Myter för att ta reda på bebisens kön
Att ens mormor eller farmor har en hemlig metod för att ta reda på bebisens kön är ganska mytomspunnet. Övertygelserna har oftast ingen vetenskaplig grund, men förs ändå vidare från generation till generation.
I vilket fall som helst skulle du nog ljuga om du sa att du inte är intresserad av att ta reda på könet på din bebis.
Många blivande mödrar är nyfikna på att prova de gamla mytomspunna metoderna, och de är varken farliga för mamman eller bebisen – så du har ju inget att förlora, eller hur?
Mormödrar från förr i tiden, precis som nu, har hävdat sig kunna förutse bebisens kön. De tittar bara snabbt på mamman.
Storleken och formen på hennes mage, liksom sättet hon går på och vissa variationer på hur den gravida kvinnan ser ut, är alla en del av de drag som gör att de säger sig kunna fastställa om det är en pojke eller flicka.
En väldigt populär övertygelse
Oavsett om metoderna verkar mytomspunna finns det många människor idag som hävdar att det är möjligt att ta reda på bebisens kön utan ett ultraljud. Det grundar sig i det otroliga antalet rätta gissningar hittills.
Med andra ord har myterna blivit mer populära med tiden eftersom alltfler börjar stödja dem.
Myter för att ta reda på bebisens kön
Det är välkänt att metoderna användes flitigt då man var fortfarande var tvungen att vänta tills bebisen var född för att ta reda på könet.
Oavsett hur galna metoderna var så var de populära. Dock saknas än idag en medicinsk grund.
Här är några av de populära metoderna:
- Man tror att positionen på magen kan indikera könet: Om magen pekar uppåt är bebisen en flicka, och om den pekar neråt är det en pojke.
- Formen på magen kan också variera mellan könen. En mer spetsig form indikerar att det är en pojke och en rundare form att det är en flicka.
- Sug efter salt mat kännetecknar att en son ska komma, medan om du vill ha söta saker är det en flicka.
- En kvinna blir vackrare om hon väntar en flicka. Hennes ansikte får mer lyster och blir fylligt. Men om hon får finnar, akne eller blir torr väntar hon en pojke.
- Mormödrar hävdar att bebisen är en pojke om mamman lägger på sig på rumpan istället för runt midjan.
- Att drömma om en son är en indikation på att mamman väntar en flicka och vice versa. Det här gäller även för nära familjemedlemmar som också har den här typen av drömmar.
- Om man placerar en guldring i en kedja i mammans handflata eller över hennes mage kan sättet den rör på sig visa bebisens kön. Om ringen och kedjan börjar röra sig i cirklar är barnet en flicka, men om den pendlar fram och tillbaka kan det vara en pojke.
- Enligt mormödrar orsakar en flickbebis mer tydliga symptom under graviditeten.
- Att hälla några droppar olja på den gravida kvinnans mage kan vara ett sätt att ta reda på könet på bebisen. Till exempel är det en pojke om dropparna rinner ner väldigt snabbt.
- Din hjärtfrekvens är också ett sätt att förutse bebisens kön. I detta fall kan mer än 140 slag i minuten visa på att du kommer få en flicka.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Kooper, A. J., Pieters, J. J., Eggink, A. J., Feuth, T. B., Feenstra, I., Wijnberger, L. D., Rijnders, R. J., Quartero, R. W., Boekkooi, P. F., van Vugt, J. M., & Smits, A. P. (2012). Why do parents prefer to know the fetal sex as part of invasive prenatal testing?. ISRN obstetrics and gynecology, 2012, 524537. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3530785/
- Larsson, M., Berglund, M., Jarl, E., & Tydén, T. (2017). Do pregnant women want to know the sex of the expected child at routine ultrasound and are they interested in sex selection?. Upsala journal of medical sciences, 122(4), 254-259. https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/03009734.2017.1408723
- McFadzen, M., Dielentheis, D. P., Kasten, R., Singh, M., & Grundle, J. (2017). Maternal Intuition of Fetal Gender. Journal of patient-centered research and reviews, 4(3), 125–130. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6664344/