill hjälpa sina föräldrar att utföra hushållssysslor som att sopa, städa, moppa.
• På ett känslomässigt plan är det mycket vanligt att de reagerar i motsats till vad de uppmanas att göra eftersom de kan vara något självcentrerade. I den här åldern känner barn sig mer självsäkra, även om de fortfarande kan behöva trygghet.
• Intellektuellt kan de följa enkla instruktioner, även om de har kort uppmärksamhet. De kan memorera, sjunga korta sånger och till och med tänka efter innan de agerar.

Har du redan gått igenom det här stadiet med dina egna barn? Enligt din egen uppfattning, vilken är den svåraste åldern för barn?