Kognitiv felbedömning i tonåren
Tonåren är en komplicerad tid som innebär en rad olika förändringar; fysiska, intellektuella, sociala och känslomässiga. Utan kunskap om de processer din ungdom går igenom under dessa år kan det vara svårt att förstå sig på det beteende och agerande du får ta del av. Idag kommer vi att diskutera tonåringars sätt att tänka, och den kognitiva felbedömning som är vanlig i tonåren.
När man når puberteten börjar man tänka, känna och bete sig på ett nytt sätt. Många föräldrar blir förvånade av den drastiska förändring de ser hos sina barn. Ett lydigt och sårbart litet barn blir plötsligt väldigt vuxet. Med en nyfunnen strävan efter självständighet och en envishet som inte tidigare funnits där kan en nybliven tonåring bli nästintill svår att känna igen.
Denna övergångsperiod är dock helt normal. Genom att förstå dig på den kan du lättare hjälpa ditt barn genom sina tonår.
Egocentrism i tonåren
I samma veva som tonåren inleds når ungdomar en fas som den schweiziska psykologen Jean Piaget kallar för “Formal Operational Stage“, eller de formella operationernas stadium. Denna fas innebär en högre nivå av kognitiv utveckling än tidigare. Den går även hand i hand med den egocentrism som ofta ger sig till känna i tonåren.
Denna egocentrism baseras på förvirring mellan egna tankar och verkligheten. Ungdomar kan därför bli övertygade av sina egna idéer utan att de egentligen stämmer överens med verkligheten. Intellektuell egocentrism banar vägen för kognitiv felbedömning i tonåren.
Typer av kognitiv felbedömning i tonåren
Den osynliga publiken
Tonåringar brukar vara väldigt självkritiska. De ägnar mycket tid på att tänka på och analysera sig själva. Detta resulterar ofta i att de tror att även folk i deras omgivning är lika kritiska. Det förklarar varför tonåringar inte sällan inbillar sig att alla tittar på dem; de tror att alla observerar och kritiserar dem.
Exempelvis är en finne i ansiktet kapabel att förstöra en tonårings dag helt och hållet. De kan lägga så mycket fokus och tankekraft på ett litet “fel” att de blir övertygade om att alla i deras omgivning gör detsamma. De tror alltså att andra kommer fokusera lite mycket på den irriterande finnen som de själva gör.
Detta fenomen kallas för “den osynliga publiken“. Den uppmärksamhet som tonåringen tror sig få av sin omgivning är väldigt ofta inbillad. Publiken de tror sig ha finns i själva verket inte. Mer troligt är att alla andra i deras omgivning är så upptagna med att analysera sina egna brister att de inte har tid att tänka på andras.
Känslan av att konstant vara iakttagen sätter tonåringar under extrem press och stress, och övertygelsen om att vara iakttagen leder till att tonåringar ofta agerar enligt detta. Det förklarar varför ungdomar ibland gör dumma saker; för att bli accepterade och sedda av sina kamrater.
Personlig fabel
Det är väldigt vanligt att tonåringar klagar på att ingen förstår sig på dem, och detta har sin grund i den “personliga fabeln”. Detta fenomen innebär att ungdomar tror att de är de enda som känner på ett visst sätt. Ingen annan upplever samma motgångar, och ingen annan förstår dem.
Ett resultat av detta är det faktum att tonåringar ofta känner sig väldigt ensamma då de blir svikna av en partner eller kompis. De tror att känslorna de har för en person är helt unika. Med den övertygelsen tror de även att ingen annan någonsin genomlidit samma smärta som den de känner när känslorna blir utmanade. Detta är såklart inte sant, utan bara en kognitiv felbedömning som kan upplevas i tonåren.
Inbillad oövervinnerlighet
En annan kognitiv felbedömning som ofta upplevs i tonåren är känslan av att vara oövervinnerlig. Med detta kommer en övertygelse om att faror kan undvikas och att de är undantaget som inte råkar illa ut.
Därför tar tonåringar ibland onödiga risker. “Jag kommer inte bli gravid“, “Jag kommer inte krocka med bilen”, “Jag kommer inte bli beroende av droger”.
Den kognitiva felbedömningen är bara tillfällig!
Det är viktigt att komma ihåg att denna kognitiva felbedömning bara är tillfällig! Den utgör en period i livet som många av oss går igenom, och leder till många lärdomar. Inte minst är det en viktig period för personlig utveckling och utveckling av sin identitet. Allteftersom man hittar och blir bekväm med den man är brukar de kognitiva felbedömningarna dämpas.
Detta brukar också resultera i ett tänk och en uppfattning som stämmer bättre överens med verkligheten. Tills dess att detta upplevs är det dock viktigt för vuxna i en tonårings närhet att vara medvetna om dessa kognitiva felbedömningar. Extra viktigt är detta för en tonårings föräldrar.
Genom att ha förståelse kan du bygga en mer förstående och harmonisk relation med din tonåring. Försök att inte döma eller beskylla din tonåring för de felbedömningar som görs. Visa istället förståelse och ge vägledning. Glöm inte att denna period i livet upplevs av väldigt många, och bara är tillfällig.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Carretero, M., Marchesi, Á., & Palacios, J. (Eds.). (1998). Psicología evolutiva: adolescencia, madurez y senectud. Alianza Editorial.
- Gaete, V. (2015). Desarrollo psicosocial del adolescente. Revista chilena de pediatría, 86(6), 436-443.