Vad är skillnaderna mellan blyga och introverta barn?

Blyga och introverta barn har liknande beteenden på många sätt, men anledningarna till beteendet är mycket olika. Att känna till skillnaderna hjälper oss att veta hur vi kan hjälpa dem.

Skriven och verifierad av psykologen Elena Sanz Martín.

Senaste uppdateringen: 22 december, 2022

Som föräldrar bör det vara en prioritering att lära känna våra barn så bra vi kan. Att vara medveten om skillnaderna mellan blyga och introverta barn hjälper oss att veta vad våra barn behöver och hur vi kan hjälpa dem.

I åratal har blyghet förknippats med alla möjliga olika idéer. När vi ser ett barn som står för sig själv, och inte med de andra barnen på skolgården, utgår vi ifrån att han eller hon är blyg. Men ganska ofta är det helt enkelt inte fallet.

Blyghet och introversion blandas ofta ihop eftersom beteendet är mycket likartat. Ett blygt barn och ett introvert barn har emellertid inte samma tankesätt.

Vad är blyghet?

Blyghet är en tendens att undvika social interaktion på grund av förlägenhet eller rädslor för att andra kommer att se en i ett negativt ljus. Blyga barn är obekväma och nervösa när de interagerar med andra.

Blyga barn har litet självförtroende och saknar ofta sociala färdigheter. När de relaterar till andra brukar de, på grund av detta, vara väldigt oroliga för sina egna handlingar. De är rädda för att göra sig själva till åtlöje.

Vad är introversion?

Introversion är å andra sidan när barn är tysta, reserverade och inåtvända. De visar lite intresse för andra människor och nya situationer och tenderar att vara ganska ointresserade av andra barn, såvida de inte verkligen är nära vänner.

De är inte rädda för sociala interaktioner. De är inte rädda för att dömas och kan till och med ha mycket goda sociala färdigheter. De känner sig helt enkelt bekvämare med att vara ensamma och föredrar ofta sitt eget sällskap.

De kan förhålla sig väl med andra barn och njuta av den interaktionen. Men vad som ofta händer är att det efter ett tag blir för mycket för dem, och de vill vara ensamma. Det är deras sätt att ladda batterierna.

Skillnaderna mellan blyga och introverta barn

Både blyghet och introversion kan göra att barn håller sig borta från sina kamrater. I båda fallen undviker de folkmassor, nya människor och nya situationer. Men de gör det av olika skäl.

Blyga barn är rädda för att dömas, och introverta är det oftast inte. Rädslan för att bli negativt dömd av andra är ett drag hos blyga människor. Introverta känner oftast varken rädsla eller ångest när de interagerar med andra.

Blyga barn avvisar interaktion med andra för att de känner sig förlägna. Introverta barn gör det för att de inte vill ha den interaktionen. Den förstnämnda vill interagera med andra barn men kan inte uppbringa modet, medan det introverta barnet helt enkelt föredrar sitt eget sällskap.

Introverta barn klarar inte för mycket socialt samröre. Blyga människor har inget problem med det – de längtar efter det! När introverta tillbringar mycket tid med andra människor måste de sedan vara ensamma för att ladda sina batterier känslomässigt. Blyga barn känner inte denna “överbelastning”.

Det är givetvis möjligt för ett barn att vara både blygt och introvert samtidigt. Men det är också helt möjligt att barnet, djupt inom sig, är extrovert, men blygheten hindrar den sidan av personligheten från att komma ut. Ett barn kan också vara introvert men mycket säkert på sig själv. De är två oberoende kategorier.

Hur kan vi hjälpa blyga och introverta barn?

Introversion är en personlighetstyp som i allmänhet inte är problematisk. Det introverta barnet är glad och nöjd med att tillbringa tid ensam, och det måste respekteras. Barnet kommer att ha få vänner men de som barnet faktiskt har brukar vara nära sådana. Dessutom kommer barnet “inre värld” vara full av liv och nyfikenhet.

Blyghet är å andra sidan i många fall en källa till olycka och sorg för barnet. Att inte kunna relatera till dem som barnet skulle vilja ger upphov till ångest och hindrar det från att njuta av så många vänskaper som det skulle vilja ha.

För att hjälpa blyga barn måste vi bli sociala förebilder för dem. De måste kunna se hur vi interagerar med andra och lära sig av oss. Det är också en positiv sak att ge dem olika sociala miljöer att träna i.

Men om blyghet begränsar deras liv på ett allvarligt sätt, då är det bäst att vi söker professionell hjälp åt dem.