Barn som utesluter andra: hur ska man agera?

Innan du antar varför vissa barn utesluter andra bör du ställa frågor och utforska orsakerna. Detta kommer att ge dig verktygen att agera.

Skolgården kan vara en plats full av lek och skratt, men också av missförstånd. Här interagerar barn, fattar beslut om vem de gillar och vem de inte gillar samt etablerar sina första sociala relationer på egen hand. Många gånger kan vi se att det i den spontana dynamiken finns barn som utesluter andra jämnåriga, och att de vuxna inte alltid vet vad de ska göra. Om detta är ditt fall kan du fortsätta läsa för att förstå mer om det här problemet.

Barn som utesluter andra: hur ska man agera egentligen?

Här följer några rekommendationer för att bättre hantera denna situation med dina barn.

Fråga och lyssna

Det är viktigt att inte ta för givet anledningarna till att barn utesluter andra i deras egen ålder.

Ofta tror vuxna att de vet allt om sina barns liv eller beteende, men i skolan finns det många situationer som är okända.

”Jag märker att du aldrig vill leka med X. Är det något fel?” Det här kan vara en fråga för att starta en konversation om du tror att det är ditt barn som utesluter andra.

Fundera på orsakerna

När du vet vad som har hänt i det sammanhanget och du vet orsaken, tänk då på det bästa tillvägagångssättet innan du gör något.

Ibland bestämmer sig barn för att inte umgås med en viss klasskamrat på grund av den mobbar eller attackerar dem på något sätt.

Att lära sig att ditt barn utesluter en klasskamrat från en grupp på grund av att den beter sig aggressivt är inte detsamma som att lära sig att ditt barn utesluter den för att den stammar när den talar. I det ena fallet är det mer ett försvar, medan det i det andra är en form av elitism som inte bör tillåtas.

Tvinga inte dina barn att sympatisera med någon, utan lär dem att inte vara otrevliga

Dina barn behöver inte vara vänner med alla sina klasskamrater, särskilt de som de inte gillar. Men det betyder inte att man vänder sig mot någon eller aldrig låter den delta i en lek.

Det är också viktigt att lära dina barn att det finns olika grader av intimitet i sociala relationer. Att det ibland är okej att leka en-mot-en, men att de också kan ha roligt i grupplekar där alla deltar.

Uppmuntra dem att föreställa sig hur det känns för den jämnåriga som utestängs

Främja empati och uppmuntra dina barn att tänka på hur de skulle känna om de inte hade någon att leka med på rasten. Du kan till och med repetera strategin hemma med hjälp av en bekant situation. Hur skulle du till exempel känna om jag alltid bjöd in din lillasyster att titta på film i soffan, och vi lämnade dig utanför?

Många gånger, och beroende på deras ålder, tycker barn att specifika beteenden är roliga, men de kan inte projicera eller mäta omfattningen av den skada de kan orsaka.

Var uppmärksam på frekvensen av denna händelse

Det är inte samma sak om det är ett isolerat problem eller en “dålig vecka” för gruppen som om det är ett upprepat eller utdraget avsnitt.

Följ upp frågan

Även om du lyssnar på ditt barn och vidtar åtgärder, tro inte att det räcker. Det är viktigt att följa upp genom att fråga hur det går och om något har förändrats i gruppen. Avvisande av kamrater har stor inverkan på ett barns psykologiska och känslomässiga utveckling, så förringa inte dess betydelse.

Hjälp dem att vara en del av det och att ta del av det

Ibland, för att barn ska vara med i en grupp, måste vi följa med dem på vägen. Till exempel när barn lämnas utanför kamratmiljön för att fritidsaktiviteter är organiserade och vi som vuxna inte tar dem dit, eller låter dem gå. Som ett resultat kommer de inte att ha anekdoter att dela med sig av, eller kommer inte att förstå vissa samtalsämnen.

Involvera utbildningssamhället

Beroende på konfliktens svårighetsgrad är det avgörande för lärare att förstå att det finns en obekväm situation bland kamratgrupperna. Ibland märker de det inte eftersom det händer i rasten och under lektid, men inte under lektionstid.

På detta sätt kommer du att kunna ge dem verktyg för att organisera integrationsdynamiken och uppmuntra utvecklingen av sociala färdigheter, vilket gör att barn kan lära känna varandra och förbättra samlevnaden i skolan.

Vilka misstag bör vuxna undvika?

Här är några rekommendationer att tänka på där hemma:

• Underskatta inte vad som händer med ditt barn. Överdriv inte eller gör det personligt, men behandla det inte som ”barnsliga upptåg” heller. Ställ frågor och utforska vidare. Ibland dyker det upp tidiga tecken på en mycket mer komplex uteslutningsdynamik.
• Reagera inte aggressivt och undvik att skylla på andra. Det är ingen idé att skrika på andra föräldrar eller lärare. Försök att hålla dig lugn och fundera över hur du kan hjälpa. Undvik samtidigt fraser som letar efter att skuldbelägga andra, som att: ”Du delar inte med dig av dina leksaker”, eller ”du har alltid varit på dåligt humör”. Att skylla på ditt barn skapar bara mer otrygghet och hjälper dem inte att lösa problemet. Faktum är att det enda du kommer att uppnå är att de inte vill berätta något annat för dig.

Tittar i spegeln

Det här är kanske en av de svåraste delarna: Att fråga dig själv hur du är och vilket exempel du ger dina barn som får dem att utesluta andra.

Genom att titta på oss själva kan vi upptäcka att vi mer än en gång själva har haft segregerande beteenden, och där kommunicerar vi också värderingar. Klass, religion, etnicitet, utseende och många andra aspekter är en del av vardagliga hushållssamtal. Om vi inser att vi ibland inte är det bästa exemplet, då är det god tid att vända på det.

Uppfostran och utbildning av barn är en fråga som ifrågasätter och utmanar oss alla.