Reaktiv kontaktstörning: orsaker och behandling
Har du någonsin tänkt på hur ett barn påverkas av att inte få ordentlig omvårdnad av sina föräldrar? Har du hört talas om reaktiv kontaktstörning? Fortsätt läsa för att få reda på vad det är och hur det påverkar barn.
Reaktiv kontaktstörning är en verklighet för många. Störningen uppstår ur otillräckligt omhändertagande i barndomen från en av ens föräldrafigurer, och har förödande konsekvenser i vuxen ålder.
Att känna till symptomen ett barn uppvisar och behandla dem så snart som möjligt är viktigt för återhämtning och för att barnet ska kunna utvecklas till en balanserad, självsäker och lycklig vuxen.
Att återuppbygga sin självbild, och anta att man förtjänar att älskas även om man inte fick samma kärlek från de som borde ha visat det för en, är en svår men återställande väg.
Vad orsakar reaktiv kontaktstörning?
Kontakten ifråga är det emotionella band som förenar en bebis med sin vårdnadsgivare. Vanligtvis är de första vårdnadsgivarna föräldrarna, så bandet skapas med dem.
Föräldrarna ger tillgivenhet, omvårdnad, säkerhet och skydd till bebisen, och baserat på dessa grundläggande behov skapas ett band som varar i en livstid. Allteftersom bandet utvecklas definierar det barnets utveckling som vuxen.
Men vad händer om bandet är giftigt, till exempel om barnet istället för att få uppmärksamhet blir övergivet, behandlas illa eller försummas? Det är då barnet kan utveckla reaktiv kontaktstörning.
Störningen utvecklas inte bara om föräldrarna inte sköter om barnets fysiska och mentala behov, utan även om barnets primära vårdnadsgivare byts ut för ofta.
Hur man upptäcker reaktiv kontaktstörning
När de saknar bra föräldrafigurer utvecklar barn olika sätt att skydda sig själva från omvärlden.
Beroende på barnet kan de delas in i två olika grupper:
- Undertryckt typ: barn som tillhör den här gruppen har en tendens att vara tillbakadragna. De njuter inte av andras sällskap och föredrar att vara ensamma. De stöter samtidigt bort alla typer av fysisk kontakt med andra, även med den huvudsakliga föräldrafiguren. De kan uppleva episoder av irritabilitet, sorg eller rädsla utan påtaglig anledning. De kan inte bygga relationer med tillit, och det kan förfölja dem för resten av livet.
- Ohämmad typ: barnen i den här gruppen söker tillgivenhet var som helst och från vem som helst. De är inte försiktiga med att skilja mellan främlingar och familj; de närmar sig alla vuxna i sitt sökande efter det emotionella stöd de inte får från vårdnadsgivarna.
Vanliga symptom inkluderar dessutom brist på empati och låg tolerans för frustration.
Dessa tillhör inte exklusivt reaktiv kontaktstörning, men det är något som identifierats. För en mer pricksäker diagnos är det nödvändigt att gå till en expert.
“Det är aldrig för sent att ha en lycklig barndom.”
-Tony Robbins-
Hur man behandlar reaktiv kontaktstörning
Med störningen diagnostiserad fastslås behandlingen av en expert. Det är viktigt att utvärdera till vilken grad barnet är drabbat.
Terapi är vanligtvis effektivt. Beroende på personens ålder kommer det att vara mer eller mindre komplicerat att rekonstruera individens kontaktuppfattning. Om barnet är ungt är det nödvändigt att hitta en föräldrafigur som är känslomässigt tillgänglig för barnet.
När barnen blir vuxna kan det vara väldigt svårt, men inte omöjligt. Det är otvivelaktigt smärtsamt att rikta tillbaka fokuset på en barndom som präglats av övergivning, övergrepp eller en total brist på omvårdnad för att lösa problemet.
Alla som lider av reaktiv kontaktstörning delar en sak: lidande. Det faktum att de inte har fått den kärlek, tillgivenhet och omvårdnad de förtjänar gör dem rädda att konfrontera saker och ting. I många fall är de inte medvetna om det, vilket är varför en expert ofta behövs.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Barudy, J., & Dantagnan, M. (2005). Los buenos tratos a la infancia: Parentalidad, apego y resiliencia. Editorial Gedisa.
- Galán Rodríguez, A. (2010). El apego: Más allá de un concepto inspirador. Revista de la Asociación Española de Neuropsiquiatría, 30(4), 581-595. http://scielo.isciii.es/scielo.php?script=sci_arttext&pid=S0211-57352010000400003
- Garrido-Rojas, L. (2006). Apego, emoción y regulación emocional. Implicaciones para la salud. Revista latinoamericana de psicología, 38(3), 493-507. https://www.redalyc.org/pdf/805/80538304.pdf
- Marrone, M., Diamond, N., Juri, L., & Bleichmar, H. (2001). La teoría del apego: un enfoque actual. Madrid: Psimática.
- Mosquera D, Gonzalez, A (2009) Escala de Apego y Patrones Relacionales.
- Mosquera, D., & González, A. (2013). Del apego temprano a los síntomas del trastorno límite de personalidad. Revista Digital de Medicina Psicosomática y Psicoterapia, 3(3), 1-33. http://www.psicociencias.com/pdf_noticias/Apego_y_TLP.pdf
- Shaffer, D. R., & del Barrio Martínez, C. (2002). Desarrollo social y de la personalidad. Madrid: Thomson.