Varför drabbas inte japanska barn av raserianfall?
Har du någonsin hört att japanska barn inte får raserianfall? Jo, det stämmer faktiskt, även om det är svårt att tro. Inom japansk kultur är det viktigt att mamman tillbringar tid med sina barn, och detta är en av anledningarna till att de små normalt inte drabbas av raserianfall. Från barndom till vuxen ålder förblir de lugna, respektfulla och tillgivna människor. Men varför?
Den genomsnittliga japanen har omfattande kontroll över sina känslor, även i komplicerade ögonblick eller vid tragedier. Den stora respekten de har för andra och förmågan till lagarbete är imponerande. Trots det är barnens goda beteende hemma och i skolan verkligen något som slår en med häpnad. Hur kan det vara så här?
Anledningar till varför japanska barn inte får raserianfall
Föräldraskapet i Japan skiljer sig rejält från det i väst, och det är av denna anledning som japanska barn endast i undantagsfall drabbas av raseriutbrott. Men vad är anledningarna till att de inte gör det?
Relationer mellan generationer bygger på respekt
Barn och tonåringar är generellt tillgivna och empatiska mot äldre. Äldre vuxna är för sin del också normalt sett mycket tålmodiga och tillgivna mot små och unga, eftersom de är medvetna om att de befinner sig i ett inlärningsskede. Dessa relationer mellan de olika generationerna skapar det lugn och den respekt som barnet behöver för att bli en bättre person.
Skrik och hot är inte en del av deras föräldrametod
Japanska barn får normalt inte raserianfall eftersom deras föräldrar bygger deras uppfostran på tillgivenhet och att umgås tillsammans. På så sätt växer barn och utvecklas i en lugn miljö som bättre främjar lärande.
Deras sätt att indikera för barn att de har gjort något fel är genom att titta på dem
Japanska föräldrar uppfostrar barn att relatera till andra på ett känsligt och respektfullt sätt, så att de inte får raserianfall. När ett beteende inte är lämpligt så bannar de vuxna dem genom en blick, eller med gester av missnöje. På så sätt förstår barn att deras beteende är olämpligt och måste korrigeras.
Om japanska barn har sönder något, vädjar deras föräldrar inte till dess materiella värde, utan till dess funktion
Om ett barn går sönder något använder deras föräldrar medvetenhetsmetoden. Till exempel tar de till fraser som: ”Du gjorde så att den fick ont” eller: ”Du skadade den”, bland annat. De försöker betona funktionen de har förstört, och detta gör dem medvetna om det. På så sätt förstår barn att deras felaktiga beteende kan göra ont och därför inte bör upprepas.
Familjesammankomster bygger på kommunikation och att berätta om upplevelser
Detta är ytterligare en anledning till varför japanska barn inte drabbas av raserianfall. Vid familjesammankomster berättas tidigare historier som ger barn en känsla av identitet. Att växa upp i en lugn miljö, där alla respekterar varandra och där de känner sig älskade och omhändertagna hindrar dem från att agera ut på ett explosivt sätt. En av nycklarna är att de klarar att kontrollera sina känslor så att de aldrig använder skrik som en form av kommunikation.
Alla uppfyller sitt ansvar
Varje persons ansvar är normalt väldefinierat inom japanska familjer. Alla vet vilket ansvar de har och uppfyller dem. Detta gör att familjen alltid kan förbli i social balans.
Japanska barn drabbas inte av raserianfall: Vad får de från sina föräldrar?
Vi har redan nämnt några av anledningarna till varför japanska barn normalt inte får raserianfall. Utöver alla dessa kan vi också säga att japanska familjer sällan saknar följande:
- Kvalitetstid mellan medlemmarna: Föräldrar letar efter stunder mellan sina ansvarsområden för att tillbringa kvalitetstid med sina barn. För dem är detta en prioritet.
- Goda ord och nära band: De förstår inte hur man kan skrika på barn eller prata nedlåtande till dem. För dem är det viktigaste tillgivenhet, respekt och att tala till dem med kärlek.
- Familjens sällskap: Japansk kultur värdesätter familjens sällskap och att lära sig att lyssna på vad andra har att säga.
- Kärlek och respekt för de äldre: Deras äldre är kloka människor som förtjänar all deras respekt och kan lära ut många saker.
- Emotionell kontroll: De har omfattande kontroll över sina känslor och tillåter sig inte att förlora kontrollen. De förblir alltjämt lugna, även i komplicerade situationer.
Om varför japanska barn inte får raserianfall
Som du har sett genom hela den här artikeln drabbas japanska barn normalt inte av raserianfall, och det är på detta viset tack vare den typ av utbildning och uppfostran de har i sin kultur. Där bygger utbildning på respekt för alla människor, kärlek och familj. I det landet använder de inte skrik eller hot för att förhindra dåligt beteende hos sina barn. Bara en blick räcker för att barn ska förstå att de har gjort något fel och rätta till det.
Västerlänningar kan ta den här typen av uppfostran som exempel, men disciplinen som krävs har hos oss tappat i popularitet. Framför allt bör vi kanske ta hänsyn till frågan om att spendera kvalitetstid med familjen. Även om detta kan verka omodernt så är det väldigt viktigt för barns goda känslomässiga utveckling. Varför inte omsätta det i praktiken?
”Det bästa arvet från en pappa eller en mamma för sina barn är lite av deras tid varje dag.”
-Leon Battista Alberti-
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Dazai, O. (2017) La felicidad de la familia: Ocho cuentos de Osamu Dazai. Editorial: Candaya. Disponible en: https://es.scribd.com/book/530921670/La-felicidad-de-la-familia-Ocho-cuentos-de-Osamu-Dazai
- Morillas, N. R. (2016). LA EVOLUCIÓN DE LA FAMILIA JAPONESA VISTA A TRAVÉS DEL CINE: CUENTOS DE TOKIO Y UNA FAMILIA DE TOKIO. La torre del Virrey, (20, 2016/2), 89-96. Disponible en: https://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:xx3B7uSpu9kJ:https://dialnet.unirioja.es/descarga/articulo/6745770.pdf&cd=1&hl=es-419&ct=clnk&gl=ar
-
Garaigordobil, M. (2017). Conducta prosocial: el papel de la cultura, la familia, la escuela y la personalidad. Revista Mexicana de investigación en Psicología, 6(2), 146-157. Dsiponible en: https://www.medigraphic.com/cgi-bin/new/resumen.cgi?IDARTICULO=70550