Så hanterar du ett alltför mammigt barn

· 7 augusti, 2018

Om ditt barn är omkring två år vill det förmodligen inte vara ifrån dig ens en minut. Varje gång ni inte kan vara tillsammans blir det drama. Om du upplever det har du för tillfället ett mammigt barn. Vet du varför?

Vad kännetecknar ett mammigt barn?

Vi kan säga att ett barn är mammigt när det har tillräcklig fysisk autonomi för att kunna förflytta sig, men det letar ändå alltid efter sin mamma och kan inte tolerera separation från henne.

Barnet gör det även om det kan vara med andra människor som det litar på.

Bebisar kan inte klara sig själva och de behöver skydd från sina föräldrar, särskilt under de första månaderna. Mammorna blir sina bebisars värld, figurerna de tyr sig till.

Men när barnen växer och förvärvar nya färdigheter borde de behöva mindre hjälp och bli mer oberoende.

Mamma och dotter

När förekommer fenomenet?

Du kan mycket väl ha ett mammigt barn mellan 10-18 månaders ålder. Under den fasen blir barn mer självmedvetna och autonoma.

Det innebär att de redan kan gå, springa och ta sig runt. Deras huvudsyfte är att utforska världen runt dem, alltid tillsammans med sin mamma.

Nästa fas inträffar lite senare, särskilt mellan åldern 2-3 år. Barnen börjar interagera med sin värld och de människor som lever i den. Det inkluderar att träffa många nya människor. De känner sig bekväma så länge deras mamma är i närheten för att ge dem trygghet.

Slutligen kan du få erfara ett mammigt barn igen mellan 4-5 års ålder. Under den här fasen vill de göra allt med sin mamma. Gå och shoppa med mamma, laga mat med mamma… det är en slags ”förälskelse” i mamma.

Förutom dessa mammiga faser som alla barn går igenom finns det stunder när de även kan uppleva ett återfall efter att ha gått ifrån perioden.

Det inträffar i ett ögonblick av osäkerhet där de klamrar sig fast vid sin mamma för att försöka återhämta sin inre stabilitet.

Det finns många faktorer som kan leda till överdriven mammighet. Några beror på den tillväxtcykel barnen går igenom; andra är av externa skäl, till exempel sjukdom eller svartsjuka vid ankomsten av ett nytt syskon.

Den goda nyheten är att det vanligtvis är tillfälligt och episoderna är lätta att lösa.

Vad kan man göra när barn är akut mammiga?

Lösningen är helt enkelt tålamod och sunt förnuft.

Vi måste hjälpa dem att återfå självförtroendet så att de kan känna sig bekväma med andra människor.

Det är också mycket viktigt att de lär sig att vara ensamma med pappa eller med sina mor- och farföräldrar, så vi måste tillåta dem att vara med andra människor.

Först kan de försöka göra roliga saker som att leka eller läsa sagor, och efter några dagar kommer de att känna sig bekväma med andra rutinaktiviteter också.

Det bästa sättet att bygga barns självständighet i ung ålder är att leka med dem.

Man kan börja leka med sina barn med färgade bollar, pussel eller vad man vet att de gillar. När de är underhållna kan man resa sig och röra sig några centimeter bort. Senare kan man röra sig en meter bort.

Hela tiden måste man fortsätta prata med dem, så vet de att man fortfarande är i närheten. Det är helt enkelt en fråga om kärlek och mycket tålamod.

Mamma leker med dotter

Vad man aldrig ska göra…

Pappor drabbas såklart också av mammighet. Det är tufft för dem att barnet bara vill vara med sin mamma. I den åldern är barn fortfarande inte medvetna om att vägran att vara med sina pappor kan såra deras känslor.

De har fortfarande inte utvecklat empati. Med andra ord kan de inte sätta sig i andras skor. Det är bara det att med mamma är allt lättare.

Tro inte att barn medvetet avvisar andra människor när de går igenom en mammig fas. Ha också förståelse för familjemedlemmar, far- och morföräldrar med flera, som kan känna sig sårade av situationen.

Slutligen vill vi klargöra att etableringen av ett starkt, bekvämt och kärleksfullt band mellan mamma och barn främjar den optimala utvecklingen av barnet för resten av livet.