Slem och snor hos bebisar - så blir du av med det
Det är normalt för barn att producera mycket slem och snor som små. Men många föräldrar blir bekymrade, särskilt när det kommer mycket slem, och när symtomen återkommer om och om igen.
Hosta, sömnlöshet, andningssvårigheter och även kräkningar är några av de vanligaste symtomen.
Denna gelliknande substans bildas i ditt barns luftvägar.
Det är allmänt känt som “snor” när utsöndringen kommer från näsan. När det kommer från halsen eller munnen kallas det “slem”.
Snor och slem är ofta tecken på influensa, även om de också kan vara symtom på en vanlig förkylning.
De fungerar som ett försvar och förhindrar spridningen av bakterier och virus.
Slem fungerar som ett smörjmedel för att minska irritation och transporterar också bort bakterier. Därför är slem i sig inte skadligt.
Komplikationer som kan bero på slem
Bebisar har ännu inte förvärvat förmågan att spotta och snyta sig för att bli av med slem och snor. Hosta och andra obehagliga symtom uppstår som ett resultat.
Slemmet ackumuleras och ger upphov till blockeringar i näsan, halsen och till och med i öronen. Detta kan leda till infektioner, inflammationer och generellt obehag och värk.
Slem kan också påverka lungorna. I större mängder kan det ge upphov till en lunginflammation eller svullna lungor och luftvägar.
Men du behöver inte oroa dig. Slem leder sällan till allvarlig sjukdom.
Ett annat symtom som kan uppstå är lös avföring. Eftersom barn inte vet hur de ska spotta, sväljer de slemmet, som i sin tur kommer ner i deras magar och tarmar.
Om det stannar där, kan det ge upphov till illamående eller till och med kräkningar. Så att upptäcka slem i ditt barns bajsblöjor är inte så farligt.
Ta dig till doktorn
Att ta ditt snoriga barn till en barnläkare är aldrig en dålig idé.
Om ditt barns symtom inte förbättras efter några dagar, eller om andra symtom uppträder – som feber eller kronisk hosta – så bör du absolut ringa till din läkare.
I allmänhet kommer ditt barns läkare att beställa laboratorietester för att utesluta sjukdomar som är relaterade till slemmet. Om ditt barn är friskt för övrigt är det osannolikt att din läkare kommer att ordinera mediciner för att bli av med slemmet.
Oavsett om medicinering är nödvändigt eller ej, kommer en läkare eller sjuksköterska att kunna ge dig råd angående rätt sätt att behandla symtomen hemma.
Till exempel kan ditt barns läkare rekommendera att du sköljer barnets näsa med en saltlösning eller använder dig av vattenånga för att hjälpa din lilla att må bättre.
Hur man bekämpar slem och snor hemma
Det är av yttersta vikt att du behåller lugnet. Att hålla ditt barns näsa och mun fria är vanligtvis en enkel uppgift.
Saltlösning är väldigt bra, och du kan köpa den på de flesta lokala apotek i form av spray, vätska eller droppar.
Helst bör du använda en plats där du kan lägga din bebis på sidan. Håll fast armarna för att hindra den från att putta bort händerna.
För sedan in applikatorn helt i ditt barns näsborre och spraya eller droppa in saltlösningen. Vänta flera sekunder och upprepa sedan processen i den andra näsborren.
Koksaltlösningen blandar sig med slemmet i ditt barns nasala passage och tunnar ut det så att det lättare rinner ut.
Det är bra att ha lite gasbinda vid sidan av så att du kan torka upp det direkt. Förfarandet kan verka skrämmande för ditt barn, så var redo och trösta det så snart som möjligt.
Om det fortfarande finns slem kvar i din bebis luftväg, kan du använda dig av en nässug för att suga ut resterande vätska. Om du inte har någon redan kan du hitta även den här på ditt apotek.
Tryck ihop gummitutan med tummen innan du försiktigt för in instrumentets spets i ditt barns näsa. När du släpper på trycket på gummitutan skapar nässugen ett vakuum för att avlägsna det överflödiga snoret.
Nässugen är ett mycket effektivt verktyg, men du bör inte använda den för ofta.
Det kan orsaka irritation på insidan av ditt barns näsa. Därför är det viktigt att vara försiktig för att undvika skador.
Nässug genom munnen
Även om nässugen används mest i näsan, fungerar den också för att avlägsna slem från halsen.
Krama ihop gummitutan och placera sedan spetsen vid basen av tungan. Lätta på trycket på gummitutan för att suga bort eventuellt slem som finns i barnets mun.
Försök att göra detta så snabbt som möjligt för att inte reta fram kräkningar.
En annan metod för att ta bort slem innebär att du använder fingrarna. Linda in ditt pekfinger i steril gasbinda och peta försiktigt in spetsen i ditt barns näsa i några sekunder.
Det är inte nödvändigt att trycka hårt – du tar bara bort fingret försiktigt och vätskan fastnar i gasbindan.
Allmän omvårdnad
Försök att undvika att barnet blir uttorkat genom att ge det mycket att dricka. Det är ett viktigt sätt att undvika slem.
Att dricka mycket vätska regelbundet kommer att späda ut slemmet så att kroppen har lättare att göra sig av med det. Dessutom kommer det att hjälpa till med matsmältningen och förhindra att ditt barns hals och näsa torkar ut.
Kom ihåg att barn under 6 månader bara bör dricka bröstmjölk eller ersättning.
Varma bad kan också lindra ditt barns symtom och förhindra att dess mun och näsa torkar ut.
Slutligen är det också en utmärkt idé att använda en luftfuktare. Du kan till och med droppa i eteriska oljor i ångan, något som, om möjligt, gör tekniken än mer effektiv.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Nasal hygiene. CHU Sainte-Justine. Le centre hospitalier universitaire mère-enfant. Université de Montréal. [Online].
- Runny nose in the child care setting (the snuffy child or green gooky nose). Health and Safety Notes. California Childcare Health Program. [Online].
- Delbem, Alberto & F Cunha, R & Vieira, AE & L. G. Ribeiro, L. (1999). Treatment of mucus retention phenomena in children by the micro-marsupialization technique: Case reports. Pediatric dentistry. 22. 155-8.
- Rogers, D. Pulmonary mucus: pediatric perspective. Pediatric Pulmonology. 2003. https://doi.org/10.1002/ppul.10322