Nomofobi hos tonåringar och dess konsekvenser

· 6 februari, 2019
Föräldrar bör vara uppmärksamma på tecken på att deras tonåring kan lida av den här 2000-talsplågan. Ta reda på mer här nedan.

Nomofobi är en ny term som används för att beskriva ett modernt fenomen. Det syftar på den irrationella rädslan som många unga människor har när de inte har tillgång till sina telefoner eller till internet.

Även om tonåringar har störst sannolikhet att lida av den här plågan så är ingen helt immun. Det är trots allt så att i dagens värld så är vi alla extremt uppkopplade.

Det här är onekligen en oroande fråga. Experter jobbar för att utveckla terapier för att bekämpa det här beteendet, ett beteende som kan ha allvarliga konsekvenser för den mentala hälsan.

Hur man känner igen nomofobi

Är du förälder till en tonåring som inte kan sluta titta på sin telefon, är ängslig när det kommer till att bli skild från sin enhet och är konstant ute på sociala medier? Om ja, då är det väldigt troligt att ditt barn lider av nomofobi.

Personer mellan 12 och 23 år löper störst risk att drabbas.

Den här generationen föddes in i en värld där mobila enheter redan var en del av vardagen och de kan helt enkelt inte föreställa sig ett liv utan en mobiltelefon.

Tonåringar är speciellt utsatta för den här fobin. Många ser sin telefon som en förlängning av sin egen personlighet.

De är besatta av batterinivåer och blir nervösa vid blotta tanken på att inte kunna använda sin mobiltelefon.

Symptom på nomofobi hos tonåringar

Föräldrar bör vara uppmärksamma på vissa beteendemönster och erbjuda vägledning till sina tonåringar om nomofobi blir ett problem.

För att göra det måste man kunna känna igen de symptom som visar på att ens tonåringars mobiltelefonanvändande kan ha gått bortom normalt bruk:

  • De blir frustrerade och till och med desperata om föräldrarna begränsar deras mobiltelefonanvändande som straff.
  • Tonåringar med nomofobi kan bli arga när deras täckning eller trådlösa uppkoppling försvinner.
  • Okontrollerbara beteenden när de har tomt batteri eller saknar laddningsställen.
  • Kollar maniskt sin telefon för meddelanden, sociala medier-notifikationer eller samtal.
  • De stänger inte av sin telefon när de sover eller så sover de med sin enhet bredvid sig.
  • Tonåringar kan inte njuta av sin lediga tid utan att ha sin mobiltelefon nära till hands.
Mobiltelefon

Vilka löper störst risk?

Forskare tror att upp till 70% av unga människor är beroende av sina mobiltelefoner.

Nomofobi tenderar att uppstå under tonåren. I den här åldern letar unga människor efter acceptans från sociala grupper och vill inget hellre än att känna att de tillhör.

Experter säger att flickor och unga kvinnor i högre grad är nomofobiska än pojkar och män.

Orsaken till det verkar vara att flickor i tonåren formar starka band till sina vänner genom telefonen.

Unga kvinnor har också ett starkt behov att få tillgivenhet. Allt det här kan göra att de löper högre risk att utveckla ett mobilberoende.

Farorna med nomofobi

Nomofobi hos tonåringar leder till att mobiltelefonen får en central plats i livet.

Psykologer varnar för att det här kan leda till att unga människor utvecklar något som är känt som flytande relationer. Unga människor uttrycker sig genom endast meddelanden och emojis.

När det gäller mänskligt samspel så är dessa typer av meddelanden en dålig ersättare för möten som sker ansikte-mot-ansikte.

Att vara beroende av en mobiltelefon gör det mycket svårare för dessa unga personer att relatera till andra på ett personligt plan.

Konsekvenser av mobilberoende

En okontrollerbar rädsla att bli skild från sin mobiltelefon kan utsätta tonåringar för:

  • Ett mobilberoende som är svårt att kontrollera.
  • Sömnlöshet eftersom de normala sömnmönstren störs när man alltid kollar sina meddelanden och notifikationer på telefonen.
  • Ett tillstånd av permanent oro eller ångest.
  • Låg skolprestation.
  • Påverkan på självkänslan.
  • Alla aktiviteter som sker utan mobiltelefonen verkar tråkiga.
  • Unga människor utvecklar problem att socialisera sig och upprätthålla relationer.
Oro

5 tips på hur man kan handskas med nomofobi

Även om det under de här omständigheterna är bäst att prata med en specialist så kan föräldrar och barn arbeta tillsammans för att ta itu med ett mobilberoende.

  1. Håll dig borta från telefonen när du är hemmavid. Försök att lämna den i ett annat rum.
  2. Stäng av din telefon på natten eller lämna den utanför sovrummet.
  3. Försök att gå ut ett tag utan din mobiltelefon. På det här viset vänjer du dig vid att inte alltid ha den med dig.
  4. Ta bort alla de appar som kräver konstant uppmärksamhet eller stäng av notifikationer. Det kan inkludera mobilspel eller beroendeframkallande sociala nätverk.
  5. Byt till en mer restriktiv dataplan som tvingar dig att använda telefonen mindre.
  6. Om det ändå är svårt kan du använda en app som hjälp. Det finns appar som är gjorda för att hjälpa dig att fokusera på uppgifter utan att använda din telefon. Till exempel, en app låter ett träd växa upp när du inte använder din telefon på 15, 30, 60 minuter eller mer. Ju fler träd i din virtuella trädgård, desto bättre, såklart.

Nomofobi är en teknologisk plåga. De goda nyheterna är att det är möjligt att bota.

Med hängivelse, tålamod och viljestyrka så kan tonåringar övervinna sitt mobilberoende innan det blir ett allvarligt problem.

Vårdgivare kan rekommendera specifika terapier för att förändra beteenden och framgångsrikt bekämpa den här typen av ångestsyndrom.

Teknologi är ett fantastiskt verktyg, men det är upp till oss att använda det på ett bra sätt. Det betyder att vi inte låter det ta över våra liv och undviker att bli beroende.

Yildirim, C., & Correia, A. P. (2015). Exploring the dimensions of nomophobia: Development and validation of a self-reported questionnaire. Computers in Human Behavior49, 130–137. https://doi.org/10.1016/j.chb.2015.02.059

King, A. L. S., Valença, A. M., Silva, A. C. O., Baczynski, T., Carvalho, M. R., & Nardi, A. E. (2013). Nomophobia: Dependency on virtual environments or social phobia? Computers in Human Behavior29(1), 140–144. https://doi.org/10.1016/j.chb.2012.07.025