Sugreflexen hos nyfödda

Vet du hur sugreflexen hos nyfödda fungerar? Du har säkert många gånger sett att när du för något nära ditt barns mun reagerar han eller hon instinktivt med att suga.

Sugreflexen hos nyfödda är ofrivillig, och det kan vara ett tecken på onormal utveckling om den inte fungerar ordentligt. Det är en primitiv instinkt som finns hos alla däggdjur, och människor är inget undantag.

Om du redan är eller snart kommer att bli en ammande mamma kan du ta reda på allt du behöver veta om sugreflexen här.

Exakt vad är sugreflexen?

Spädbarn föds med instinkter som de behöver för att överleva, och även om de är beroende av att deras föräldrar tar hand om dem är medfödda och ofrivilliga förmågor, som sugreflexen, viktiga för att till exempel amningen ska vara möjlig.

Spädbarn tränar på sugreflexen redan innan födseln, i livmodern. Det kan man se under ultraljudsundersökningar från ungefär den fjärde månaden av graviditeten.

Man kan se att barnet då börjar suga på tummen. Fostervattnet spelar emellertid också en viktig roll i utvecklingen av denna reflex, som går hand i hand med sväljreflexen.

Processen bör inte misstas som ett resultat av klassisk inlärning. Sug- och sväljreflexer är tvärtom så gamla att de är inkodade i generna på mänskliga spädbarn, precis som hos ungar till alla däggdjur.

Övning gör att barnet kan justera koordineringen så att de två reflexerna kompletterar varandra. Vid födseln måste barnet använda sugreflexen i kombination med sväljreflexen, vilket gör att han bemästrar förmågan att ordentligt suga och få i sig sin mors bröstmjölk.

Sugreflexen är tillfällig

Moderns bröst behövs inte för att man ska kunna observera närvaron av den instinktiva sugreflexen. Det räcker att sätta ett finger nära barnets läppar för att han ska svara på stimulansen genom att vilja suga.

Sugreflexen försvinner vanligtvis när barnet är mellan sex och nio månader gammalt. Det betyder dock inte bara för det att det här är den bästa tiden att sluta amma, och barnet tappar inte förmågan att suga eller amma.

Vad som händer är att barnet börjar bli medvetet om hur man suger, dvs. att sugningen nu blir frivillig istället för en reflex, och att spädbarn innan slutet på det första levnadsåret kan uppvisa beteenden som att till exempel välja att sluta suga på bröstvårtan eller nappen när han inte har någon aptit.

Olika typer av sugande hos barn

Det finns två sätt att klassificera sugreflexen: ett ur det direkta perspektivet av hur barnet suger, och det andra handlar om effekten som reflexen har på mamman.

Båda klassificeringarna har två undertyper: moget respektive omoget sugande samt korrekt respektive felaktigt sugande.

Nedan går vi igenom var och ett:

Moget sugande

Sugreflexen definieras som mogen om barnet suger mellan 10 och 30 gånger utan att ta paus under amningen.

Detta indikerar att barnet inte har några problem med att koordinera att suga, svälja och andas, och att han eller hon enkelt kan utföra alla tre medan det ammar.

Omoget sugande

Detta är när barnet utför reflexen felaktigt eller med svårigheter. Det kan leda till att barnet suger mellan 3 och 5 gånger och sedan slutar, antingen för att vila eller andas.

Omoget sugande kan vara ett tecken på dålig koordination mellan de impulser som behövs för att amma. När barnet verkar kämpa för att suga i sig moderns mjölk och inte lyckas kan det vara ett fysiologiskt problem som ligger bakom, som ett för kort tungband.

Korrekt sugande

Korrekt utförande av sugreflexen är smidigt och naturligt, och på grund av det bör det inte orsaka skada på eller irritera mammans bröst.

Detta är vanligtvis fallet med moget sugande. Men fastän skador på moderns bröst inte är vanliga vid moget sugande kan de ibland inträffa.

Felaktigt sugande

Detta är när det gör ont när barnet suger eller om det skadar mammans bröst. Det kan resultera i en smärtsam amning eller även ge upphov till en infektion i bröstvårtan. Om bebisen kämpar med att suga och förlorar i vikt eller inte går upp i vikt kan det vara ett tecken på ett för kort tungband.

Det är viktigt att notera att detta inte nödvändigtvis indikerar att något är fel. Barn med ett omoget eller felaktigt sugmönster kan bero på för tidig användning av nappflaska eller napp, vilket kan göra det svårt för ett barn att vänja sig vid mammans bröst.

Andra syften med sugreflexen

Sugandet möjliggör inte bara för barnet äta, utan det är faktiskt en tvåvägsstimulans. Moderns bröst stimulerar automatiskt barnets läppar att börja suga, och samtidigt stimulerar barnets sugande modern att producera mjölk.

Därutöver har sugreflexen en lugnande effekt på barnet, mer för att kontakten med modern tillfredsställer hans behov av att känna sig säker och trygg, än på själva matningen.

Det är därför inte ovanligt att barnet känner sig mer bekvämt då det får sova vid sin mammas bröst, även om det inte äter.