Lyckliga barn är busiga, rastlösa och högljudda

Skriven och verifierad av psykologen María Alejandra Castro Arbeláez.

Senaste uppdateringen: 20 mars, 2018

Lyckliga barn är busiga, rastlösa och högljudda. Deras händer kommer vilja ta på allt och deras ögon längtar efter att upptäcka alla världens under. Vi måste låta våra barn dra full nytta av sin barndom, som är den vackraste och mest magiska tiden i deras liv.

Överraskande nog har en rörelse nyligen uppstått som inte förstår essensen av vad barndom är och värdet den utgör för samhället. Idag är det möjligt att hitta många restauranger, barer och hotell som tydligt indikerar “inga barn tillåtna”.

Alla vet vi att inrättningar är fria att sätta sina egna villkor när man erbjuder en tjänst, speciellt om det finns stor efterfrågan. Länder såsom Storbritannien och USA var faktiskt de första att erbjuda platser i hotell och restauranger med skylten “barnfritt”, så att gäster inte behövde stå ut med utbrott, tårar och lekande barn.

Alla kan vi nog mer eller mindre förstå denna idé, men vad som är svårt är att respektera de situationer där “adultism” uppstår och samhället inte längre är empatiskt mot barnens värld. Samhället måste förstå att lyckliga barn är busiga och högljudda

Vi bjuder in dig att reflektera över det.

Det busiga barnet och den påstått “dåliga” modern

Du har säkert upplevt följande: Du är på en allmän plats när ditt barn plötsligt börjar gråta. Snart är alla blickar vända mot dig med en antydan av irritation, som om du gjorde något fel som mamma.

Det har på senare tid kritiserats på sociala medier och andra håll. Vi kan till exempel minnas två intressanta berättelser som kan sätta idén om “barnfobi” i sitt sammanhang.

Kritiska och oförståeliga situationer

Sarah Blackwood är en välkänd kanadensisk sångerska som drabbades av en av de mest obekväma situationerna i sitt liv för två år sedan. Hon var tvungen att flyga till Vancouver med sitt 23 månader gamla barn samtidigt som hon var gravid i sjunde månaden.

• Planet hade ännu inte lyft när barnet bröt ut i tårar. Passagerarna tittade på henne och började mumla. Det dröjde inte länge förrän hon hörde de vanliga kommentarerna: “Dessa mammor vet inte hur man tar hand om barn.”
• Snart dök flygvärdinnan upp och bad henne att lugna sin son, eftersom de störde de andra passagerarna och skulle tvingas av planet annars.
• Sarah Blackwood skrämdes av reaktionen och bristen på förståelse av vad barndomen är. Det tog mindre än tio minuter för hennes son att lugna ned sig och han var avslappnad fram till landning. Dessa tio minuter räckte dock för att irritera hela planet.

• Samma sak drabbade en annan ung kvinna, som publicerade sin berättelse på portalen “Love What Matters”. Hon var också på en flygresa när hennes bebis började gråta mitt i flygningen. Kritiken, förebråelserna och kommentarerna tvekade inte att svämma över hela planet.
• Den unga modern försattes i ett ängsligt tillstånd som förvärrade situationen ännu mer, tills en “vänlig själ” plötsligt dök upp. En äldre man närmade sig henne och sade med tyst röst “Oroa dig inte, du är en bra mamma.”

Sedan började han distrahera bebisen, prata med henne och visade bilder på sin surfplatta. Det var fantastiskt. Äntligen någon som förstod vad barndom är, ett barns behov och vikten av tillgivenhet, tålamod och närhet. Han förstod att lyckliga barn är busiga och ibland låter lite.

Barnfobi kontra “familjevänligt”

Ett rebelliskt barn som utforskar, observerar, är upprymt, skrattar och gråter ibland är framförallt ett lyckligt barn som upptäcker världen. De obekväma situationerna ovan bjuder nästan in oss att dra slutsatsen att det finns folk som har fel uppfattning om vad föräldraskap är.

Barn måste interagera med oss

• Om ett barn gråter är det för att det behöver något från sin mor. Barn som uppfostras på barnhem slutar till exempel ofta gråta eftersom de har förstått att de inte alltid kommer bli omhändertagna.
• Ett busigt och rastlöst barn är inte resultatet av en tillåtande eller bekymmersfri förälder. Varje individ är unik och har sin egen personlighet.

En pojke eller flicka är inte en vuxen i miniatyr. De behöver interagera med oss och sin omgivning. Senare kommer de ha tid att vara tysta, att vara vuxna. Men det är viktigt att respektera det fantastiska skede som är barndomen.

De “familjevänliga premisserna”

När vi nu ställs inför den växande trenden med “barn ej tillåtna” har ett svar dykt upp som riktar sig till de familjer som nekas inträde till vissa inrättningar.

• Numer hittar man då och då roliga erbjudanden under mottot “familjevänligt” på lunchrestauranger eller semestrar på hotell som även riktar sig mot barn.
• De sanna kunderna är barnen, och upplevelsen genomsyras av sann expertis från folk som verkligen förstår barndomen.
• Alla utrymmen är anpassade till barn: det finns barnstolar, färgglada muggar, skötbord, stimulerande lekar… tystnad är strikt förbjudet och barnen ska hela tiden kunna vara sig själva.

Att växa upp i glädje, lycka och respekt är nämligen något vi alla borde uppmuntra, och samhället som helhet måste förstå att lyckliga barn är busiga.