Är förlängd amning skadligt för mammor?
När en mamma ammar i mer än nio månader är det inte ovanligt att hon möter kritik från familjemedlemmar, vänner och allmänheten. Det sociala trycket är en av de största svårigheterna med en förlängd amning, och det blir värre för mödrar som börjar avvänja först efter två år.
Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar uteslutande amning under de första sex månaderna av livet och att kombinera det med andra livsmedel fram tills åtminstone två års ålder. Efter den tiden är det upp till modern och barnet att bestämma hur man ska gå vidare.
I och med det kan förlängd amning vara helt normalt i sex eller sju år, eftersom det inte finns några uppgifter som visar att det skulle vara skadligt för varken barnet eller mamman.
Tvärtom stöder många studier långvarig amning som ett sätt att stärka bandet mellan mamma och barn samtidigt som det tillhandahåller näringsrik mat som skyddar och hjälper till att utveckla immunsystemet. Det hjälper också barnet att känna sig trygg med sin mamma och ger fördelaktig hudkontakt.
Studierna drar slutsatsen att ju länge amningstid desto större blir fördelen för både mamma och barn, vilket kommer att påverka deras hälsa under hela livet.
Det bör noteras att den naturliga avvänjningsperioden brukar inträffa mellan två och sex år. För att säkerställa att barnet får alla näringsämnen från mjölk för att utveckla starka ben och organ borde han dricka bröstmjölk istället för vanlig komjölk under den perioden.
Men trots de många fördelarna med bröstmjölk är det inte rekommenderat att man ammar längre än två år.
Förlängd amning för modern innebär vanligtvis sociala och kulturella problem. Det är påtryckningar som mödrar inte alltid hanterar speciellt bra, även om man är medveten om fördelarna med bröstmjölk.
Förlängd amning kan vara helt normalt för mamman tills barnet är 6 eller 7 år.
Sociala barriärer
Ofta antas det att långvarig amning kan skada barnet och ge psykiska problem, och att efter de första nio månaderna har bröstmjölk inte längre tillräckligt med näring.
Problemet med förlängd amning är bristen på information om ämnet. Samhället bör informera sig om fördelarna med långvarig amning för att hjälpa de mammor som valt att fortsätta amma så länge de och deras barn vill det.
Fördelarna med förlängd amning för mamma och barn
Det finns vetenskapliga bevis för att ju längre man ammar desto större fördelar för barnet och mamman. Bland annat bidrar det till att minska diarré, akuta infektionssjukdomar, fetma, diabetes och cancer för barnen.
Att amma längre är långt ifrån skadligt och istället till fördel för moderns fysiska och mentala hälsa. De som gör det har en lägre sannolikhet att få bröst- och äggstockscancer.
Dessutom bidrar det till att hålla blodtrycket och kolesterolet lågt. Mammorna har också en lägre risk att drabbas av typ 2-diabetes och osteoporos.
Många studier tyder på att bröstmjölken inte förlorar sina näringsämnen med tiden, utan att det tvärtom efter det första året faktiskt blir rikare på fett och energi. Det är kopplat till bättre kognitiv och psykomotorisk utveckling hos barn.
Med tanke på att ett barns immunförsvar inte utvecklats färdigt förrän vid 7 års ålder bör barnläkare rekommendera att modern ammar barnet under en längre tid.
Bröstmjölk är mer fördelaktigt än någon annan typ av mjölk på grund av den höga andelen antikroppar och näringsämnen, vilket ger barnen ett större skydd mot infektioner.
Sammanfattningsvis erbjuder en förlängd amning endast fördelar för mamman och barnet. Ifrågasättandet och kritiken kring det hela bygger på falska övertygelser och fördomar.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Binns C., Lee M., Low WY., The long term public heatlh benefits of breatsfeeding. Asia Pac J Public Health, 2016. 28 (1): 7-14.
- Abou Dakn M., Health effects of breastfeeding on the mother. Bundegesundheitsblatt Gesunhdeitsforschung Gesundheitsschutz, 2018. 61 (8): 986-989.