Mamma, du kan sakta ner men det gör inte min barndom

Mamma, du kan sakta ner, men det kan inte min barndom göra. Allt behöver inte vara perfekt. Du måste inte offra allt för att tillfredsställa varje nyck jag har.

Jag vill bara hoppa i pölar och få lera på mina kläder. Det är vad det innebär att växa upp.

Du måste inte vara den första vid skolgrindarna. Nej, mamma. Jag vill att du ska känna dig fulländad och lycklig. Inte kvävd. Jag vill att du ska ha tid till dig själv. Mest av allt vill jag att du säger att du älskar mig, att du böjer dig ner och ler mot mig.

Jag vill också att du förstår att jag inte definieras av mina misstag eller det jag har uppnått. Jag är bara mänsklig, och för var och en av sakerna jag har uppnått har jag gjort misstag längs vägen.

Mamma, du kan och måste sakta ner

Mamma, jag vill inte att min skjorta ska vara perfekt struken. Jag vill att du ska skrynkla till mina kläder med dina kramar. Få mig att känna att det viktiga är att vi älskar varandra, inte hur fint vi har det hemma.

Titta inte på mig och oroa dig över att jag fläckar ner mina kläder. Jag vill dela hemligheter och berättelser och lekar som bara är våra.

Jag vill att du förstår att det som spelar roll inte är vilka leksaker jag har, utan hur jag kan lära mig från dem och hur vi leker tillsammans. Jag måste känna att du tittar och förstår och att jag är fri att känna, tala och agera.

Jag behöver ditt erkännande, även när jag misslyckas. Och glöm inte: när jag gör något fel är när jag behöver dig som mest.

Tryck inte bort mig och säg inte att jag är dålig. Jag kommer höra dina ord om och om igen, som ett eko. Var tålmodig och ta dig tid att förklara att det finns saker som kan skada mig eller göra andra ledsna.

Mamma, med tiden kommer jag förstå, men just nu behöver du sätta mig ner och förklara saker. Låt oss njuta av min barndom och gosa varje dag. Det är vad som kommer att driva mig fortsätta framåt när du inte längre finns där för att hålla min hand.

Du kan sakta ner, men var flexibel och låt mig experimentera

Det spelar ingen någon roll om vi skulle äta grönsaker idag. Kanske vill jag baka dig en tårta; vispa äggen med mjölet och njuta av utsikten från taket. Det är så jag delar din värld och gör den vår, precis som när du leker med mig på golvet.

Mamma, slappna av lite och tänk efter. Jag vet att du har mycket att göra. Du måste förstå att du kan sakta ner, men det kan inte min barndom. Ägna tid med mig, och försök inte att kontrollera allt.

De bästa sakerna i livet är inte planerade. Släpp på garden. Låt oss äta middag 6:30 istället för 6:00 ibland. Du kommer lära mig vad som är viktigast i livet, och att den smutsiga disken ibland kan vänta.

Vi kan gosa i sängen, skratta högt och prata om vad vi tänker på, spendera ögonblick tillsammans som vi aldrig kommer glömma. Det är din kärlek som hjälper mig att växa upp. Det är din kärlek som kommer göra min barndom fantastisk.

Men om du inte låter mig klampa i leran eller leka med kryp, om jag inte får chansen att berätta mina hemligheter för dig och stanna upp för att plocka en blomma kommer min barndom att förlora lite av sin magi och mening.

Sakta ner, mamma: vi behöver inte rusa. Jag vet att du är upptagen, men tillsammans kan vi ta det lugnt och ha kul. Låt mig gråta, låt mig skratta, låt mig föreställa mig och upptäcka världen.

Var inte rädd, och känn inte att du har bördor. Kom ihåg att du livar upp min värld med en enkel kram. För mig finns det inte något bättre än att känna att du är nära mig, för varje dag hjälper du mig att vattna de rötter som gör mig till en del av världen.