Vad säger psykologin om barns sängvätning?

Barns sängvätning sker av både fysiska och psykiska skäl. Ta reda på vad som orsakar nattlig sängvätning och hur man hanterar det.

Skriven och verifierad av psykologen Elena Sanz Martín.

Senaste uppdateringen: 22 december, 2022

Potträningen är en av de största milstolparna under ett barns utveckling. Även om träningen vanligtvis ger resultat mellan två och fyra års ålder så följer varje barn sin egen rytm. Denna process kan ta längre tid av varierande anledningar beroende på omsättningarna. När den allmänt förekommande åldern överskrids kan vi dock stå inför ett problem som kräver medicinsk eller psykologisk inblandning. Av denna anledning kommer vi idag att skriva om barns sängvätning.

Är barns sängvätning ett problem?

Fenomenet med att barn väter sängen kallas enures och kan vara av olika slag:

• Om barnet aldrig tidigare har uppnått kontroll över urinblåsan talar vi om primär enures.
• Har barnet tidigare kunnat behålla urinen under minst sex månader, men plötsligt förlorar denna förmåga, talar vi om sekundär enures.
• Dessutom, beroende på vilken tid på dagen som urinläckage inträffar kan barnet ha daglig, nattlig eller blandad enures.

Som vi skrev ovan uppnås förmågan vid en varierande ålder bland barn.

Först lär de sig att kontrollera tarmtömningen (avföringskontinens), sedan skaffar de sig kontroll över urinvägarna dagtid och slutligen, nattetid. Därför är det möjligt att ett barn kan vara utan blöja under dagen men att det behöva bära den på natten.

För att avgöra om ett barn som väter sängen har ett problem måste vissa diagnostiska kriterier uppfyllas:

• Upprepad urinering (antingen i sängen eller på kläder) ofta minst två gånger i veckan, under tre månader i följd eller mer.
• Betydande obehag hos barnet, försämring av deras sociala band eller av deras akademiska prestationer på grund av förlust av urin.
• En ålder på fem år eller äldre.
• Frånvaro av något uppmärksammat medicinskt tillstånd som orsakar det, såsom diabetes, ryggmärgsbråck eller användning av vissa substanser (som vätskedrivande medel).

Varför kissar barn i sängen?

Även om det finns en del kontroverser om det, är den vanligaste uppfattningen att primär och sekundär enures är en reaktion på olika orsaker. I det första fallet är det vanligtvis kopplat till genetiska eller ärftliga faktorer, och i det andra fallet står psykologiska faktorer i centrum.

Här nedanför kommer vi att diskutera de vanligaste orsakerna till barns sängvätning.

1. Familjehistoria av enures

Som vi redan har nämnt kan enures ha en ärftlig komponent.

Hos barn vars föräldrar inte hade problem med sängvätning är den genomsnittliga förekomsten mindre än 15 %, medan risken är högre hos de med en familjehistoria av sängvätning: 45 % när en av föräldrarna drabbades under barndomen, och hela 77 % när båda föräldrarna hade problem med sängvätning.

2. Fysiologiska orsaker

Barns sängvätning drabbar ofta de som visar sig ha en mindre blåsa än sina jämnåriga. Detta gör att de behöver kissa oftare under dagen och inte kan hålla sig över natten.

Dessutom kan de drabbade ha svårt att fördröja akut urinering. Det vill säga, de har inte förmågan att hämma blåsans sammandragning när de har lust att kissa. Därmed hindrar detta dem från att nå badrummet i tid.

3. Djup sömn

Barns sängvätning på natten kan ske då en väldigt djup sömn föreligger. Genom att inte växla lika ofta till de mer ytliga sömnstadierna är deras motstånd till att vakna hög och de kan inte uppfatta behovet av att kissa. Därför vaknar de inte, och det slutar med att de kissar i sängen.

4. Hormonella faktorer

I motsats till vad som händer hos andra barn producerar vissa som blöter sängen inte något antidiuretiskt hormon på natten. Detta gör att deras njurar producerar en stor mängd urin under nattsömnen och detta leder till ofrivillig urinering.

5. Psykologiska och emotionella orsaker

Psykologiska och emotionella faktorer kan också spela en roll i detta problem, särskilt när det kommer till sekundär enures.

Barn kan återgå till sängvätning när de står inför stora förändring som involverar höga nivåer av stress.

Till exempel kan en skilsmässa, ett syskons födelse, en flytt eller en närståendes död leda till återupptagen sängvätning. Likaså kan det inträffa då det föreligger familje- eller skolkonflikter som orsakar en betydande grad av ångest och oro hos barnet.

Hur kan man behandla barns sängvätning?

Det är viktigt att notera att sängvätning har en utmärkt framtidsprognos och att den i de allra flesta fall löser sig självt när barnet växer upp. Vissa fall kan dock kvarstå ända in i tonåren.

Trots detta kan familjen tillämpa några riktlinjer för att förbättra situationen:

• Förödmjuka, klandra eller straffa inte barnet. Kom ihåg att sängvätningen är ofrivillig och omedveten och det är inte barnets vilja att irritera eller störa genom att kissa i sängen. Så visa tålamod och förstående för att inte orsaka ytterligare känslomässig skada.
• Efter ett urinläckage, be den lille hjälpa dig att byta lakan. Inte som straff, utan som en naturlig konsekvens av processen. Dessutom kan detta bidra till att minska barnets skuldkänslor, eftersom de kan samarbeta för att lösa problemet.
• Se till att barnet inte dricker för mycket vätska på kvällen och att det går på toaletten innan det går och lägger sig.
• En annan effektiv åtgärd är att väcka barnet tidigt på morgonen och ta med det för att kissa.
• Belöna och förstärk barnet verbalt de dagar som startar torrt.

Slutligen, om situationen fortsätter är det viktigt att söka professionell hjälp. På så sätt kan vissa organiska orsaker uteslutas, eller psykoterapeutiska behandlingar användas, för att hjälpa barnet att övervinna sina svårigheter.

Framförallt måste processen ske med tålamod och förståelse, eftersom ditt barn förr eller senare kommer att sluta väta sängen. Däremot kan den känslomässiga skadan som härrör från en eventuell förnedring vara livet ut.