Vad är psykomotoriska rum för barn?
Stimulering av psykomotriska färdigheter, särskilt hos barn, bör ske på ett välplanerat och systematiskt sätt. Detta garanterar att barnet utvecklas och mognar på ett optimalt sätt. Och det är därför som psykomotoriska rum ska vara bearbetade och genomtänkta så att de kan uppnå sina mål.
Samtidigt påverkar de olika utvecklingsområdena som har betydelse för en persons mognad varandra och de interagerar ständigt. Dessa inkluderar en persons fysiska, intellektuella, sociala och affektiva utveckling.
Därför är en ordentlig psykomotorisk utveckling viktigt för att kunna gå vidare inom alla andra aspekter av ett barns utveckling.
Vad är psykomotrisk utveckling?
Studier inom psykomotorisk utveckling tittar på förhållandet mellan sinnet, psyket och en persons förmåga att röra sig, dvs motorisk funktion.
Man använder sig av metoder som bygger på en helhetsuppfattning av individen och hjälper till att utveckla kroppsrörelser, kommunikation och kroppsspråk för att förhålla sig till andra och till sin omgivning.
Detta involverar grovmotorisk utveckling och rörelser med stora muskelgrupper som är grundläggande i människans förmåga att röra på sig och för bra hållning. Dessutom inbegriper det den finmotoriska utvecklingen, som involverar små muskler, som fingrar och handleder.
Allt detta sker på ett progressivt sätt. Med andra ord byggs ny kunskap och nya färdigheter upp på dem som vi redan har förvärvat.
För att stärka de psykomotoriska färdigheterna hos barn kan vi hjälpa dem att bli mer medvetna om sina egna kroppar genom att få dem att använda dem i olika situationer. Som ett resultat blir de mer kapabla att kontrollera sina kroppar och justera och anpassa sina rörelser.
Därför bör ordentlig psykomotorisk utveckling fokusera på följande områden:
- Lateralitet.
- Hållning.
- Balans.
- Koordination.
- Plats i tid och rum.
Hur ser bra psykomotoriska rum ut?
För att sätta ihop ett psykomotoriskt rum är det viktigt att ha en tydlig uppfattning om de utbildnings- och terapeutiska mål du har för varje aktivitet. Dessutom bör du välja och anpassa dina material så att de stämmer överens med dessa.
Nedan är de viktigaste egenskaperna hos ett psykomotoriskt rum:
- Det bör finnas gott om utrymme, bra belysning, ventilation och en behaglig temperatur. Dessutom bör du vara uppmärksam på inredning och atmosfär, eftersom dessa påverkar en persons sinnestillstånd.
- Rummet ska uppfylla alla föreskrifter om barnsäkerhet. Med andra ord, rummet och utrustningen bör inte utgöra någon risk för barn. I den meningen är det viktigt att inspektera saker som eluttag, ramper, trappsteg, fönster etc.
- Psykomotoriska rum bör vara en plats där barn gör psykomotoriska framsteg genom relaterade lekar, spel och aktiviteter. Vidare bör en specifik läroplan vägleda dessa aktiviteter, i enlighet med de psykomotoriska aspekterna som kräver stimulering.
- Mattor.
- Konst- och pysselmaterial (vattenfärger, kritor, lera, pennor, tuschpennor, papper etc.)
- Stora dynor, tunnlar, byggklossar etc.
- Träbänkar eller steg att hoppa och klättra på.
- Speglar.
- En mängd olika bollar i olika storlekar, gjorda av olika material.
- Filtar och kuddar.
- Rockringar.
- Byggnadsmaterial (träklossar, monteringsblock, byggleksaker etc.).
Alla objekt som har något pedagogiskt syfte är välkomna i psykomotoriska rum, till exempel gamla kläder och tyger för att klä ut sig med, plastflaskor, lådor, kartonger och annat material som barn kan använda för att använda och utveckla sina psykomotoriska förmågor.
Sammanfattningsvis…
Det viktigaste med psykomotoriska rum är att de erbjuder barn en trygg och varm miljö med lämpliga material för dem att själva kunna upptäcka och öva på motoriska färdigheter.
Dessutom måste det finnas lärare eller andra pedagoger till hands som på ett genomtänkt och planerat sätt leder barnen till att uppnå maximal utveckling av deras psykomotoriska förmågor.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Bottini, P. (2000). Psicomotricidad: práctica y conceptos. Editorial Miño y Dávila. Madrid.
- Lázaro, A. L. (2008). Estimulación vestibular en educación infantil. Revista interuniversitaria de formación del profesorado, (62), 165-174. https://dialnet.unirioja.es/descarga/articulo/2707438.pdf
-
Lázaro, A. L. (2015). El influjo psicomotor en los aprendizajes escolares. Padres y Maestros/Journal of Parents and Teachers, (364), 34-39. https://revistas.comillas.edu/index.php/padresymaestros/article/view/6346
- Maganto, C. y Cruz, S. (n.d.). Desarrollo físico y psicomotor en la primera infancia. Recuperado de http://www.sc.ehu.es/ptwmamac/Capi_libro/38c.pdf
- Silvestre, N. E. P. (2011). La psicomotricidad y la construcción del espacio. Scientia, 1(1). http://50.28.16.6/investigacion/pdf/1.5.pdf