När det vi gör under föräldraledigheten inte uppskattas

Tro det eller ej, men det finns många partners och personer som inte värderar uppgiften att uppfostra barn och vikten av föräldraledigheten. De första månaderna tar ut sin rätt fysiskt och mentalt, och kan vara mycket mer utmattande än en arbetsdag på 8 timmar.

Det står klart att valet att stanna hemma i några år för att uppfostra ett barn är ett beslut som kan tas av både mammor och pappor. Det finns dock något som måste klargöras: trots att man inte jobbar är uppgiften precis lika viktig.

Vid dagens slut är man utmattad, och tröttheten är rättfärdigad.

Det är viktigt att förstå att ett par är ett lag. Om mamman eller pappan känner sig ensam eller missförstådd medan de tar hand om barnet och partnern går till jobbet kommer det ta ut sin rätt på relationen.

När våra partners inte värderar arbetet vi gör under föräldraledigheten

Det finns fantastiska och exceptionella partners som det är lätt att leva ett harmoniskt liv med. En perfekt symfoni där det inte finns några förebråelser. Där klassiska fraser som “jag hjälper min fru” och “jag ger min make en hjälpande hand” inte existerar.

Ingen hjälper någon eftersom det finns en underförstådd idé om att en familj är ett gemensamt projekt. Ett projekt där ansträngning och hängivelse kombineras.

Denna pakt har redan gjorts, och om en av medlemmarna beslutar sig för att använda föräldraledigheten för att vara hemma och uppfostra barnen bör den andra personen axla sin roll och respektera partnerns arbete.

Men det finns många par som inte upplever denna verklighet. De är mestadels kvinnor – och vissa män – som hänger 24 timmar om dygnet för att ta hand om sina nyfödda. De känner sig missförstådda och undervärderade av sina partners.

“Min mamma uppfostrade fem barn och klagade aldrig”, “men det enda en bebis gör är att äta och sova, du kan inte klaga”, “du spenderar en hel dag med att sitta ner medan jag är på fötterna och jobbar hela dagen.”

Det är fraser som sårar. Meningar som dessa kan förgöra och orsaka massor av skada, så pass att det påverkar uppfostran av barnen. En ledsen mamma eller pappa kan inte ge det bästa av sig själva till sina barn, och det måste man ta hänsyn till.

När mamman eller pappan känner sig “fångad”

När de kommer hem och middagen fortfarande inte är färdig. Kläderna är inte tvättade och huset är inte rent, och de frågar “men hur upptagen har du varit under dagen?”

Det är möjligt att våra partners bara märker såna saker, medan vi fokuserar på att bebisen nu sover lugnt, och känner sig lycklig och älskad.

• Om attityden upprepas varje dag kan föräldern på föräldraledigheten börja känna sig väldigt begränsad och till och med fångad. Föräldern känner så för att den vackra uppgiften att uppfostra barnet inte värderas. För att personen som hon eller han älskar mest, sin partner, inte uppskattar det hårda arbetet.
• Hypervaksamheten vi upplever under de första månaderna och åren skjuter våra stressnivåer i höjden. Vi är rädda för fall, vi är rädda för att bebisen inte äter tillräckligt, att den inte sover som den borde. Vi förutser risker och vakar ständigt över den.
• Om vi utöver det blir anklagad av vår partner för att försumma hushållssysslorna eller kritiseras för att vara trötta, då är något fel. Han eller hon värderar oss inte. Vi får inte någon respekt, och det måste förändras på något sätt.

Jag är hemma, men mitt arbete är lika viktigt

I vissa fall kommer paret till en överenskommelse: jag kommer ta föräldraledigheten och du kommer jobba. En partner ansvarar för ekonomin i hemmet medan den andra tar en precis lika viktig uppgift; att uppfostra, utbilda, ta hand om och ge tillgivenhet till det nya liv som i sin tur formar parets rötter.

Därför är det viktigt att vi har följande klart för sig:

• Att uppfostra ett barn är inte bara ett jobb; det är en del av livet. Det är ett jobb som kräver 24 timmar om dygnet och 7 dagar i veckan.
• Att ha ett barn är att investera tid, kärlek och hängivelse. Om det inte finns någon ömsesidighet mellan paret kommer projektet inte kunna upprätthållas. Man kommer inte kunna erbjuda den livskvalitet som är bäst för sina barn.
• Att ta hand om hemmet kommer i andra hand. Ens prioritet borde alltid vara bebisen. Om ens partner kommer hem och ser att kläderna inte strukits betyder inte det att man “inte har gjort något hela dagen”.

En mamma eller pappa har all rätt i världen att säga att man är trött. De har samma rättigheter som en person som jobbat hela dagen. Det faktum att de säger att de är trötta betyder inte att de älskar sina barn mindre. De vill bara få utlopp, och givetvis förtjänar de sin partners förståelse.